” Tack, Carl Bildt!
Nej, jag är inte ironisk. Jag tackar Carl Bildt för att han och Alliansregeringen framsynt ser till att vi kan fortsätta att driva projektet Sverige Som Vi Känner Det ytterligare i några år. Det Sverige där överflödet råder, i alla fall för 70–80 procent av oss, där vi kan bo flott, äta gott, shoppa runt och åka på trevliga semesterresor.
Tack Bildt, för att du och Reinfeldt och de andra upprätthåller Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien, inte minst det långsiktiga samarbetet kring att bygga upp en vapenfabrik. Antar att handelsminister Ewa Björling har ett par fingrar med i spelet, jag minns med värme hennes försök att sälja in just högteknologiska övervakningssystem till Khadaffis Libyen för ett par år sedan.
Och, inte att förglömma: tack Carl Bildt, för att du som ordförande i Arktiska rådet tillsammans med SD i höstas drev igenom tillåtelse att borra efter olja i Arktis, trots motstånd från varje miljöinstans som finns.
Har jag blivit galen? Nej, jag bara tittar med båda ögonen. Det är oljan, dummer!
Fakta är att vi idag importerar cirka 20 procent av vår olja från Danmark, och cirka 30 procent från Norge. Trevliga, demokratiska grannar, idealiska oljeleverantörer. Tyvärr har båda dessa länder passerat sina oljetoppar, och Danmark slutar exportera olja inom ett par år. Norge strax därefter.
Vi måste se den globala bilden. Jag är övertygad om att Carl Bildt gör det. Han må vara empatiskadad, men något strategiskt dumhuvud är han inte. Och han är en oljeman! Han vet vad som smörjer världen, ekonomin, transporterna, produktionen, allt: Olja.
Han vet att de närmaste årtiondena kommer präglas av en allt mer intensiv global rush efter olja. EU bedömer att världens efterfrågan på olja kommer att öka med 1,8 procent per år fram till 2030 (då den globala oljehandeln mer eller mindre upphör). Samtidigt måste produktionen minska, för vi har passerat oljetoppen. Exporten kommer minska ännu mer, eftersom producentländerna också ökar sin konsumtion. En global huggsexa har börjat. Om den råvara som har skapat världsordningen som vi känner den, och som driver våra samhällen som vi känner dem.
USA har sin armé, Kina har sina enorma mängder dollar. Sverige har sin vapenexport och sitt för ett mycket litet land mycket stora diplomatiska inflytande. Nej, Saudiarabien är inget trevligt land. Synd. Men de sitter på en stor del av den kvarvarande oljan. Klart vi försöker göra oss oumbärliga för saudierna.
Och klart vi använder vårt inflytande att tillåta borrning i Arktis. Där vill Ryssland borra, och Ryssland står för nästan 40 procent av Sveriges oljeimport. Putins rike må vara volatilt och aggressivt, men vi hjälper dem förstås, för Rysslands olja är vår. Bör tilläggas att Bildt–nära företaget Lundin Petroleum har koncessioner i Arktis, så här finns också intressen för privatpersonen bortom utrikesministern.
Men onekligen handlar det också om att säkra oljeupptag i Sveriges närmiljö. För även Rysslands olja vill flyta annorstädes. Den första direktpipelinen mellan Ryssland och det törstiga Kina öppnades förra året.
Skrik gärna upprört om vapenfabriken i Saudiarabien. Om bortlovningen av den orörda arktiska naturen. Om vansinnet i att fortsätta pumpa upp och bränna olja ur klimatsynpunkt. Men förstå först att detta görs för att värna The Swedish Way of Life.
Kläderna från H&M på din kropp, platt-teven på din vägg, -iPhonen i din ficka. Bilen och flyget som tar dig till sommar- eller vintersemestern, de goda frukterna och det möra köttet i din mun. Allt det bärs till dig på en våg av olja.
Om du vill ha ett annat land, styrt på ett annat sätt, utan olja och global maktkamp med vapenexport och storskalig miljöförstöring, måste du inse vad det skulle få för konsekvenser för dig själv och för din livsstil också.”
Ovanstående är skrivet av Johan Berggren och publicerat i Ordfront. Det ger en god bild av det dilemma vi i Sverige och andra länder i Nord står inför. Och kanske förklarar varför den brist på olja som vi så sakta glider in förnekas och sopas under mattan. Framför allt av politikerna i svenska Riksdagen. Det är lätt att förstår varför. Det finns nämligen inge -easy fix- eller lösning i sikte, när oljan från våra pålitliga grannar Norge och Danmark inte längre kan leverera olja till oss efter 2020. Då har bägge ländernas Oljedirektorat förvarnat Sverige om att exporten kommer att upphöra. Kanske tidigare.
Efter 2020 finns det inte längre något oljeöverskott att exportera, eftersom man behöver oljan själva! Både Norge och Danmark har för många år sen nått maximal produktion av olja (peakoil) och produktionen har sen dess minskat, just nu med 7-8 % per år. Inga nya oljefyndigheter förmår väga upp detta! Och vår största oljeexportör Ryssland har oxå nått maximal produktion och kommer säkert att så småningom sälja till den som betalar bäst. Kina till exempel!
Vad gör våra politiker? Vad gör Bildt och regeringen ? Söker nya allianser som innebär att Sverige kan få en slatt olja som tack för hjälpen.
Är det någon som tror till exempel att Sverige är i Afghanistan för att befria det afghanska folket från talibanerna? Eller att vårt deltagande i Libyen med våra JAS-plan, var annat än att visa lojalitet mot dem som har vapenmakt och är beredda att använda den för att få tillgång till olja.
Håller med Johan Berggren. Carl Bildt är inget dumhuvud. Han är en sann oljeman som tillåts leka med de stora pojkarna i hopp om att få en slatt olja som tack för hjälpen. Vore det inte klokare att börja tänka och planera för en Plan B. Ett Sverige med hälften så mycket energi 2030 och där oljan har spelat ut sin roll. Detta om något skulle visa på statsmannaskap och framför allt visa medborgarna vilken verklighet vi glider in i vare sig vi vill eller inte!
Vad ska man tro om skiffergas och skifferolja då? Det skrivs mer och mer nu om hur mycket det finns och hur land efter land kan bli energioberoende. Är det bara önsketänkande, eller en riktad kampanj från någon inflytelserik lobby, eller ligger det något i det? Se den här översvallande artikeln från gårdagens Telegraph t ex (som i förbifarten också nämner fyndigheter i Östersjön).
http://www.telegraph.co.uk/finance/newsbysector/energy/oilandgas/9209946/UK-could-become-one-of-worlds-biggest-shale-gas-producers.html
Skiffergasen i USA är märklig, den byggdes ut i sådan takt att överutbyggnad och med finanskrisen sjunkande efterfrågan kraschade priset så nu lönar det sig inte att borra efter mer skiffergas samtidigt som den typen av gaskällorna töms snabbt så det är upplagt för berg och dalbana för gaspriset i USA. Själv kommer jag inte att säga något säkert om det på några år för jag saknar specialkunskaper och kan bara beskåda spektaklet.
Bland den oljerikaste skiffern i världen finns i Estland och de använder den för i stort sett hela sin elproduktion, de skulle kunna växla till andra elkällor och producera en hyfsad mängd olja för sitt eget behov. Att borra efter skifferolja är kapitalintensivt och har stora miljörisker vid hantering av frackingvätskor och vatten som puppas ur skiffern. Jag hoppas inte på sådan oljeutvinning eller gasutvinning i Sverige.
Sedan är den negativa artikeln helt korrekt när det gäller oljans betydelse. Den som är beroende av ett fåtal energiexportörer måste dansa efter deras visselpipa. Vill vi ha oberoende måste vi spara energi, bygga ut egen bränsleproduktion från förnyelsebara råvaror och el och övergå till en större andel elsamhälle, även det innebär stora förändringar men vi behöver i alla fall inte känna oss fattiga.
När det gäller energikällor känns det bra att ha satt 700 granplantor runt den gångna helgen, det är inte många men alltid något. Undrar vad som är bäst att göra med mossmarker som börjar bli blöta, investera i dränering för att odla mat eller plantera gran eller björk för industriråvara och energi? Sedan skulle en del säga höj vattenståndet och skapa en biologiskt rik våtmark, det valet kommer snart att bli exentriskt när samhället blir desperat efter energi.
När de berusande känslorna efter oljeångorna har lagt sig, vilket kan komma fortare än vi tror, så kommer vi kanske också att upptäcka att det finns något som heter naturen och som är förutsättningen för allt annat på planeten. Bekymret nu tycks bara gälla i vilken mån industrisamhället kan hållas vid liv, dvs själva orsaken till dagens bekymmer.
När denna tid kommer, när vi blir varse att våra liv hänger på hälsan hos denna natur, kommer vi (kanske) också att undra hur vi kunde behandla denna natur som vi nu gör, i vår strävan att få ytterligare tid med bilar, flygresor mm. och också bibehålla vår överbefolkade värld.
Och Martin,jag har flera gånger undrat varifrån siffrorna om storlekan på vår energianvändning för ett framtida samhälle (varierar mellan 30% och 50%) kommer. Lite realism säger oss att det kommer att handla om delar av procent (naturen kommer att jubla), mycket beroende på att minskad energitillförsel i dagens globala värld kommer att betyda kollaps för transporter och t ex metallutvinning, som i sin tur kommer att försvåra nästan allt annat (f a oljeutvinningen), inte minst att hålla igång elproduktion och -distribution. I dagens mycket komplexa värld betyder en störning någonstans att den stör mycket annat i en snabbt växande cirkel. Det kommer att bli ett dominospel utan motstycke.
Carl Bildt må vara ”en oljeman, som vet vad som smörjer världen, ekonomin, transporterna, produktionen, allt: Olja.” På det viset skiljer han sig möjligen från andra bedömare när det gäller förståelsen av oljans avgörande betydelse för dagens värld. Men om man inte också förstår att vi med dagens resursförbrukning och stora energiomsättning håller på att underminera våra egna livsförutsättningar, så är det kört. Det ser inte ljust ut för oss.
Hej Rolf!
Självklart att svårt att sia om en exakt procentsats. När jag skriver om framtida energitillförsel, utgår jag från de empiriska data som EIA, Globala energisystem mfl anger för 2030, då allt tyder på att oljeexporten /handeln på en fri marknad i stort har upphört. Det gäller även våra möjligheter att importera olja och gas från Norge och Danmark.Då är frågan vad Ryssland kan erbjuda grannen i väster, just nu importerar vi 40 % olja från Ryssland. Och det är mkt osäkert att ryska oljekranar är öppna för oss av det som de kan exportera. Vad som då återstår för Sveriges del vattenkraft, sol och vind resp biobränsle i olika former. Det borde ligga i intervallet 30-50 % och då inkluderas all energi både flytande och fast.
David MacKay skriver och redovisar i sin bok Sustainable Energy efter noggranna kalkyler att Storbritannien som bäst skulle kunna disponera 15 – 20 % av nuvarande energianvändning.
Börjesson, Dessvärre är skiffergas/olja genom fracking enbart ett önsketänkande. Det är som Kjell Aleklett sa på ASPO:s årsmöte en riktig börshype. Och att USA skulle bli exportör av olja inom 5 år är ett fantasifoster. På sin höjd kommer USA att nå en maxproduktion omkr 2 milj fat om dagen. Mindre än 10 procent av landets förbrukning. Och hela detta race hålls igång genom att enormt mkt kapital tillförs, små företag köps upp som inte är lönsamma, aktierna stiger. Idag är det få Shaleföretag som tjänar pengar på oljan utan så länge branschen expanderar stiger värdet på aktierna och så länge är börsspekulanterna kvar. Så det kan kollapsa ganska snabbt. Nu gäller det att sprida denna euforia som finns i USA, till Europa. Realismen är sen länge borta och nu vill man exportera tekniken till Europa. Läs denna länk: http://peakoil.com/geology/shale-finds-that-form-a-bedrock-of-hope/
Den ger en bra bild över vad som kommer att hända. Gail Tvedberg har också skrivit flera initierade kritiska artiklar om de fantasier som målas upp om att t ex USA skulle bli nettoexportör av olja och gas genom fracking om fem år. Sen kan man nagelfara kostnaden för ny olja. Om detta skriver The Smart Planet: http://www.smartplanet.com/blog/energy-futurist/the-cost-of-new-oil-supply/468?tag=nl.e660
Hej, Martin!
Om vi utgår från dagens situation så är väl dina siffror riktiga, men är det realistiskt att tro att all verksamhet för att upprätthålla driften i dessa system inte kommer att påverkas drastiskt genom minskande oljetillförsel framöver? Där är tusen och åter tusen saker som är så lätta att förbise, därför att vi inte ser nyttan av oljan o sin fulla vidd (man saknar inte kon förrän båset är tomt).
Det är väldigt komplexa system och därför väldigt sårbara vid även små störningar.
Och sen har vi ju det här med naturen, det är samma sak här när det gäller vår fartblindhet.
Hej Rolf!
Innerst inne befarar jag att du har rätt. Tappet av olja kommer att påverka vårt komplexa samhällssystem och vår sårbara infrastruktur betydligt mer än vad vi nånsin kan föreställa oss. Risken med en alltför mörk framtidsbild är att man kastar in handsken och ger upp. Eller så är det rätt medicin men jag tror ändå att vi alla måste gå igenom de olika stadierna förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. En smärtsam process och tiden är kanske vår värsta fiende.
Hej, Martin!
Tycker du att min framtidsbild är ”alltför mörk”? Jag tror att det är mycket mer som står på spel om vi förringar faran, och istället gör saker utifrån en ”alltför ljus” framtidsbild. Vi kommer att göra mycket som förvärrar läget framöver, och istället för dessa misstag kunde vi ha riktat in våra ansträngningar mot förberedelser inför svårigheterna.
Men det hade ju samtidigt varit ett öppet accepterande av Peak Oil, dvs samma sak och med samma konsekvenser som PO, alltså kör vi med BAU.
Hej Rolf! Jag tycker inte att din framtidsbild är för mörk, utan tvärt om realistisk. Frågan är hur man kommunicerar detta predikament, genom total hopplöshet eller en strimma av hopp! Jag vet inte vad som är bäst. Är enig med dig om att just nu är det bara eller mer BAU! Och det inte bara oroar mig utan är fullständigt åt helvete!
Hej, igen Martin!
Apropå att hoppas:
”Religion is for people who are afraid of going to hell,
spirituality is for those who’ve already been there”.
Vänsterpartiet vill satsa på goda och miljövänliga kommunikationer även i norra Sverige. Inte minst för de tunga transporterna för industrin samt skogs- och gruvnäring behövs det satsningar på malmbanan, bygge av Norrbotniabanan, dubbelspår mellan Gävle och Sundsvall samt en upprustning av inlandsbanan med tvärbanor. Moderaterna föreslår och genomför inget av detta. Deras satsningar på infrastruktur går till storstäder i södra Sverige.
Det är en knepig fråga vad som är rätt och fel med alla förslag på järnvägssatsningar i utflyttningsorter norr om Dalälven. Själv lutar jag åt att tidpunkten för nya järnvägar i Sverige i stort är passerad. Det kommer inte att finnas kapital eller energi för att genomföra dessa investeringar, dessvärre. Ett beslut idag om ny järnväg imorgon blir realiserat först om 10-15 år.
M a o vi är redan nu inne i en period då vi får växla ned och fundera i termer att vad är det näst bästa alternativet med utgångspunkt från vad energi och kapital tillåter. Då faller V:s satsningar platt liksom alla planer om länkar hit och dit och den befängda idén om höghastighets från Stockholm och söderut, som MP driver.
Det näst bästa alternativet är att omedelbart satsa på att rusta upp och förbättra den järnväg vi redan har. En järnväg som har ett så eftersatt underhåll och så otillförlitlig att man undrar hur kunder vi hamna där vi är.