Ekologi - Ekonomi - Energi - Politik

Annie Lööf (C) pratar i nattmössan-Sverige har inte genomgått decoupling

Print Friendly, PDF & Email

Att Sverige, som ett av få länder i världen, frigjort sig från sambandet mellan ekonomisk tillväxt och mer energi och utsläpp, så kallad decoupling, är en myt. En myt som sprids av samtliga svenska partier och även media. Varför håller det politiska etablissemanget fast vid och försvarar denna uppfattning som är helt felaktig, och lätt kan motbevisas. Det handlar endast om att sammanställa officiella siffror och använda plus och minus.

I Svenska Dagbladets debattforum Brännpunkt befäster partiledarkandidaten Annie Lööf  (C) den svenska decouplingsmyten och hävdar att ”Tack vare skatt på koldioxid har Sverige sedan 70-talet minskat utsläppen av växthusgaser med 40 procent, samtidigt som tillväxten ökat med 36 procent.”

Dessvärre är Annie Lööf inte ensam, utan delar och odlar denna myt tillsammans med många politiker oavsett partifärg. Ett undantag är Birger Schlaug före detta språkrör för (Mp) som skrivit ett genmäle ”om att bevisa det man vill” på Annie Lööfs påståenden i Svd.

Denna seglivade svenska decouplingsmyt punkterades redan år 2006, genom projektet ”Konsumera smartare och minska växthusgaser”, som jag ledde inom Stockholm stad. Mina mätresultat av 50 stockholmsfamiljers per capitautsläpp bekräftades av Naturvårdsverket år 2008. Samtidigt introducerades den norska Footprint Calculatorn (Calculator of Carbon Footprint for Nations från NTNU, Norges Teknisk – Naturvitenskaplig Universitet) som också entydigt visade på samma sak. Forskarna på SEI har också presenterat rapporter om konsumtion och energi/utsläpp som visar att Sverige inte har decouplat och att politikerna ljuger oss rakt upp i ansiktet. Vi lever alltså i en nationell villfarelse, att vi  lyckats bibelhålla en fortsatt ekonomisk tillväxt med mindre energi och utsläpp, som dessvärre inte stämmer med verkligheten.

Hur länge ska vi leva i en nationell självförnekelse? När ska vi sluta slå oss för bröstet och i stället erkänna de stora utsläpp vi de facto har och ta i tu med de strukturella problem som orsakar dem. Och börja jobba fram en plan B, för omställning till ett resilient samhälle?

PS. Annie Lööf partiledarkandidat för Centern har fått en slutreplik i Svd på Birger Schlaugs genmäle. Där lanserar hon  en egen idé om hur energi, utsläpp och ekonomi hänger ihop och vad decoupling innebär. Vad betyder det, när hon skriver: ”Detta påminner oss om det fundamentala med klimat och tillväxt – att tillväxt är ökning av värde, inte av volym, energi- eller råvaruåtgång.” eller ”Sveriges utsläppsnivå är visserligen mycket högre om man räknar in handeln. Men det var den 1990 också”. Detta är ju ren och skär rappakalja skrivet av en person/rådgivare med noll koll på energi, ekonomi och utsläpp. Men ett bra exempel på en politisk välutvecklad retorik, inget annat.

I september 2009 skrev jag ett inlägg  om den svenska decouplingsmyten på Svt:s blogg Ställ om: Svenska CO2-utsläpp betydligt större än vad politiker säger. Läs också slutrapporten för Konsumera Smartare och minska växthuseffekten.

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

Under åren 2005-2008 jobbade jag med ett omtalat projekt ”Konsumera smartare och minska växthuseffekten” inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser. Slutrapporten kom hösten 2008. I projektet ingick 60 hushåll, som deltog i arbetet med att ta reda på om det går att förändra sin konsumtion och livsstil så att den blir energi- och koldioxidsnål. Därefter var jag anställd på SVT och klimat- och energibloggen Ställ om, där SVT för första gången öppnade ett fönster och förde en dialog med tittarna kring våra stora ödesfrågor. Hur ställer vi om vårt samhälle till mindre mängd fossil energi utan att vår välfärd kollapsar. Projektet Ställ om avslutades vid årsskiftet 2009 och fanns som ett välbesökt digitalt arkiv men är nu nedsläckt. Under 2011 arbetade jag med organisationen Omställning Sverige, som jag var med och introducerade i Sverige sommaren 2008. I projektet Konsumera Smartare lyckades vi visa att familjerna genom mer kunskap kunde göra fler aktiva val, som ledde till minskade utsläpp av växthusgaser högst påtagligt. Många upplevde också att när man gör nåt konkret så blir vardagsstressen och klimatångesten mindre. Om man ska förändra sin konsumtion och livsstil för mindre utsläpp av växthusgaser, så räcker det inte med tips och goda råd. Då behövs framför allt stöd i form av goda exempel och dialog med andra likasinnade. För att klara framtidens utmaningar behövs ”en mental klimat-och energiomställning”. Det betyder att fler måste förstå och förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer om samhället ska klara av att ge våra barn och barnbarn ett drägligt liv. Det är också dags att punktera de myter som florerar om energi, mat, transporter och framför allt hur dyrt och besvärligt det blir om vi ställer om. Vårt vardagsliv kommer knappast att bli sämre, men definitivt mycket annorlunda. De produkter vi använder materialiserar sig inte av sig själva i våra hem och butiker. Utan de har en lång förhistoria. Som det är hög tid att vi tar till oss. För att kunna tillverka varor t ex en bil behövs energi, vatten, stål, plast och textil m.m. Dessutom fabriker, distributions- och avfallssystem. För att komma tillrätta med bilens utsläppsproblem måste man se hela förloppet, från råvaror, tillverkning, användning och återvinning, alltså belysa hela produktens livscykel. Idag pratar vi nästan enbart om de utsläpp som uppstår när vi använder våra bilar, m a o bränslet, inte om de stora utsläpp som sker när bilen tillverkas. Dessa dolda utsläpp kan vi inte friskriva oss ifrån bara för att de sker i ett annat land. Utsläppen är, oavsett var de sker, vårt ansvar som brukare och konsumenter. För mig framstår det allt tydligare att vi inte enbart har en finansiell kris. Utan det är en kris som består av tre delar: en energi-, en ekonomi- och en ekologisk kris. Tillgången på billig fossil energi som olja, kol och gas, de senaste 60 åren, har varit en förutsättning för vår ständiga ekonomiska tillväxt. En av många konsekvenser av denna ständiga tillväxt är klimatförändringarna. Våra ekologiska system orkar inte längre ta hand om våra utsläpp. Dessutom börjar vårt naturkapital sina. Det blir allt svårare att få fram nya mineraler, spårämnen, kol, olja och naturgas etc. Vi kan inte lösa dessa tre kriser var för sig utan måste börja ställa om till ett samhälle där vi ser begränsningar, men också helheten och samordnar våra gemensamma resurser på ett mer rättvist sätt. Jag hoppade så länge sajten ”Ställ om” var uppe kunde bidra bidra med lösningar, goda exempel på vad som händer runt om i Sverige och stimulera till en dialog där man inte fastnar i problem och elände, utan verkligen påbörjar en omställning här och nu i stort och smått. I 25 år jar jag jobbat med miljö- och resursfrågor, både som anställd och egen företagare. Har en filkand-examen i ekonomi och samhällsvetenskap från Uppsala universitet. Utbildare och författare till flera böcker bl a ”Living Dreams om ekobyggande och hållbar livsstil”. Diplomerad marknadsekonom och kommunal klimat- och energirådgivare. Utbildad handledare inom Det Naturliga Steget, EMAS och ISO 14001. Vill du boka mig som föreläsare, för seminarier, workshops ring 0735600819 eller martin.saar@live.se Har de senaste åren genomfört över 100 seminarier kring de tre E.a Energi-Ekonomi och Ekologi och hur vi kan ställa om samhället för att möta de samhällskriser som knacka på dörren ....

15 Comments on “Annie Lööf (C) pratar i nattmössan-Sverige har inte genomgått decoupling

  1. Den pusselbit som saknas är nyttan med att vi exporterar produkter tillverkade av biomassa, vattenkraftsel och kärnkraftsel i stället för att de produceras med de flesta andra länders avsevärt svartare råvaru- och energimix.

    För en kraftfull regional och global nytta behöver den exporten bli större och detta borde vara del av en plan B som även hjälper oss att importera nyckelvaror genom att vi kan betala dem med reala resurser. Med detta minskar risken för att olika projekt som anpassar samhället till de nya förutsättningarna drabbas av störningar genom brist på komponenter, råvaror eller expertis.

    En gångbar plan B behöver vara självisk genom en stark konkurrenskraft så den inte havererar när ekonomin krymper och generös genom att den åstadkommer sådant som många människor behöver. Både av själviska och altruistiska skäl är det inte bara en fråga om att rädda oss själva.

  2. Vet inte riktigt vilket inlägg du svara på, Magnus. Eller du kanske tycker att det är helt oväsentligt vilken verklighetsbild våra svenska politiker har när det gäller CO2-utsläpp energi och ekonomisk tillväxt. Ska jag tolka din kommentar att decoupliingsmyten ska Alliansregeringen fortsätta odla och sprida till folket. Den betyder ändå inget för de långsiktiga beslut som nuvarande regering ev beslutar om? Eller är det så att de långsiktiga strategiska investeringarna inte upplevs som angelägna p g a att man gör och gjort rätt. Sverige är på rätt väg! Man har påbörjat decouplingen. Då behövs ännu mer ”full fart marsch på stället”, som du tycker Sverige behöver.

  3. Att bygga mer elproduktion och industrier som använder el och biomassa för att producera globalt efterfrågade varor vore inte ”marsch på stället” utan en mycket aktiv CO2 och peak oil politik. Den nyttan som sådan industri redan gör borde synliggöras bättre.

    Det jag hoppas på är ”decoupling”, dvs oberoende, mellan fossila bränslen och ekonomiskt välstånd och jag hoppas verkligen på tillväxt inom fossilsnål energiproduktion och denna energis effektiva användning. Jag är inte ute efter att minimera det svenska samhällets fysiska produktion utan att öka den så mycket det går utan att det fördärvar miljön, vi borde kunna försörja fler än de som bor inom landet, behoven är enorma.

    Decoupling avseende energi i allmänhet borde endast kunna åstadkommas i närtid genom massiva förändringar i vad vi prioriterar i våra liv i kombination med att vi väljer att värdera mer av det vi gör i pengar och t.ex. börjar betala varandra för att umgås på fritiden så det räknas in i BNP. Ett exempel på en sådan förändring är att övergången till förskola i stället för heltidsfostran inom familjen och informella samarbeten har gjort att en hel del av den barnuppfostran som alltid har gjorts har blivit synlig i BNP. Jag är tveksam till om fler sådana förändringar är önskvärda, administration tar arbetstid och det vore märkligt att göra hela kulturen till ett penningräknande bara för penningräknandets skull.

  4. Magnus, ledsen men jag hänger definitivt inte med i din översvallande ordrika expose av ord och alla osammanhängande förslag på lösningar kring decoupling – Väl det! Nu var det var inte detta spörsmål som jag tog upp i tråden! Utan varför mörkar politiker om de svenska per capita utsläppen av CO2? Du som moderat måste väl ändå tycka det det är genant att Alliansregeringen far med osanning när det gäller decoupling. Hur ska man komma tillrätta med de svenska CO2-utsläppen om man förnekar de reella utsläppssiffrorna? Varför håller man sig inte till fakta, utan framställer sig bättre än man är? Hur ska ni moderater och Alliansregering komma till rätta med denna skeva verklighetsbild? Eller spelar det inte någon roll? Ska tvärtomspråket få fortsätta vara en naturlig del av det moderata politikerspråket?

  5. Du klagar samtidigt på att det är för många ord, för mycket innehåll och för lite sammanhang. Kortar jag ner det med färre ord blir det osammanhängande. Förklarar jag idéerna utförligare med fler exempel blir det flera ord. Tar jag bort idéer har jag inget att tillföra på detta forum, att bara hålla med artikelförfattarna eller tycka blä är tämligen meningslöst. Du kritiserar med en önskan om loose-loose-loose, smart krigat! Mindre smart om du hade tänkt locka ut mig mer funderingar om hur moderater resonerar, nåja det viktiga är inte våra känslor utan att vi kommer fram till något som gör nytta.

    Hur jag resonerar om Svenska CO2 utsläpp och fossilbränsleanvändning är att man både måste räkna det som passerar in över gränsen och det som passerar ut. När det som passerar ut produceras med mindre fossila bränslen och råvaror än medelproduktionen i världen bör den skillnaden räknas som ett negativt CO2 utsläpp eftersom den bidrar till att nytta kan produceras med mindre miljöpåverkan.

    Räknar man på det sättet får man korrekta incitament för att förändra industri från en fossil resursbas till en biologisk, förnyelsebar och nukleär resursbas. Räknar man inte med nyttan får man incitament för avindutrialisering och fattigdom.

  6. Magnus!

    Vet du att våra pengar egentligen är räntebärande krediter, skapade av våra banker genom att någon sätter sig i skuld? I så fall betyder det du skriver att vi ska öka skuldbasen i vårt samhälle genom att vi ska ta ut mer krediter av bankerna, för att betala för de tjänster som vi idag gör gratis åt varann?

    Du får ursäkta Magnus, men jag börjar så smått ifrågasätta vilka intressen du företräder och varför du skriver i så osammanhängande/förvillande ordalag. Jag har lust att fylla på här men med hänsyn till vad denna sida egentligen ska handla om så………….

  7. Min uppfattning om hur pengarna skapas är att de i bästa fall skapas i samband med produktiva investeringar men att det systemet håller på att rasa ihop då mer och mer av pengarna skapas i samband med konsumtion och nu under finanskrisen för att snygga till böckerna hos diverse befintliga institutioner för att förlänga tiden som de är trovärdiga. Detta kan vara felaktigt, det är svårt att förstå dessa system och hitta oberoende referenser eller vattentäta resonemang.

    Olika varianter på ”decoupling” och exempel på infogande av tjänster och sociala samspel i penningekonomin där BNP har expanderat med litet beroende av fysiska varor behöver diskuteras mera för att bli tydligare.

    Aspo forumet är nästan tomt på diskuterande så jag är inte orolig för att det skall bli för mycket.

    F.ö . företräder jag främst mig själv. Min vad-kommer-efter-peak-oil ångest betyder mer för vad jag gör än att jag är lokalpolitiker inom moderaterna. Vem företräder du farfar?

  8. Du resonerar väldigt konstigt, Martin. Sverige HAR decouplat. Vi producerar mer värde med mindre koldioxid för varje år. Vad gäller import/export är antagligen vårt nettobidrag en global minskning av utsläppen, med tanke på hur mycket energi-intensiv mekanisk pappersmassa och stål vi exporterar utan några större koldioxidutsläpp. Och det är inte vårt fel att Kina gör el på kol istället för på kärnkraft som vi. Det är deras sak att också decoupla, vilket de givetvis kan göra.

  9. Magnus skriver:
    ”Min uppfattning om hur pengarna skapas är att de i bästa fall skapas i samband med produktiva investeringar men att det systemet håller på att rasa ihop då mer och mer av pengarna skapas i samband med konsumtion och nu under finanskrisen för att snygga till böckerna hos diverse befintliga institutioner för att förlänga tiden som de är trovärdiga.”

    Men Martin uppfattar inte tyngden i Magnus ord.
    Farfar byter ämne,(om än till ett intressant sådant), medan jeppen tycks råkat ut för en intelektuell decoupling när han hävdar att sverige binder mer CO2 än vad vi eldar fram nytt.

    Magnus skriver dessutom:
    ”en hel del av den barnuppfostran som alltid har gjorts har blivit synlig i BNP. Jag är tveksam till om fler sådana förändringar är önskvärda”

    Så min slutsats Martin är att du har en verklig frände i Magnus, men att ingen av er har kapaciteten att avlägsna era partipolitiska ögonbindlar och erkänna er gemenskap.

    jeppens inlägg understryker sedan allvaret i Martins grundläggande fråga. Hur kan vi hjälpas åt för att dämpa den massiva desinformationen om de begränsade naturresursernas betydelse för den långsiktiga välfärdsproduktionen?

    Martin skulle själv kunna hjälpa till genom att vrida fokuset bort från den relativt ovidkommande frågan om CO2 och istället ta med hela frågan om klotets begränsade tillgångar

  10. Givetvis har du rätt Jörgen! Jag vill egentligen bara framföra att det som driver vår värld, är ett fullständigt vanvettigt, omättligt, till planetens fysiska gränser, växande ekonomiskt skuldsättningssystem. Där inga partipolitiska åtgärder kommer nånsin att hjälpa, hur väl de än må vara menade. De som pratar om olika stimulansåtgärder mm. har helt enkelt inte förstått detta system. Systemets själva grundkonstruktion bygger på och förstärker de allra sämsta av alla mänskliga egenskaper. Egoism, girighet…osv.

    Så länge vi tillåter att betalningsmedel/pengar skapas genom att vi tar på oss räntebärande återbetalningsskyldiga skulder/krediter, så spelar det ingen roll hur mycket energi vi hittar. Och, om så vore fallet blir det bara brist på någon annan råvara.

    Att jag sedan skriver på diverse bloggar är bara mitt sätt att försöka väcka folk i denna fråga.

  11. Den frikoppling som vi borde tala om är förstås den mellan rådande penningsystem och den reala ekonomin, och det är ju det du gör Farfar.

    Det fina är ju att det är denna frikoppling som just nu pågår. Martins ansats i den här tråden skulle ju kunna omformuleras till att vi vill ha politiker som inser att det finansiella systemet nu transformeras på grund av att de fysiska förutsättningarna saknas för att kunna driva det vidare.

    Man skulle kunna säga att intresset för decoupling grundar sig på en insikt om att kartan inte stämmer överens med kartan och att vi då som första reaktion vill hålla fast vid kartan.

  12. Henry Ford sa: ”Om folk förstod hur det ekonomiska systemet fungerar, skulle det bli revolution imorgon dag”.

  13. Jörgen, tack för att du baxade upp ”tråden” på vägen igen och klargjorde min avsikt med inlägget. ”vi vill ha politiker som inser att det finansiella systemet nu transformeras på grund av att de fysiska förutsättningarna saknas för att kunna driva det vidare.”

    Magnus liksom jag är säkert båda lika bekymrade över vad konsekvenserna av en kommande brist på energi främst olja innebär för samhället. Dock delar jag inte Magnus generella lösningar ”fullfart med marsch på stället” eller BAU. Det krävs, menar jag, helt andra åtgärder av mer grundläggande strukturell karaktär om vi ska undvika att gå in i väggen, de kommande 10-20 åren.

    För att förstå detta behövs en samsyn av vart vi befinner oss och inte förneka verkligheten. Och sluta med att skicka ut en massa dimridåer om att vi är på rätt väg och att vi lyckats frigöra oss och genomgått en decoupling, vilket alltför många politiker gör idag. Men du har rätt Jörgen när du skriver att ”frikopplingen pågår just nu” vare sig vi vill eller inte.
    Sen har jag lite svårt att frigöra mina ”partipolitiska ögonbindlar”, eftersom jag inte är partipolitiskt verksam utan närmare kan betraktas om politisk vilde. En gemenskap jag delar med många, dock inte Magnus som är organiserad moderat, men säkert med dig Jörgen? Att CO2 skulle vara ovidkommande och ointressant som ett mått på att bränna fossil energi för välfärd, ställer jag inte upp på. Det är ett mått (det finns flera) på ”förskingring av klotets begränsade tillgångar” som det råder politisk konsensus om att begränsa kraftigt. Det är styrkan med att använda begreppet CO2-utsläpp. Jag tror att det är viktigt att undvika att det goda blir det bästas fiende.

  14. Jag tror inte att vi på global nivå kommer att undvika att ”gå in i väggen” och vi kommer inte heller att undvika ”väggen” lokalt i Sverige. Det jag hoppas på är att olika delar av samhället börjar anpassa sig innan det blir akut och att olika problem från integrationspolitik till underhåll av energiinfrastruktur hanteras innan de blir akuta så ”väggen” blir en serie kriser som känns hanterliga där det finns ett gott hopp om BAU efter varje kris. Ett sådant hopp är delvis falskt då varje kris innebär förändringar men med hopp blir det lättare att behålla och vårda det som är riktigt viktigt i samhället, socialt kapital, frihet, en chans för barnen att göra något av sina liv, osv.

    Det värsta som jag kan tänka mig i krishanteringsväg näst fascistoida lösningar som vore den yttersta katastrofen är att allt satsas på att dölja problem och subventionera bort problemens effekter tills det en dag inte längre är möjligt och man då sitter i klistret med alla kriser på en gång och förlorad tid och förlorade resurser som aldrig kommer igen. Vi behöver politiker som vågar ta i svåra problem och försöka lösa dem innan de blir övermäktiga och det gäller både resursfrågor och alla problem som är hjälpligt lösta genom att det kastas pengar på dem.

    Martin, det du kallar ”fullfart med marsch på stället” är mitt sätt att mobilisera industrisamhällets resurser för att ställa om det till en hela tiden ökande uthållighet. Maximal tillväxt av det som behövs efter peak oil med de politiska kompromisser som gör det möjligt att genomföra. Det gör inte alla miljöproblem bättre och det är helt riktigt att det t.ex. skulle öka konsumtionen av stål medan infrastrukturen byggs om.

    Jag är inne på att undvika att det bästa blir det godas fiende då strävan efter att bara göra det bästa har försenat många förbättringar och det är ont om tid.

  15. Martin och Magnus
    Nu tycks det som om vi faktiskt är fullkomligt överens alla tre.

    Magnus gosar med sin BAU och sin tillväxt. Martin gör detsamma med den fördömda koldioxiden, och sin illusion av politisk vildhet.
    Alltmedan jag själv är fullkomligt perfekt och fri från fläckar

Comments are closed.