Få verkar ha uppmärksammat IEA:s rapport Energy Policies of IEA Countries – Sweden 2013 Review som granskar svensk energiförsörjning fram till 2030 och som publicerades den 5 februari 2013. Rapporten visar en ljus bild ” där huvudbudskapet var att Sverige är bland de ledande medlemsländerna när det gäller låga koldioxidutsläpp och ett föregångsland vad gäller satsningar på förnybar energi och på ökad energieffektivitet.”
Men speglar verkligen rapporten svensk energipolitik? Knappast! Många frågor hänger i luften och framför allt duckar IEA för huvudproblemen med svensk energipolitik. Vad händer med svensk kärnkraft? Varifrån ska Sverige importera sin olja efter år 2030? Är verkligen svenska utsläpp så låga med tanke på de utsläpp som sker för vår skull i andra länder?
Jag har googlat lite om rapporten och presentationen på KTH och kan nästan bara hitta positiva uttalande från de närmast sörjande. Regeringskansliet, Näringsdepartementet, Energimyndighetens Gen dir, VVS Forum, KTH, Moduty och givetvis IEA som i en pressrelease skriver:
”Sverige är redan världsledande i att tillhandahålla låga koldioxidutsläpp energi till sitt folk. För att Sverige ska minska koldioxidutsläppen ytterligare måste den öka energieffektiviteten i tillverkning, transport och byggnader sektorer, öka andelen förnybar energi i energimixen efter 2020, och avvänja sin fordonsflotta av fossila bränslen ”, säger IEA verkställande direktör Maria van der Hoeven när hon presenterade översynen.” Utsläppsminskningar inom industrin inte kommer att lägga fram utan ren energiteknik som avskiljning och lagring av koldioxid (CCS)”.
ASPO Sverige har tidigare skrivit om rapporten under rubriken ”IEA och oljeskymningen”.
Bland media har Dagens Industri upplåtit debattutrymme för en partsinlaga, där energiministern Anna-Karin Hatt (C) tillsammans med IEA:s verkställande direktör Maria van der Hoeven hyllar svensk energipolitik. DN skriver syrligt i ledaren under rubriken: Tomt i tanken” :
”För en regering som på hemmaplan framstår som ljumt intresserad av klimatfrågan var IEA:s Sverigerapport välkommen. Samma dag som granskningen blev offentlig skrev energiminister Anna-Karin Hatt (C) en debattartikel tillsammans med IEA-chefen Maria van der Hoeven (DI 5/2) under rubriken ”Sverige får högt betyg för sin energipolitik”. Om det verkligen rört sig om betygsättning hade examinatorn knappast presenterat resultatet tillsammans med den granskade. International Energy Agency, IEA, är ett OECD-organ som försöker påverka medlemsländerna mer genom dialog och goda exempel än genom rangordning.”
Alla rapporter från OECD och IEA är mer eller mindre politiska dokument. De inte är peer reviwed- granskade utan sammanställs alltid för ett politiskt syfte. Det är lätt att glömma bort.
Kjell Aleklett, Globala Energisystem vid Uppsala Universitet, har också tittat lite närmare på IEA: s rapport och skriver på Aleklett’s Energi Mix :
”Vind ökar lite, sol är försumbar och vattenkraft är konstant, medan kärnkraften växer. Bioenergi växer också, kol ökar lite, naturgas och torv är nästan försumbar medan oljekonsumtionen väntas vara konstant. Dessa siffror har också publicerats av Energimyndigheten. Med tanke på all offentligdiskussion som vi har haft om att förändra vårt energisystem skulle man ha trott att Energimyndigheten skulle ha lagt fram något annat. (Figur 6.) Nu när IEA har publicerat sin rapport om Sveriges framtida energianvändning borde detta vara en stark signal om att det återigen är dags, att ta upp frågan om varifrån Sverige ska importera sin olja efter 2030. Det finns inte ett enda diagram i Energimyndighetens senaste rapport, om Sveriges energisituation från oktober 2012, som visar hur Energimyndigheten föreställer sig Sveriges framtida energianvändning. Den långsiktiga prognosen för 2030 finns i en rapport som heter ”Långtidsprognos 2010”.
I förordet till denna rapport från Energimyndigheten skriver myndigheten egentligen ingenting nytt, utan friskriver och garderar sig fullt ut för Sveriges framtida energiförsörjning. Det är mycket om och men, utan klara besked om inriktning. (Min tolkning)
Kjell Aleklett skriver vidare: ”Det är förvånande när man studerar (Figur 2), att skillnaden mellan 2020 och 2007 är mycket marginell. Energi från biobränslen och förbränning av avfall ökar en aning och vindkraft beräknas endast bidra med ett litet tillskott år 2030. För övrigt finns inga radikala förändringar.”
Kan det vara så enkelt att Alliansen och energiministern Anna Karin Hatt (C) har ”Tomt i tanken” som DN skriver? Samtidigt undrar jag fortfarande varför Energimyndigheten fortsätter ducka och inte vågar tala klartext om konsekvenserna av peakoil? Hur oberoende är en myndighet från den rådande politiska makten?
I media:
VVS Forum ”Det internationella energiorganet IEA har analyserat energiläget i Sverige i en omfattande rapport och ger den svenska energipolitiken klart godkänt. Men när det gäller energieffektivisering och en fossilfri fordonsflotta menar IEA att Sverige måste satsa mer.”
Moduty som verkar för ökad handel av utsläppsrätter skriver, ”Den andra händelsen var att IEA släppte sin recension av Sveriges energipolitik med råd om fortsatta satsningar på bla handeln med elcertifikat.”
På Twitter skriver Energimyndighetens Gen dir Erik Brandsma, ”Känns bra med en positiv IEA review av Sverige”
Vetenskapsradion SR 1, intervjuar Energimyndighetens Gen dir Erik Brandsma , ”Energimyndigheten ska påbörja en utredning om hur Sverige skulle kunna klara sig utan kärnkraft. Myndighetens chef Erik Brandsma ifrågasätter starkt om någon verkligen kommer vilja investera i nya reaktorer i Sverige på grund av de höga kostnader som det är förknippat med. Det är myndighetens ansvar att utreda frågan anser han. Vad gör vi om ingen vill bygga ny kärnkraft?”
På KTH:s websida uttalar sig Lennart Söder, professor i elkraftssystem, ”är dock förvånad över att IEA inte behandlar frågan om kärnkraftens tillgänglighet och den svenska regeringens energibalanser djupare.
– I denna (svenska regeringens energibalanser red. anm.) framgår det att den svenska regeringen gör bedömningen att kärnkraften kommer gå kontinuerligt ända fram till 2030 utan några avbrott. Detta är knappast realistiskt vilket också framfördes av flera talare i paneldiskussionen. Det kan mycket väl hända att flera kärnkraftverk kommer stängas långt innan 2030, och då är det viktigt att vi i Sverige är rustade för denna situation, betonar Lennart Söder.
– Kontakter inom industrin ger också bedömningen att det på intet sätt finns någon klar linje till att bygga nya kärnkraftverk, lägger han därefter till.”
Paneldiskussion från KTH och IEA:s presentation.
Jag svårt att förstå att svenskarna måste ta allt ansvar för andra länders CO2-utsläpp. Antag att Volvo exporterar bilar till Tyskland gjorda med el från vatten- och kärnkraft, och BMW exporterar bilar till Sverige gjorda med kolkraft. Gör det svenskar till miljöbovar och tyskar till miljöhjältar? Någonstans borde det faktum att svensk exportindustri är CO2-snål räknas det svenska samhället till godo.
Thomas, om man bara ser på exportvaror så har du rätt. (Volvo var kanske inte så bra exempel då 80 % av innehållet i en Volvo tillverkas utanför Sverige). Men räknar man oxå med importvaror och räknar ut nettot av detta, så blir bilden att varje svensk släpper ut drygt 10 ton inte 5,6 kg CO2, som är den vrångbild som härskar. Att Sverige lyckats sänka sina utsläpp har bl a med att vi exporterat dessa t ex genom att outsourca verksamhet,som tidigare utfördes i Sverige med vår förhållandevis rena el. Och i stället importerar varor där utsläppen är inbäddade m a o skett för vår räkning i Kina eller något annat land med kolel.
Jag säger som jag brukar säga till mina barn. Man kan inte ta ansvar för vad andra gör, men man kan ta ansvar för vad man själv gör. Om vi svenskar tar ansvar för vad vi gör, och ser till att våra personliga utsläpp går mot hållbara nivåer kan vi vara ganska nöjda med det. Men det innebär som Martin påpekar att våra personliga utsläpp måste ner ganska mycket från dagens tio ton per person och år.
Martin: Menar du att en stor del av CO2-utsläppen som kommer från varor som producerats i andra länder och sen importerats till Sverige för konsumtion kommer från svenska bolag verksamma i utlandet? I såna fall förstår jag att vi kan påverka dessa företag att minska utsläppen. Men har vi verkligen så många svenska företag som producerar våra importerade varor? Har vi inte snarare förlorat (istället för att som du skriver ”exporterat”) de svenska företagen till andra företag i andra länder, kanske främst Kina? Alltså att svenska företags fabriker har lagts ner och nya, i kinesiska företags ägo, öppnats upp i t ex Kina?
Men även om det nu är så att våra ”importerade utsläpp” kommer från utländska företag kan vi ju fortfarande påverka dessa (men kanske inte i samma utsträckning) genom vår konsumtionsmakt. Men vi kan ju inte utöva ett direkt inflytande över dem (som vi kanske kan om de är svenska företag, se t ex Telias affärer utomlands).
Hej Magnus!
Ja, både varor som importeras och producerats i andra länder oavsett om det är O svenska outsourcade företag eller inte. De spelar ingen roll om vi lagt ned företag och importerar istället. Nettoeffekten av import resp export av produkter är det som borde gälla. Titta på den norska calculatorn från Norwegian University of Science and Technology (NTNU) and the Centre of International Climate and Environment Research – Oslo (CICERO), http://carbonfootprintofnations.com/content/environmental_footprint_of_nations/, som togs fram i samband med mitt projekt ”konsumera smartare och minska växthuseffekten” 2006, då jag synliggjorde den inbäddade energin och utsläppen vid all vardagskonsumtion i hushållet.
I annat fall blir ju som i Sveriges fall att lägga ned energiintensiva företag eller outsourca dessa för då hamnar utsläppen på ett annat lands balansräkning! Och vi framstår som jätteduktiga, då vi lyckats sänka våra utsläpp men egentligen är en chimär.Eller hur? Det är precis så vi har gjort i Sverige och politikerna klappar sig för bröstet och har dessutom mage att tala om att gör som Sverige! Hur ska man kunna minska sina CO2-utsläpp om man inte förstår hur det gått till ?
Tack Thomas, gag brukar påpeka precis det som du gör. Våra utsläpp är vårt ansvar och utlänningars utsläpp är deras ansvar – så vi ska självklart inte justera för att importen är producerad med kol.
Svenskar ger faktiskt upphov till MINDRE än de där 5.6 kg CO2 sett ur ett konsumtionsperspektiv. Orsaken är att vi länge, länge haft ett handelsbalansöverskott, dvs vi konsumerar mindre än vad vi producerar.
Jeppen, du vet mkt väl att det förhåller sig tvärt om. Vi importerar mer inbäddad energi/utsläpp i varor än vi exporterar, därför hamnar vi på 10 ton per person Varför sprida osanningar? Vad har du för invändningar mot bl a den forskning som bedrivs Norwegian University of Science and Technology (NTNU) and the Centre of International Climate and Environment Research – Oslo (CICERO), som entydigt slår fast detta.
Jag kan förstå att politiker vill hålla fast vid den lägre siffran 5,6 ton, då det ger glans åt ämbetet. Däremot kan jag inte hitta några bra argument för att hålla fast vid en felaktigt lägre utsläppssiffra! Vad tjänar det till? Erkänner vi inte de faktiska utsläppen per capita/land i en globaliserad värld lär vi aldrig ta itu med utsläppsproblemet.
http://avbp.net/?p=1814
är mina kommentarer, Sverige är på väg in i väggen och talar till sin fördel hellre än erkänna bensinberoende.
@Martin: Du pekar på ett par forskningsinstitut som säkert räknat som du vill. Problemet är att det är halvpolitisk forskning med orimliga utgångspunkter.
Jag vidhåller att vi ska få en klapp på axeln, inte smisk, för att vi exporterar koldioxidsnålare än vi importerar! Det innebär nämligen att vi gjort vad vi kunnat.