Paul Krugman skriver i NY Times om vår begränsade värld, om att priserna nu stiger på råvaror och livsmedel. Om olja så skriver Krugman så här:
Conventional oil production has been flat for four years; in that sense, at least, peak oil has arrived.
Men han fortsätter med att vi lever i en begränsad värld och måste anpassa oss gradvis och skriver vidare:
This won’t bring an end to economic growth, let alone a descent into Mad Max-style collapse.
Och att prisökningen beror på den ekonomiska återhämtningen inget som har att göra med USA’s finanspolitik. Men här tror jag han har fel, alla råvaror prissätts i US$ på den internationella marknaden, och detta påverkas av USA’s finanspolitik.
__________________
Antal lästa gånger: 43
Loading...
Jag tycker det var bra skrivet av Krugman – några reflektioner kring hans artikel:
…”Also, over the past year, extreme weather — especially severe heat and drought in some important agricultural regions — played an important role in driving up food prices”.
Klimatfrågan och Peak Everything tycker jag personligen behöver diskuteras mycket mer tillsammans än som motsatsförhållanden (även om det finns en del sådana där ju IPCC t ex inte tar med Peak Oil i sina bedömningar). Som Krugman skriver så kommer båda utmaningarna att påverka t ex matpriser och kan tillsammans ge dubbla effekter.
….”It will require that we gradually change the way we live, adapting our economy and our lifestyles to the reality of more expensive resources”.
Personligen tror jag inte så mycket på den mentala inställningen ”gradvis omställning” då det ger ett sken av att det finns gott om tid och ger ett bra samvete för små insatser. När företag, politiker, m fl, i själva verket oftast gör mikroskopiska insatser och tycker att de faktiskt gör sin del. Själv tror jag mer på att vi måste sikta på revolution i hela tänket om det ska börja hända något överhuvudtaget. Det måste till starkare debattartiklar som förklarar hur illa det är ställt och vilka krafttag som måste till. Problemen tycker jag många är duktiga på att formulera, men lösningarna pratas det allt för lite om och oftast i vaga termer som att vi måste förändra gradvis.
…”Right now, rising commodity prices are basically the result of global recovery.”
Kanske kan kommande råvarupriser lättare leda till revolution i mental inställning bland politiker m fl. Klimatfrågan ligger allt för långt fram och är för komplex för att gemene man ska ändra sin mentala inställning och politiker kan fortsätta som vanligt. Men extremt höga olje- och matpriser följt av nya finanskriser borde kunna skaka om fler och snabbare leda fler in politiker m fl i helt nya tankebanor. I dagsläget går det inte att argumentera med många om att vårt nuvarande system är helt tokigt, men en seriös diskussion om förändring borde vara möjlig när priserna stuckit iväg ytterligare efter ytterligare ”återhämtning”.
För att bli publicerad går det förmodligen inte att skriva ”vassare” än i denna artikel. Men att han ändå ser en fortsatt ekonomisk tillväxt som möjlig och underförstått verkar se det som positivt känns lite underligt.
Den exponentiella tillväxt vi lever i har naturligtvis en gräns som vi närmar oss med ökande hastighet på tidsskalan, och ett matematiskt ofrånkomligt faktum i en begränsad värld.
Men i nuläget kanske man får vara tacksam för de artiklar i detta ämne som trots allt blir fler och fler.
Sedan kan man ju fråga sig (själv) varför man skall vara så himla diskret när ”elden redan nått grannen”?!