Igår publicerade tidningen -The Washington Post- en mycket sansad och informativ artikel om dilemmat och heta frågan peakoil. Att vi globalt går in i en permanent minskning av råolja. Är den en realitet eller inte och vad väntar oss framöver?
Här intervjuas Chris Nelder, en erkänt kompetent författare, energianalytiker och journalist.
Sen 2005 har produktionen av olja endast ökat med 2 % och världsproduktionen ligger på en platå. Och oljan som produceras har ett allt lägre energiinnehåll, EROEI, vilket är synnerligen allvarligt. Det räcker inte med att titta på kvantiteten, utan helt avgörande är energikvaliteten på den olja som produceras. Lätt att glömma bort att oljeproduktion, inte bara handlar om teknik, volym och pris.
Vi börjar närma oss den s k ”net energy cliff” då energinyttan med utvinningen är borta, skriver Washington Post. Och det kommer samtidigt att bli vändpunkten för den globala ekonomin, när förhållandet mellan insatt energi och den energi som man får fram blir mindre än ca 6.
I början av den globala oljeproduktionen var förhållandet ca 100 till 1. Globalt just nu, närmar vi oss 11 till 1. Och det är ännu lägre för vissa nyare oljekällor. Avkastningen på investeringen för tung olja från t ex Kern River fältet i Kalifornien är ca 4 till 1. Detta har vi skrivit om många gånger, här och här och här med flera.
Råoljeproduktion för Non Opec kontra Opec-länder
Globala Energisystem i Uppsala har under alla år framhållit att när de stora gigantiska oljekällorna som Gwahr i Saudi, världens största konventionella oljekälla, börjar minska då går världen permanent in i en brist på olja.
Nu kommer ny information om att andelen vatten i olja från Gwahr har ökat – vilket är en indikation på att området är på tillbakagång. Gwahr är ett fält med en hög flödeshastighet och billiga produktionskostnader och som varit igång sen 1930-talet.
Som om detta skulle vara det enda hotet! Allt fler oljeproducerande länder behöver sin olja själva för att ”ratta runt” sina samhällen och deras nettoexport minskar, precis som exportlandmodellen visat.
Läs också:
År 2030 går all export till Kina och Indien
Saudi tillåter aldrig ett lägre pris…
(7 votes, average: 4,00 out of 5)
Loading...
EROEI är tämligen irrelevant. Räknar man med förluster i raffinering och transporter så har nog läget snarast förbättrats sen 100:1-tiden. Det finns förstås ingen ”energy cliff”, varken vid 6:1 eller 5:1. Även det senare är en god utdelning som är tämligen oproblematiskt för samhället. Problemet ligger möjligen i mängden ARBETE (inte energi) som eventuellt (men inte nödvändigtvis) följer på låg EROEI.
Läs artikeln i Washington Post om ni inte redan gjort det: http://www.washingtonpost.com/blogs/wonkblog/wp/2013/04/13/peak-oil-isnt-dead-an-interview-with-chris-nelder/
Det som alltid fattas i såna här analyser är hur mycket resurser (exergi) NATUREN kan leverera till vårt samhälle. Denna analys berör ju bara hur effektivt vi människor kan tillgodogöra oss naturens rikedomar. Och denna natur har mycket begränsad förmåga att förnya sina resurser, en förnyelse som enbart drivs av solstrålar.
Djurvärlden på planeten möjliggjordes genom ett litet exergiöverskott som de gröna växterna producerar, men vårt nuvarande industrisamhälle utgör en jättebelastning på naturen som den inte kan bära, med påföljden att den utarmas, precis som ett bilbatteri urladdas om effektuttaget överstiger generatorns kapacitet. Det som f a förvränger vår verklighetsbild är det ekonomiska systemet, som får oss att tro att vi skapar resurser (mer pengar genom tillväxt!) när vi i själva verket bara kan förbruka resurser (och det gör vi med besked!)