Det menar Lennart Bengtsson i en DN-intervju för några dagar sedan. Han är en något okänd men välmeriterad klimatforskare knuten till IPCC. Han resonerar välbalanserat om de klimatförändringar som pågår sen hundra år tillbaka. En klimatförändring som sker i slow motion i ett komplext system, där vi omöjligt kan kartlägga och förutse orsakssambanden, liksom tidsförloppet. Allt för många förstår inte skillnaden mellan ett komplicerat system från ett komplext system, vilket ställer till en massa oreda i tanken.
Liksom Lennart Bengtsson är jag kritisk till den hysteri och uppjagade stämning som alla larmrapporter utan förankring i forskningen sprider. Dessa kan till och med motverka sitt syfte och åstadkomma en mer eller mindre uppgiven inställning till klimatförändringarna bland medborgarna. Senaste exemplet på detta kommer från Världsbanken. Samtidigt känns det skönt att vi nu verkar ha lämnat sifferexercisen kring hur stor människans påverkan är. Så här skriver DN:
”Så länge det inte händer något allvarligt får man acceptera att man angriper frågan gradvis. Man kan alltid ställa sig frågan hur ängslig man ska vara för något som händer på hundra års sikt. Man får vara realist, ställa problemet i relation till vad som går att lösa och hur säker man är.
– All right, om man nu vill vara excentrisk kan man säga att det är en katastrof i slow motion. Om växthusgaserna skulle fortsätta att öka med en faktor fem eller tio, då blir det problem av olika slag. Men tills vidare har de interna naturliga processerna nästan fullständigt dominerat.
FN:s klimatpanel presenterar sin nästa vetenskapliga rapport i Sverige i september, sex år efter den förra.
Hur stora förändringar tror du kommer att göras i rapporten?
– Jag tror inte det blir några dramatiska ändringar. Man kommer att konstatera, precis som man gjort kontinuerligt, att klimatsystemet är lite mer komplext än man ursprungligen trott.”
Det känns som om den äldre generationen generellt värderar riskerna annorlunda än den yngre generationen. Kanske är det så ! Själv har jag länge haft en liknade uppfattning som Lennart Bengtsson. Det råder inget tvivel om att människan påverkar klimatet genom förbränning av fossila bränslen de senaste 100 åren. Men eftersom klimatet är ett komplext system är det omöjligt att fastställa om påverkan är 20%, 40 % eller mer. Men det är tillräckligt för att tillämpa försiktighetsprincipen och omedelbart stoppa utsläppen. Försiktighetsprincipen är tvingade och definitiv, vilket få medborgare eller politiker förstått!
Redan 2009 konstaterade David MacKay i sin bok Sustainable Energy without the hot Air, att ”klimatförändringarna i princip är ett energiproblem”! Inget annat! Det har jag själv tagit fasta på. Vi har också skaffat oss större kunskaper om konsumtionens och livsstilens betydelse för utsläppen och den inbäddade energin i produkterna, framför allt från livsmedel. Även kallad indirekt energi och utsläpp. En grupp i samhället som definitivt inte förstått betydelsen av de inbäddade utsläppen är ledande politiker. De fortsätter odla myten om att Sverige och dess medborgare har minskat sina utsläpp de senaste 10-15 åren, när det egentligen är tvärt om!. Det har vi skrivit många gånger på ASPO Sverige. Vi har alltså inte ”decouplat” m a o ökat vår tillväxt och samtidigt minskat våra utsläpp. I stället har vi i Sverige exporterat våra utsläpp, de senaste 20 åren, och importerar och konsumerar varor med inbäddad energi och utsläpp, där utsläppen sker i det tillverkande landet! Utsläppen per medborgare är inte 5.9 ton per person utan över 10 ton per person. Något som bl a den norska Carbon Calcylatorn från NTMU-Trondheim Norweigan University of Science and Technology visar, svart på vitt!
För att förstå helheten och sambanden mellan Energi, Ekonomi och Ekologi har Chris Martensons ”The Crash Course” betytt mycket. Vad är orsak och verkan. Chris Martenson menar att de miljöproblem inkl klimatförändringar beror på vår skuldbaserade ekonomi. Den kräver allt mer energi främst olja för att fungera och kunna växa. Och detta ger per definition stigande CO2-utsläpp och klimatförändringar och andra miljöproblem Ska vi komma tillrätta med klimatförändringarna kan vi givetvis försöka ”gulla med naturen” m a o fokusera på symptomen och lägga förband efter förband. Eller som Naturskyddsförening och Miljöpartiet tycks tro, lösa dilemmat med marknadsmekanismer och införa utsläppsskatter. Men till vilken nytta? Miljön och naturen lär överleva oss, det har den gjort många gånger förut de senaste 100.000 åren. För att lösa våra miljöproblem måste vi attackera användning av fossil energi, främst olja.
Tittar man sen på de ledtider som gäller för de tre E:na (Energi, Ekonomi och Ekologi), vilken som är kortast och borde krisa och kollapsa först, så ligger vårt ekonomiska system illa till. Först därefter kommer Energin och sen långt långt därefter Ekologin. Det är ett troligt scenario, men det kan givetvis bli tvärt om. Att bristen på energi främst olja och andra naturresurser stryper vår tillväxtekonomi långsamt till gagn för klimatförändringarna med minskade utsläpp.
Det innebär att om vi verkligen vill lösa klimatförändringarna så måste vi koncentrera oss på vad som orsakar problemen – nämligen oljan, i kombination med vår nuvarande skuldbaserade tillväxtekonomi och ställa om till ett samhälle med mindre mängd energi och fasa ut fossil energi. Mycket talar för att utmaningen blir att försöka ratta runt våra samhälle med i bästa fall hälften av den energi vi har idag. Det är vad vi förmår att producera av förnybar energi långsiktigt. Då löser vi samtidigt klimatförändringarna per automatik!
Om denna omställning av samhället till mindre mängd energi tvingas på oss och sker snabbt, alltför snabbt, då kommer många medborgare att fara riktigt illa. Speciellt som vi idag har en mycket dålig för att inte säga – en obefintlig kris- och omställningsberedskap i samhället.
Det saknas helt enkelt en plan B på lokal, regional och statlig nivå! Att då outsourca kommande utmaningar till marknaden i nyliberal anda som våra politiker gör, är inte bara huvudlöst, utan det är ett stort svek mot medborgarna.
Här ett aktuellt inlägg av Kjell Aleklett om Energimyndighetens senaste prognos över svensk energikonsumtion år 2020 och 20 30. Den följer IEA:s tidigare rapport i november 2012 om Sverige.
Tvärtom har vi väldigt länge haft handelsöverskott i Sverige. Det betyder att vi konsumerar mindre än vad vi producerar. Utsläppen från vår konsumtion är därför något lägre än 5.9 ton per person.
Det är ju för att det mäts i kronor och inte i inbädda energi, en planka har samma värde som en iPryl men den innehåller en massa inbyggd energi.
@Bengt: Om man mäter inbäddad energi blir resultatet ungefär samma som med kronor. Problemet är att miljötokarna mäter inbäddad CO2, och då straffas vi när vi byter lika mycket inbäddad energi med tysken, bara för att vi kör kärnkraft och han brunkol! Tyskens utsläpp är tyskens!
@Martin: Alltid lite surrealistiskt när peakare utmålar andra som sekterister.