Det har varit flera artiklar och reportage om Zygmunt Bauman professor i sociologi i Leeds, bland annat efter kravallerna i England.
-Framtiden existerar inte, den skapas av människor och bygger på mänskliga beslut som vi inte vet något om i dag. I dag cirklar nästan allt runt BNP och tillväxt, och när vi måste omvärdera detta centrala begrepp så kommer detta att bli svårt tid med stor vånda och många offer, men finns det något alternativ. Vi kommer att var 9-10 miljarder människor på jorden om bara några decennier och hur mycket shopping klarar planet av?
Paradoxen med BNP är att om bilen måste lagas på verkstad så ökar BNP, men om jag hjälper grannen i hans trädgård så förändras inte BNP.
I samband med kravallerna så sa Bauman att ”Det här är inte de hungrigas upplopp. Det är de defekta och diskvalificerade konsumenternas upplopp. Och ser man hur den finansiella och makt eliten skor sig, så är det moraliskt förfall på alla nivåer.
Han har skrivit flera böcker bland annat en bok om konsumtion som heter ”Konsumtionsliv” det finns en recension här.
Är han en pessimist som många skulle kalla honom, nej någon pessimist är han inte. Han definierar optimist och pessimist så här, optimisten är någon som tror att denna värld är den bästa av världar och pessimisten misstänker att optimisten har rätt. Men det finns en tredje kategori och han vill bli klassad som en som hoppas. Hopp är varken pessimism eller optimism. ”Du kan döda mycket hos en människa men inte hoppet” så avslutas artikeln om Zygmunt Bauman.
”Vi har en svår tid med stora offer framför oss” | SvD.
__________________
DE SOCIALA PROBLEMENS URSPRUNG
Cigarretter, narkotika, alkohol, anorexi, bulemia, arbetsnarkomani mm är alla beteenden för att kontrollera känslolivet. Samtidigt är det en folklig lösning för att dämpa ångesten, dvs. känslolivets avstängning. Detta vill vissa personer legalisera, genom det apotekiska utbudet, vilket inte är att ta uti med den orsak som skapat denna emotionella evolutionistiska sociala funktion som samhället förnekar och förbjuder dvs. förmågan att uttrycka glädje, ilska, rädsla och sorg, som social kompass.
Skola är inte en bildningsprocess utan ett kraftfält och en kamp om positionerna. Den här-skande klassen vill inte ha en bildningsskola utan nöjer sig med ett trängre experttänkande som inte hotar makten utan är istället dess redskap. Utbildning och kunskap betraktas inte som medel för frigörelse där människan bilder sig en högre social kompetens. Detta gör att barnen inte kan socialt eller kunskapsmässigt serva varandra. Liv är autonomt, självfött och själv-fungerande, och det måste också den hållning vara, i vilken vi låter livet leva, där lycka är att lyckas allt efter egen vilja och villkor. Så länge ´jag utvecklas´ på någon annans villkor, är jag, i egentlig mening, inte levande.
Där förtrogenhetskunskap skulle kunna råda härskar istället vetenskapen i smarthet i konkur-rens namn vilket gör att intimiteten och förtrogenhet inte gills. Detta gör att barnen inte kan serva varandra. Det finns idag en tendens att specialpedagogerna vill ta över hela skolan som en expertfunktion och vara arbetsledare till rektorer och därmed även kunna diagnostisera de ´ normala barnen ´ likt fogdens och prästens roll i gångna tider. Att se nyanser och göra diag-noser kan inte undvikas men vi måste också se och analysera det system som barnet, objektet ingår i. Bara ett tryggt barn törs vara vuxne kritisk istället för skrämd till anpassad tysthet. Nu när individen står ensam och synlig utan eller med arbete, ser vi vilken människa den väster-ländska kulturen skapat dvs. en status strävande, narcissistisk personlighet, som alltmer får diagnosen ´ livet ´ som orsak till ohälsan.
Social konstruktionism, ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv, diskuterar de faktiska proble-men dvs. ett problem finns först när de sätts inom en begränsande ram t.ex. skolan eller kyrkan. En fördel någonstans kan bli en nackdel någon annanstans. Problem beror alltså på att den politiska miljön dagis, familjen eller annan kontext, där individen, blir ett symtom på fel-tänkande. Det vi har att inse är att, människans alltmer stressade miljön och miljöförstöringen är två sidor av samma sak. Vi har idag både överskridit naturens och människans gränser vil-ket vi måste lära oss liva inom.!
FENOMENTÄNKANDE
Vi lever ett så skyddat liv att vi inte behöver tvingas in i oss själva, tänka, reflektera och ta vara på varandras erfarenheter för att överleva. Det finns bara triviala val kvar, efter att vi fått mat för dagen och skydd mot nattkylan. När överlevnadstanken väl är säkrad glömmer vi att det finess en kamp för den, och ägnar oss så åt tidsfördriv, istället för något väsentligt som står i livets tjänst.
Det primära föregår det sekundära, håll fokus inuti dig själv. Detta är ett förhållningssätt, inte teknik eller metod, det är något man får lov att hitta i sig själv där teknik anses vara manipula-tion. Detta är humanism och medmänsklighet, självkänsla och bildning, vilket visar sig vara så omständligt att enkelheten framträder i en förtrogenhetskunskap, att inte döma eller fördö-ma.
PRIMÄRTÄNKANDE
Varje människa har den information som behövs för att förändras. Konsten är att göra den tillgänglig. Civilisationen har rationaliserat bort mycket av det primära med metod och teori för att hantera problem istället för att förstå och lösa dem, med livet självt som utgångspunkt, och inte tex. dagis socialiserande, så att vi blir lika i kunskap och styrda i värdegrunden. I pri-märarbete finns det enkelhet utan att förenkla. Gemenskap är ett naturligt tillstånd, så vad och hur gör vi för att det upphör ? Ja, det primära sätts ur spel, bl.a. genom värderingar, rädslor eller andra konverterade känslor som föregår den ursprungliga automatiska referensen. I vår kulturs osunda värderingssystem är det kontroversiellt att mogna i intimitet, att vara istället för att göra. Skadan av detta är stor, tex. meningslöshet, rädslor och stress
Att leva primärt är att leva i sin egen övertygelse och att stå till andras förfogande, utan att gå med håven eller värdera och kunna konsten att handskas med det som löses ut i konflikten istället för att förbjuda dess medvetandegörande situationer. Detta utgör skillnaden mellan döda och levande sociala strukturer och blir i sig självt språkvårdande, där språket i sig, är en utanförvärld, vilken skall införlivas i den riktiga världen, och kroppen, så att upplevelse och medvetande uppstår. Vi skall vara rädda om orden annars kanske de slutar tala till oss !
JAG KULTUR DÄR DU UPPLÖSES
I dessa dagar innebär det svårigheter för människan att umgås med sig själv, just för att där, upplever hon tomheten, avstängdhetens ensamhet, vilket gör att hon istället väljer att dela en-samheten tillsammans med andra i masskulturens utbud. Nu förtiden ser vi oss inte själv i spe-geln utan vi ser oss som andra ser på oss, även fast de inte är där. Därmed har en social styr-ning, i jagets tjänst uppstått av skuld och skam. Andras ögon är viktigare än mig själv. Detta skapar en känsla av att man är skild från världen vilket gör att övergångsobjekt till kroppsupp-levelse nallebjörnar, cigaretter, alkohol, piller idrott, böcker konst mm blir nödvändiga för att dämpa ångesten inför sig själv. Detta är olika sätt att smeka sig själv i brist på genuint accepterande och behovstillfredsställelse. Här med har de 7 dödssynderna lättja, vrede, hög-färd, frosseri, girighet, likgiltighet och avund förvandlats till dagens dygder.
Nuförtiden ´ skymmer jag dig och vi går alla förlorade i humanismens tecken av självförverk-ligande, vilket har blivit en substituttillfredsställelse av egna framgångar vilket fjärmar männi-skorna åt, dvs. individens omgivning försvann inuti sig själv. Men i rädslan för narcissistisk depression går flykten vidare till självets konsumtion av status eller förvirrad nyandlighet. Skillnaden mellan mig själv och andra är ett av grundfelen i den västerländska kulturen. Bar-nets ursprungliga tillstånd är en upplevelse, av ickeidentitet, där medvetandet om egna behov och förmågan att tillfredställa dessa behov är det väsentliga dvs. barnet är sig självt och därmed upplever hon empatiskt andra människor.
FRÅNVARON
Vad som icke obemärkt utmärker vår tid är den medelmåttiga personlighetens medvetenhet om sin egen medelmåttighet, är djärv nog att hävda rätten till medelmåttighet samt att tvinga den på allt och alla. En del av oss vann oss själva men förlorade hela världen när vi reklame-rade våra föräldrar medan andra vann världen men förlorade sin mänsklighet.
Vi konstaterar att förfall och dess motsats inte är blotta värden och moralbegrepp, utan att de är oskiljaktiga från det mänskliga livet och dess inre väsen, dess självaste vara och funger-ande, där allt fler system brister, inom människa som töms och förkrymps på innehåll. Frånva-ro av oss själva gör oss omänskliga och ingenting är svårare än att ur frånvaron åter träda in i det närvarande.
VAD ÄR VISDOM
Utbildning som produkt och inte process väcker vanmakt och oförmåga vilket ger en känsla av att vara totalt misslyckad. Dagens smartness skola skapar individer som lär sig överleva i systemet. Den åsidosätter varje människas behov av ideal och att allt hänger samman på ett djup existentiellt plan. När vår energi går åt till minneskunskap, istället för att väga och mäta det djupa innehåll som ryms i varje litet ord som sägs, uppstår otillräcklighet. Minnet står under ständig förvandling och är inte till för att rabbla minnesramsor. De idéer som gör världen begriplig ger en känsla av delaktighet och det man inte begriper ger en känsla av fientlighet och förvirring. Vi har kommit dit hän att allt utgår från att vi värderar och skattar som om livet vore förhand¬lingsbart i en affärsuppgörelse. Det vi missar är att ofullständig-heten i att vara människa är perman, varken bra eller dåligt- rätt eller fel, att den inte kan om-vandlas till något mätbart som man genom att skatta och värdera kan undkomma. Livet blir en platt statisk karta istället för en dynamisk föränderlig värld där allt kan hända oförsätt och där det går att göra någonting bra av det som är.