Energimyndigheten har gjort en utredning om hur landets energiförbrukning ser ut 2020. Då har man kommit fram till att vår energianvändning kommer att öka men 4712 ktoe (kilo ton olje ekvivalent = 54,8 TWh ) från 2005 års nivå. Det är BAU (busienes as usal) i kvadrat, det finns inte moln på himlen och vi lever i en värld där det evig tillväxt gäller.
Detta ska jämföras med vad England och Tyskland kommit fram till med minskningar på 1040 ktoe och 31914 ktoe. Detta är två länders som kanske har börjat inse vad Peak Oil betyder, båda länderna har organisationer som har utrett detta. Men vår Energimyndighet verkar leva som de japanska aporna ”inte se (något ont), inte höra (något ont), inte säga (något ont)”, då är man alla till lags, detta verkar vara Energimyndighetens motto, det har inte varit så tydligt som nu. Energimyndighetens åsikt är att kan man bara betala så finns det energi så det är inga problem.
Det tragiska är att alla andra myndigheter, kommuner, landsting och svenskt näringsliv tar upp myndighetens planer som sina egna, och alla tror att vi inte har några energiproblem inom överskådlig tid. När kommer dessa att upptäcka att kejsaren är naken och då kan det vara för sent.
Men någon förändring på Energimyndigheten blir det nog inte, att dom skulle ta in en annan åsikt är väldigt svårt för en stelbent och trött organisation.
Det finns tre synsätt om hur vårt dilemma kan utveckla sig:
- Fortsatt exponentiell tillväxt, detta är vad traditionella ekonomer tror och Energimyndigheten.
- Standard Peak oil teorin med en sakta avtagande utvinning av fossila bränslen, där bara geologiska faktorer spelade in. Här behövs det någon annan form av energi som går in i stället, Hubbert förutsatte att detta var kärnkraft och solenergi.
- Slutet på tillväxt och kollaps, detta är en stor risk under de kommande åren. Höga oljepriser tvingar fram en ny recession och en minskande efterfråga. Det finansiella systemet kan inte fungera utan tillväxt och kollapsar.
Det är för hantera dessa risker som vi behöver en Plan B, C och D.
Hej Bengt!
Kanke ngt att något at ta upp och ställa frågor på under NOG-seminariet. Hur tänker man, hur räknar man och hur mår dom?
Om jag satt på en stol på Energimyndigheten, vad skulle jag då säga officiellt?
Ja, det beror på om jag vill behålla jobbet eller inte.
Så är det nog tyvärr.
Bengt E, du har helt rätt. Det räcker med att man inte delar arbetsgivarens uppfattning på fritid, för att man ska råka illa ut och bli motarbetad. Kåberger är verkligen en vidsynt och demokratisk ledare! (ironi)
Martin;
Jag såg Ulf Svahn bli intervjuad på TV-nyheterna igår ang ökande drivmedelspriser. Han menade att vi helt enkelt får lära oss att leva med det.
Det är så gott som alltid fokus enbart på drivmedel. Att sedan allt påverkas av oljepriset talas det sällan om. Tex dyrare livsmedel globalt som ger en dominoeffekt på hela den globala ekonomin där även Sverige ingår. Att Sverige inte ligger på en ö i havet såg vi ju senast hösten 2008.
En bra metafor är att: All ekonomi flyter på oljan – stiger den (priset) stiger allt annat också.
Men man kan lika gärna koppla bort de svenska myndigheterna och även svensk media som är toppstyrd.
Verkligheten finns som du vet att finna genom andra kanaler. Därför blir det så stora skillnader när vi för fram våra synpunkter kontra svensk media att vi löper en risk att inte bli trodda, tom bedömda som lite suspekta. Men det får man ta, eftersom verkligheten så småningom inte går att dölja.
Bara att fortsätta!
Bengt E, visst har du rätt. Det är bara att nöta på. Det som bekymrar mig är bristen på krisberedskap kring vår energi, främst olja. Tänk om Globala energisystem har rätt och IEA har fel. Nog borde det vara politiskt möjligt att utarbeta en plan B, om de pessimistiska prognoserna skulle inträffa. Att nonchalera detta inger oro och visar stor brist på politiskt ledarskap!