Irakkriget förhindrade inte peakoil

Det är nu 10 år sen koalitionen av länder, som nått maximal produktion av råolja, invaderade Irak. (USA nådde peakoil år 1970, Storbritannien 1999 och Australien 2000). Och det var inte bara ett oljekrig. Det var lika mycket ett oljetoppkrig. President GW Bush Jr och Dick Cheney var tidigt politiskt insyltade i oljeindustrin från tiden i Texas. I sitt berömda tal ”olja-är-inte-fritidskläder” 1998 utpekade Dick Cheney mellanöstern, som den plats där ”priset är lågt”. Det var känt sen länge att Irak hade en stor outnyttjad oljereserv.

Medan Saudiarabien producerade maximalt med olja och var nära sitt max hade Irak, under 20 år, producerat betydligt mindre olja än man skulle han kunnat göra.

Produktionen på 90-talet var dessutom omgärdat av FN:s sanktioner på grund av att Saddam Hussein styrde Irak. Tanken från de oljesugna länderna var att få tillgång till Iraks ”lättproducerade” olja och därmed kunna förflytta den globala oljetoppen ett par år framåt i tiden. Det var upprinnelsen och skälet till Irakkriget. Som förevändning användes beskyllningar om att Irak anrikade uran till kärnvapen. Något som aldrig har kunnat bevisas under de 10 år som USA och dessa allierade huserade i Irak.

Den australiensiska bloggen Crude Oil Peak har publicerat en gedigen genomgång av oljesituationen och oljeretoriken inför Irakkriget och de beslut som låg bakom invasionen för 10 år sedan. I materialet medger den australienska regeringen att skälet till Irakkriget var olja. Och vad blev resultatet av denna oljeinvasion? Blev det någon olja till de invaderande staterna, förutom död lidande och kaos för irakierna.

Sanningen är att krigen 1990 Bush Sr och 2003 Bush Jr, slog ut Iraks oljeproduktion och det tog Irak 10 år att komma tillbaka till de produktionsnivåer av olja som gällde år 1990. Men det finns andra kontraproduktiva inslag, som vi ser torna upp sig kring detta krig. När Iraks produktion gick upp, så gick Irans produktion snabbt ner, på grund av sanktioner, och då till sin andra och sista oljetopp/peakoil.

För övrigt skedde trendbrottet i förbrukningen redan år 2005 i USA. Den senaste tidens produktionsuppgång av shalegas och shaleoil inträffade för sent och har inte fått ner priserna och konsumtionskurvan som i stort sett varit oförändrad. Det är vad peakoil/oljetoppen handlar om.

Och vad hände med USA:s oljekonsumtion enligt Dick Cheneys nationella energipolitiska dokument “National Energy Policy” från år 2000?

Vi ser mycket tydligt att USA:s oljeförbrukning inte fortsatt växa efter år 2001 som man planerade. Se Figure 2.

Enligt Hans Blix, Generalsekreterare för Internationella atomenergiorganet (IAEA) 1981-1997, blev Irak ingen demokrati heller, utan en anarki. Och önskan om en pålitlig allierad till USA blev istället en bundsförvant till Iran. Men det blev i all fall en dyr slatt olja!

Minst 100 000 liv gick förlorade i kriget, men produktionen år 2012 från de båda länderna tillsammans, var inte ens 200 kb/d högre än under år 2000. Så mycket vara kriget värt!
Irakkriget och dess efterverkningar kunde alltså inte stoppa en inledning på peakoil år 2005.