I en artikel i dag i SvD om Petromani om vad som händer i oljeländer däribland Norge, Det byggs nya och större hus som aldrig för. I Dubai finns världens högsta byggnad hur mycket som är uthyrd vet jag inte.
Simen Sætre befann sig i Venezuela när han stötte på uttrycket petromani första gången. Det skapades av Stanford-professorn Terri Karl för att beskriva det som sker i länder som producerar stora mängder olja, samtidigt som oljepriset ökar. Det sker en omedveten förändring av mentaliteten i dessa länder, kopplat till en försvagning av omdömesförmågan, hävdar hon.
Sedan kan man undra hur klokt det var att så snabbt som möjligt plocka upp oljan och placera alla pengarna i aktier och andra finansiella instrument, när vi passerar oljetoppen så går vårt ekonomiska system i stå. Och det kommer då inte vara lika mycket värt mycket som om oljan hade varit kvar i marken.
(4 votes, average: 4,00 out of 5)
Loading...
Precis rätt, varenda företag på börsen blir den dagen värderat till en bråkdel av sitt nuvarande värde, eller inget värde alls. Samma sak med bankernas utestående lån, de blir omöjliga att betala tillbaka. Oljan behöver inte ta slut, det räcker med att peakoil konstaterats, så rasar hela det finansiella systemet samman.
Ja, det är väl därför det är så tyst om PO, mer än på bloggar och på ekonomisidor som inte är maine stream.
Jag tvivlar på att det finansiella systemet rasar samman för att peak oil konstaterats. Det påståendet behöver verkligen underbyggas. Det är klart att oron i ekonomin ökar när man inser att vi håller på att få oljebrist, men folk har inte så mycket alternativ till att fortsätta jobba och hoppas att saker löser sig och fortsätta placera sina pengar i något som de tycker verkar vettigt eller som verkar kunna vara det bästa man kan placera sina pengar i. Hur oroande saker än ser ut så kan man inte sluta jobba eller sluta placera sina pengar i något. Vissa köper kanske guld, men de flesta anar att det inte är någon räddning. Andra försöker roa sig enligt devisen ”ät och drick ty i morgon skall vi dö”, men många får ingen jättelust att roa sig när de anar att saker håller på och går åt helvete. De sliter kanske ännu hårdare för att försöka förbättra sin ekonomiska ställning. Eller så blir de väldigt sparsamma och hoppas att pengarna de har på banken inte skall försvinna i hyperinflation eller på något annat sätt och att statens insättningsgarantier skall hålla. Eller så satsar de massor med pengar i allt som de tror kan öka deras framtidschanser, som jordägande och energiteknik. Det innebär inte att ekonomin stannar upp, utan att det blir andra branscher som går bra.
Jag är inte heller säker på att ekonomin kommer dö i och med Peak Oil. Tror liksom Göran att visa företag fortfarande kommer gå bra vilket kommer att dölja att en majoritet går sämre. Det är heller inte säkert att oljeländer har vunnit på att ha oljan kvar i marken, om ekonomin skulle krascha får man ju ingenting för sin sparade olja. Nu har man iaf kunnat köpa lyxbåtar och snabba bilar, något som inte är möjligt att köpa i en krympande ekonomi där sådana företag inte kan existera.
Kapital är måttet på värdet av en vara, vid dess försäljning. Varan har tillkommit med hjälp av energi och någon sorts resurs. Detta ger en ekvation som säger, att i vår ekonomi ger energi plus en råvara kapital.
Med hjälp av denna ekvation kan man omvänt konstatera, att kapital inte har något värde, om det inte baseras på en resurs, i form av råvaror och energi.
Man kan inte skapa något av ingenting och därför blir vårt finansiella system omöjligt, den dagen en av dessa hörnpelare fattas. När det efter peakoil inte kommer att finnas tillräckligt med energi, så kan inget heller produceras och då blir de företag som producerar heller inget värda.
Det inträffar väl den dagen man upptäcker att morgondagen ekonomi är mindre än dagens?
Så här fungerar förkortat vår ekonomi. Alla våra pengar lånas till existens, så även årligen de, som gör det möjligt att betala in räntan, på alla redan existerande skulder. Kort sagt så finns det inte pengar till att betala räntan med, i en given valutas utbredningsområde, om inte skulderna årligen ökar.
Denna ökning medför att vårt energiuttag och vår råvaruförbrukning är dömd att öka. För att göra det extra roligt, så är en sådan årligt på vart annat följande ökning exponentiell.
Vid de cirka tre procents årlig tillväxt, som vår ekonomi behöver för att trivas, dubbleras således vår ekonomi vart tjugotredje år. Inget i naturen, utom cancer, växer exponentiellt och det slutar alltid med värdvarelsens död.
Om man överför denna ökning på vår världs oljekonsumtion, som idag ligger på runt åttiofem miljoner fat om dagen, så kommer denna förbrukningen att öka till det dubbla om tjugotre år. Efter fyrtiosex år är den fyrdubblad, om sextionio år åttfaldigad och så vidare. Genom detta resonemang kan man konstatera att, oavsett energisystem, så kommer vi att förbruka våra naturresurser i en exponentiellt ökande hastighet. Detta inte kan, eller kommer inte att fortgå, vilket snart den mest enfaldige kan räkna ut.
Slutsatsen är att felet ligger i hur vårt ekonomiska system är uppbyggt och att det snarast behöver förändras till något som inte bygger på evig tillväxt. Vårt enda alternativ är att vi kör på som vanligt, men då kommer naturen ställa om vår ekonomi, vilket inte blir trevligt.