Min frände Gail Tverberg har skivit en summering av tidigare inlägg på bloggen ”Our Infinite Word”. Allt handlar om en ändlig värd och dess konsekvenser! För oss som förstått att vi lever i en ändlig värld är detta inget nytt. Vi har redan börjat vidta åtgärder för att tackla de oväntade händelser som kommer att drabba oss framöver. Ni kommer att upptäcka att mycket att det Gail T skriver är altruismer.
Jag har översatt delar Gail Tverbergs inlägg men här finns hela innehållet.
En ändlig värld är ett problem, därför att vi och alla andra varelser som lever i den här världen delar jordens tillgångar. Om människor använder allt mer resurser, så kommer andra arter nödvändigtvis använda mindre.
2. En ändlig värld styrs av cykler. Vi gillar att projicera i raka linjer eller som en konstant procentuell ökning, men den verkliga världen följer inte sådana mönster.
3. En ändlig värld innebär att dessa resurser tar slut. Istället innebär det att processen att utvinna kommer att bli dyrare för dessa bränslen och metaller, såvida inte tekniken på något sätt kan hålla kostnaderna nere.
4. En ändlig värld innebär att globaliseringen kommer att visa sig vara ett stort problem, eftersom det proportionellt tillkommer betydligt fler människor till den globala efterfrågan än det tillkommer outvecklade resurser till det globala utbudet.
5. I en ändlig värld, behöver lönerna inte stiga lika mycket som bränsle och utvinningskostnader för metall. Eftersom de extra utvinningskostnaderna inte kommer till någon verklig nytta för samhället – de tar helt enkelt bort resurser som kunde ha varit vekningsfullt någon annanstans i ekonomin. Vi blir i själva verket mindre och mindre effektiva på att producera energi och metaller.
6. När arbetare har råd med mindre och mindre, får vi ännu flera problem:
-Om arbetstagarna får råd med mindre, håller de tillbaka sin konsumtion. Detta tenderar att avta eller så småningom stanna den ekonomiska tillväxten.
-Om arbetstagarna har råd med mindre, blir en dyrare bostad allt mer utom räckhåll. Som resultat tenderar bostadspriserna att stagnera eller falla med minskande löner och stigande bränslepriser och dyrare metaller.
– Om arbetstagarna ser att lönen släpar efter, och vissa blir permitterade, påverkar detta antalet offentliga tjänster som minskar. Regeringar behöver då betala ut mer i bidrag, utan att kunna samla in tillräckligt med skatt.
7. En ändlig värld innebär att behovet av ökade skulder fortsätter att växa, samtidigt börjar förmågan att återbetala skulderna att falla. Arbetstagare upptäcker att de inte har förmåga att betala för vissa varor, t.ex. bilar, därför att bilpriserna påverkas av de stigande kostnaderna för metaller och bränslen. Som ett resultat av detta måste skuldsättning stiga för konsumenten ska kunna köpa dessa bilar. Samtidigt som behovet av ökad skuldsättning tilltar, blir förmågan att betala tillbaka skulden sämre. Ökade inkomster för arbetstagare släpar efter på grund av dagens höga priser på bränslen och metaller. Regeringarna har dessutom svårt att höja skatterna.
Regeringar kan täcka upp för detta problem ett tag, med hjälp av superlåga räntor. Men om räntorna börjar stiga igen, kommer detta sannolikt att leda till enorma skuldnedskrivningar och stora internationella ekonomiska misslyckanden. Vi måste oxå väga in högre räntor som leder till ett behov av högre skatter. Högre räntor innebär att köp av bostäder, bilar och nya fabriker blir mindre prisvärda.
8. Det faktum att världen är ändlig innebär att den ekonomiska tillväxten kommer att behöva sakta ned och så småningom upphöra.Vi har redan nått gränsen för en ändlig värld. Anledningen är svårigheter med oljeförbrukningen. Vi har redan fått upp det lättutvunna oljan, och den som är kvar är dyrare och långsammare att utvinna. Världens oljeproduktion ligger på en platå och stiger inte totalt. Och priset måste vara högt för att täcka de höga kostnaderna för utvinningen. Några länder måste lämnas utanför. De länder som använder en stor del av olja i sin energimix (som Grekland) upptäcker att de produkter som de producerar är för dyra på världsmarknaden. Länder som använder mest kol (som är billigare än olja), till exempel Kina, har en stor kostnadsfördel i en kostnadseffektivt konkurrensutsatt värld.
9. Det faktum att världen är ändlig har utelämnats från praktiskt taget varje modell som prognostiserar framtiden. Detta innebär att våra ekonomiska modeller nästan helt är missvisande. Även IPCC.s klimatförändringsmodeller omfattar alldeles för mycket framtida användningen av fossila bränslen, både i vanliga datakörningar och i speciella ”peak oil” scenarier. Detta är praktiskt för de tillsynsmyndigheter vi har. Brist på olja är skrämmande, eftersom det indikerar ett möjligt kortsiktiga problem. Om en klimatmodell indikerar ett behov av att skära ner på framtida användning av fossila bränslen, kommer dessa modeller ge ”tillsynsmyndigheten” ett mer avlägset problem att prata om, i stället. Bekvämt!
10. Även de mest grundläggande ekonomiska sammanhangen tenderar att vara underskattade i en ändlig värld. Det är vanligt att ekonomer tittar på ekonomiska realiteter som fungerat tidigare, och antar att liknande förhållanden kommer att fungera nu och framöver. Ett annat exempel är ekonomer som tror att högre priser leder till substitut eller en minskad efterfrågan. Dessvärre har de har aldrig slutat tänka på att minskad efterfrågan på en energiprodukt kan ha en allvarlig och negativ inverkan på ekonomin. Till exempel, kan det betyda att färre jobb skapas. Färre jobb innebär mindre efterfrågan (eller rimliga), men är det vad som verkligen önskas?
Ekonomer tycks också tro att priserna på oljeprodukter kommer att fortsätta att stiga, tills de slutligen når en prisnivå där ersättningsenergi kan träda in.
11. Förutom energiprodukter och metaller, finns det många andra begränsningar som är ett problem i en ändlig värld. Det finns redan en otillräcklig tillförsel av färskvatten i många delar av världen. Detta problem kan lösas med avsaltning, men detta är dyrt och tar bort resurser från andra användningar.
Troligen är det största problemet i en ändlig värld för många människor på jorden. Innan användningen av fossila bränslen började användas, kunde världen endast föda 1 miljard människor. Det är tveksamt att så många kunde hållas vid liv med mat i dag, utan fossila bränslen.
Var vi befinner vi oss idag i en ändlig värld?
Just nu är problemet med att gränserna i en ändlig värld förvandlats till i första hand ett ekonomiskt problem. Regeringar är särskilt drabbade. De tycker att de behöver låna allt större summor för att ge utlovade tjänster till sina medborgare. Skulder är ett stort problem, både för myndigheter och för enskilda medborgare. Räntorna måste hållas mycket låg, för att det nuvarande systemet ska ”hållas igång.”. Vem klarar av ”normal” skuldränta på 6 % och amorteringar på 40 år på ett bolån?
Regeringarna är antingen omedvetna om verkligheten, eller gör allt de kan för att dölja den verkliga situationen för sina väljare. Regeringarna är beroende av ekonomer för råd om vad man ska göra härnäst. Ekonomernas modeller är dåliga för att beskriva dagens värld, så de ger liten vägledning.
Den första och ända sättet att hantera begränsningar verkar vara ”lösningar”som dikteras av oro för klimatförändringar. Dessa lösningar är av tvivelaktig nytta, när det kommer till de verkliga gränserna för en ändlig värld. De föreslagna lösningar för att koppla ihop fossil förbränning med klimatförändringar visar att politikerna gör något nyttigt. De ger också mer intäkter till akademiska institutioner och ”gröna” företag.
Allmänheten har matats med alla typer av vilseledande historier om hur olja från skiffer kommer att vara lösningen. OE (kvantitativa lättnader som används av regeringar för att sänka räntorna) har tillfälligt fått börserna att skjuta i höjden, och fått räntorna att vara ganska låga. Så ytligt sett, ser allt bra ut. Frågan är hur länge allt detta kommer att pågå. Kommer räntorna att stiga, och förändra den lyckliga situationen? Eller kommer ett annat ekonomiskt problem (skuldproblem i Europa eller Japan) rasera korthuset? Eller kommer det slutgiltiga problemet vara en nedgång i oljeförsörjningen, som kanske är orsakad av olje- och gasbolag som når en skuldmättnad?
2014 kommer att bli ett intressant år.
Låt oss alla hålla tummarna för hur saker och ting kommer att lösa sig. Det är surrealistiskt hur nära vi är gränserna för en ändlig värld, utan att de stora medierna egentligen har fångat upp och beskrivit vad problemet egentligen är.
”Altruismer” från en domedagsprofet? Jojo.
Tvingas andra arter använda mindre olja, koppar, kol och uran? Det låter bekymmersamt.
Såvitt jag vet expanderar oljeproduktionen fortfarande, och sedan den påstådda peaken år 2005 så har världsekonomin dessutom realt växt sådär 35%. 2014 verkar bli ett guldår, förutom för de som är avskurna från globaliseringen – Nordkorea, Syrien, Kuba, Iran mfl.
Något annat som är lite intressant: ”bottom reactor construction” var 2005, med bara 25 kärnkraftsreaktorer under konstruktion. Idag är 72 stycken under konstruktion – ungefär ett trefaldigande på 8 år. Det är det högsta värdet sen Tjernobyl, men långt ifrån ”peak reactor construction” år 1979 med 186 reaktorer under konstruktion. Gott nytt kärnkraftsår!
Jeppen, du är pålitlig och snabb med din egen uppfattning! Tänk om du använde din energi konstruktivt!
Hej Martin!
Du har här räknat upp mängder av svåra problem mänskligheten står inför och också varför de är så svåra. Några av oss ser ju dessa ”varför” medan tydligen de flesta – f a ekonomer och politiker (och Jeppen naturligtvis!) – inte gör det utan tror att dessa bara är smärre hinder på vägen mot en ännu ljusare framtid med ständigt mer energi.
En fråga infinner sig naturligt: Hur är det möjligt att vi – Homo Sapiens, Skapelsens Krona, Planetens framgångsrikaste art mm. – kan bete oss så här i strid med alla kända och okända naturlagar? Och inga argument i världen för en annan riktning tycks ju bita på de som styr världen. Allt verkar helt obegripligt, sanslöst.
Det kanske är så att vi (och våra hjärnor) helt enkelt inte förstår den här världen som vi på oerhört kort tid själva skapat. Vi och hela vårt tankemaskineri kom ju till för länge sedan i en helt annan värld, och där och då fungerade vi ju optimalt; naturen frambringar inte arter som inte fungerar i sin miljö (enl. det naturliga urvalet). De ovan uppräknade beteckningarna på vår art är egna uppfinningar, utan annan auktoritet än den vi själva givit dem (dvs intetsägande/värdelösa).
Det är uppenbarligen vår urgamla tendens till magiskt tänkande som fortfarande styr oss. Förr försökte vi med danser blidka gudarna att ge oss mer regn, idag praktiseras tron på ständig ekonomisk tillväxt och fortsatt utplundring av naturens resurser. En stor fördel med gudadyrkan var dess obefintliga miljöpåverkan. Dessa exempel visar på vår oförmåga att förstå gränser. I den värld vi formades var vi så långt från alla tänkbara gränser att vi omöjligt kunnat få någon naturlig (genetisk) förståelse för sådana, medan vår likaledes naturliga hantverksskicklighet hjälpt oss att överleva. Problemet idag är att vi inte ser några gränser för denna förmåga, nu när vi förökat oss tusenfalt och sätter sprätt på enorma energimängder. Och på den vägen kommer vi också att fortsätta.
Mänsklighetens stora dilemma är att vi inte kan förena vår föreställningsvärld med den fysiska verkligheten och då förnekar den senare.
Precis, Robban och Martin. Ni som är konstruktiva och insiktsfulla ser dessa svåra problem. Politiker och ekonomer, där framförallt de senare har utbildning och talang för att tänka på såna här saker, ser däremot inte de problem som ni ser. Jag kan inte se något annat skäl än att ni är överlägset intelligenta och bildade.
Ursäkta, nu ska jag återgå till att ”tro” på ”fortsatt utplundring av naturens resurser” såsom uran.
Jeppen;
”Politiker och ekonomer, där framförallt de senare har utbildning och talang”….som orsakat det största skuldberget i modern tid – för att inte tala om ”Ponzipyramiden” som bedöms implodera inom några år, skapad av de som du menar har utbildning och talang. Tyvärr verkar alla varit sjuka på den lektionen om etik och moral.
Mycket bra av Gail och sammanfattat av Martin. Här finns utvinningens kostnader istället för priserna, vilket jag inte har sett tidigare. Detta har varit min käpphäst i flera år och är avgörande för när systemet kollapsar. Och här kan man räkna på saken. När utvinningens kostnader inklusive viss transport och förädling kommer upp i en tillräckligt hög andel av BNP och nettot till människorna blir för litet så kollapsar samhället och komplexiteten.
Jag menar att produktivitetens topp var år 2000 och inte år 2002. Men det har naturligtvis ingen betydelse. Sedan dess har det varit en årlig real kostnadsökning cirka 5 procent om året, vilket på 40 år ger en 7-dubbling. Idag är utvinningens kostnader uppskattningsvis 7 procent av världens BNP. Om 40 år skulle alltså utvinningen kunna stå för 7 x 7 = 49 procent av världens BNP.
I Australien inom det mesta som utvinns har kostnadsökningarna legat på 5-6 procent sedan år 2000. För LKAB har det varit drygt 7 procent under samma tid. Och då har volymen inte ökat mer än obetydligt. Nya svenska gruvor har haft mycket högre kostnader. Annat nyttigt som naturgasen i USA har haft mindre fördyringar. Ett slags vägt genomsnitt torde ligga på omkring 5 procent.
Om allt skulle handlas till slutet så är kanske 49 procent eller lite till vad systemet klarar. I praktiken kommer vissa länder att tappa sin tillförsel av politiska skäl och duka under tidigare. Ett sådant land är Sverige och jag tror att det försvinner 2050. Få länder drar så stor nytta av globaliseringen och kommer att falla så snabbt. Få länder är också så uppblåsta, oförberedda och rent ut korkade. Länder med stora reserver och överskott inom det viktiga behåller alltså detta och klarar sig längre. Annars vore de ju dumma.
Det är svårt att se något som kan minska den årliga 5-procentiga kostnadsökningen. Allt fler fattiga vill ha del av kakan, vilket i sig ökar utvunna mängder. Fördelningen i jordskorpan skulle teoretiskt kunna vara sådan att det blir någon slags platå i fallet. Men det finns inget som tyder på detta. Allt mer energi, material, arbete och kapital åtgår per utvunnet ton. Teknikförbättringar är naturligtvis inkluderade. Allt är utbytbart i användningen och ger en synkronisering. Det är svårt att föreställa sig någon revolutionerande uppfinning. Samhället kan knappast upprätthållas på trä, gråsten och rester och speciellt inte vid en snabbt minskad tillförsel.
En liknande trend med ökad komplexitet och högre fasta kostnader på många samhällsområden har funnits sedan 70-talet. Det har varit inom byråkrati, barnomsorg, felutbildning, felbehandling i sjukvård, miljö, sjukdomar, psykiska problem, brottslighet, säkerhet med mera och har bromsat välståndet i förhållande till tillväxten. Det ”riktiga” BNP ökar knappast under de kommande 40 åren och den 5-procentiga ökning äter upp allt effektivt och säkert.
Det rika USA har bra statistik och ligger före i trenderna och där har medianinkomsten i familjerna fallit cirka 10 procent. Av detta står naturresurserna för en mindre del eftersom de inte har hunnit påverka mer än obetydligt sedan år 2000. Nästa så kallade finanskris blir mycket större.
Många skeptiska till konsumtionssamhället önsketänker och tror att fallet kan stabiliseras med typ 1800-talets teknik. De vill ha en så kallad omställning till något hållbart. Förbud och subventioner och andra politiska påhitt ger mest felallokeringar och gör att man får kollapsen tidigare.
Gail avslutar också tydligt i en lång kommentar: Subsidies are a way of attempting to make water run uphill. They basically don’t work. Och: The renewables industry as well as CO2 sequestration has a huge lobby, because of all of the academic research and profits it potentially generates. It also is a lot “sexier” and makes politicians look like they are doing something. Fördelarna med förnybar energi är ett enda stort flum.
Kollapsen innebär att det finns i princip trä, gråsten och rester. Förmodligen blir det ett isolerat och mycket fattigt liv som på stenåldern. När dom flesta är borta kan det stabiliseras och bli bättre. Alla kan också dö ut.
Om man är svensk och yngre och räknar med att vara kvar 2050 kan man bosätta sig eller bara förbereda en bosättning i ett land med bättre förutsättningar typ USA, Kanada, Australien, Ryssland, Brasilien, Argentina med mera.
Man kan i och för sig chansa och bosätta på rätt ställe i Sverige, samla på rätt saker, jobba inom rätt områden, ha rätt intressen, investera rätt, skaffa rätt vänner och bekanta med mera och ta restkulturen utan någon större överraskning. Det är inte så bråttom med det personliga. Men när den stora massan har fått upp ögonen för saken så är mycket av detta för sent.
Tack Urban och Robban för era initierade kommentarer.