Och tro inte att vi i Sverige skulle kunna fortsätta glida fram på en räkmacka om USA förverkligar sina planer på att attackera Iran.

1. Priset på olja skulle skjuta i höjden
2. Skräck skulle bereda ut sig inom de finansiella marknaderna
3. Världshandeln skulle upphöra omedelbart
4. Utbredd inflation

Känns mönstret igen samma retorik som inför attacken mot Saddam Hussein? Som vi nu vet enbart handlade om att säkerställa leverans av olja! Några kärnvapen eller fabriker kunde aldrig hittas i Irak.

Denna amerikanska video på 9 min från 2009 försöker ge ett historiskt perspektiv på konflikten mellan Iran och västvärlden, som ännu en gång visar sig bottna i en oljekonflikt som egentligen startade 1953, då Storbritannien och USA störtade den regering som då började nationalisera Irans oljekällor och placerade Shahen på tronen. Däremellan finns kriget mellan Iran och Irak mellan åren 1980 och 1988, ivrigt och kraftfullt stöttat av USA:s upprustning av Irak och Saddam Hussein. Här får vi se Rumfeldt underdånigt möta Saddam i en av många möten med diktatorn.

Av videon framkommer ett klart mönster vem som styr i världen och vilken livsstil som måste försvaras. Till varje pris!
Se videon och du blir lite klokare vad som är på gång i Hormuzsundet och som aldrig mainstreammedia kommer att berätta. Därtill är vi alldeles för indoktrinerade och insnärjda i en livsstil som bygger på konsumtion och förutsätter allt mer billig olja och naturresurser och kapital.

Är det så enkelt att vi globalt behöver en gemensam syndabock, IRAN, som vi kan ena oss om har orsakat allt elände i världen, från finanskriser till oljebrist. Skönt att islam och mullorna finns så vi slipper ta tag i våra samhällsproblem och kanske både ändra livsstil och perspektiv på tillvaron.

Det skriver John Michael Greere i en bloggartikel ”What Peak Oil Looks Like”  översatt av vår bloggkollega Flute. Författaren John Michael Greere beskriver konsekvenserna av peakoil på ett något annorlunda sätt. Den stora definitiva katastrofen inträffar inte, utan i stället väntar en lång och obekväm pina för medborgare och samhälle, som varken kommer att erkännas eller knytas till post peakoil. 

John Michael Greers är inte ensam om dessa funderingar. Och jag håller i stort sett med honom. Några länder kommer att ligga före andra i händelseutvecklingen och tecknen på peakoil kommer i annan ordning. Allt sker inte samtidigt och i samma omfattning. Jag tror inte heller på någon kollaps utan mer som en allt mer tydlig ”rost och röta-utveckling” inom infrastruktur, politik, sjukvård, skola etc. Och det där med omskrivning och nyetikettering av händelser och företeelser i samhället kommer att breda ut sig allt mer bland politiker och media. Inte ens historien får vila i frid utan skrivs om till sin egen fördel.
Mycket av detta har redan inträffat och mer är på väg….

Media som söker snabba och häftiga avvikelser som tecken på konsekvenser av peakoil, lär nog få vänta. Michael Greere menar att makt korrumperar och medborgarna kommer inte att få veta sanningen, eftersom media och politiker inte tjänar på att förmedla tillståndet i samhället och vart vi är på väg.: ”Politiker och medias experter kommer inte att ha något att tjäna på att erkänna realiteten av och takten i vår nations nedgång, skriver M Greere.

Det paradigmskifte som vi nu är inne i blir en realitet först efteråt, när man tittar i backspegeln. Så var det med den stora depressionen på 1930-talet och så blir det även denna gång. Som sagt läs bloggen Flutes översättning av What Peak Oil  Looks Like.

Den nuvarande oljekrisen är inte en chock, enligt Rubin – det är den nya verkligheten. Han räknar med hög arbetslöshet, stängda nationsgränser, minimala statliga stimulanspaket och sänkta offentliga utgifter. En värld utan ständig ökad oljeförbrukning är en värld utan tillväxt. Om Kina får en fortsatt ekonomisk tillväxt (och det tror han ) så sker det på bekostnad av USA:s och OECD:s ekonomier, som då måste krympa. Kort sagt: Vi befinner oss i en nollsummevärld.

Dag 2 inleddes med Robert Hirsch, författare till Hirsch-rapporten från 2005. Han  konstaterade att vi inte har ett energiproblem på kort sikt, utan vi har problem att få fram flytande bränslen. På längre sikt menade Hirsch att förnybar energi är lösningen.
Den nuvarande oljeproduktionen, som legat på en platå sen 2004, kommer att falla inom 1-4 år. Rob Hirsch tror att ransonering kommer att bli svårt att genomföra och ser framför sig en lösning, där gasformiga bränslen görs flytande (X-to liquids). Idag har vi investerat och låst fast oss i maskiner, utrustning och en infrastruktur som kräver flytande bränslen. Däremot tror Rob Hirsch att elektrifiering av transporterna är en långsiktig lösning.

Vi kommer att få uppleva samma oljechock som 1973 och 1979 tillsammans med panik, varubrist, inflation, lågkonjunktur och arbetslöshet. När konsekvenserna av peakoil/oljetoppen sjunker in i medborgarnas medvetande kommer klimatförändringarna att blekna bort i betydelse för många människor.

Robert Rapier som skriver i  R Squared Energy Blog gav sin syn på energisituationen i världen. Vi ligger kvar på en produktionsnivå på 85 milj fat per dag vilket inkluderar alla flytande bränslen inkl etanol, NGL shaleolja, mfl. Han noterar att för de flesta människor finns inte peakoil i sinnevärlden och att de flesta tror att det finns en lösning ”därute”.

EROEI-faktorn blir allt sämre globalt för alla fossila bränslen. Många biobränslen har endast en EROEI omkring 2:1 och kommer därför aldrig kunna ersätta oljan. Rapier tror att CO2-utsläppen kommer att öka pga av stor efterfrågan på olja och andra fossila bränslen i utvecklingsländerna.

Ken Zweibel är chef för George Washington University Solar institutet. Han har arbetat med solceller i 30 år. Solen är en enorm resurs menar han, därför är solceller och elektrifieringen av transporter en del av vår långsiktiga lösning. Enligt Ken, har moderna PV-system en återbetalningstid på 1 till 2 år enligt EROEI-beräkningar. Med tanke på att solcellernas effekt försämras så långsamt, kan dagens solpaneler fungera i mer än 50 år. En stor fördel med solceller jämfört med andra system är de mycket låga drift-och underhållskostnaderna, som kan vara så låga som 1 cent/kWh.

Wes Jackson från The Land Institute var huvudtalare under dag 2. Han riktade uppmärksamheten på en annan icke-förnybar resurs som ofta tas för given: ”Marken är viktigare än olja”, sade han, och betonade att: ”Den dagen kommer när vi tvingas sluta behandla jorden som skit.”
Enligt Jackson är ett av problemen med det moderna jordbruket den höga energiförbrukning som bl a förstör de kulturella familjebanden genom att antalet personer som driver ett jordbruk minskar. Han tror man måste vara med från barnsben för att kunna driva ett jordbruk.
På Land Institute försöker de förhindra storskalig erosion av matjorden i jordbruket genom att utveckla perenna/fleråriga grässorter så att fälten inte behöver plöjas. Gräs står för 70% av människors kalorier, i första hand ris, vete och majs. Land Institute har utvecklat, en flerårig vetesort ”Kernza” vars rötter är 10 gånger större än ettåriga sorter. Nu arbetar de på att ta fram fleråriga sorter för solrosor, ris och majs m fl.

Wes menar att vårt nuvarande kemikaliejordbruk är det största hotet mot biologisk mångfald. Och att vi borde titta på markens organismer och hela ekosystemet efter lösningar.
Han tror att vi kan bygga ett jordbruk som är mer liknar ett naturligt ekosystem om vi kunde få bort de institutionella hinder som bromsar den utvecklingen.

En sammanfattning av dagen:
-Den nuvarande oljekrisen är inte en chock – det är den nya verkligheten.
-Energieffektivitet är nästa stora investeringsobjekt.
-Solenergin är en enorm resurs – Sätt igång!
-Ingenting är mer värdefullt än ”Negawatt”.
-Peak Oil är starkt kopplad till fattigdom. Liksom socialtjänsten förskjuts inriktningen från att fördela överflöd till att hantera knapphet.
-Matjord är en icke-förnybar resurs.

Hela konferensen Peak Oil-Energy-The Economy, Truth in Energy finns på The Oil Drum: Dag 1 och  Dag 2

Samtidigt stiger kostnaderna för att importera olja. Och tidigare erfarenheter, bl a från 2008, visar att ett importpris runt 100 dollar per fat hotar amerikansk ekonomi.

Den amerikanska ekonomin har bara fått en tillfällig andhämtningspaus genom att statsskulden tillåtits öka, men problemen kvarstår. Det går inte att i längden klara av ett galopperande underskott av statsskulden genom mer skulder. Men vilka alternativ finns när allt större andel av budgeten går till import av olja?

Jo, att producera sin egen olja!

Och det är precis vad finansmannen och miljardären T. Boone Pickens hävdar i en aktuell TV-intervju i CNBC från den 16 november. Men hur många har inte insett och påstått detta tidigare!

We need to get off OPEC oil now, and we have the resources to do it, says T. Boone Pickens. Things are going fall apart in the Middle East, and soon. Saudi Arabia is on the brink, and at 9.7M bpd in production, if they come off line we’ll be looking at oil prices around $300 – $500 a barrel. That risk, plus the trillions of dollars in cost savings we would get from pulling our military forces out of the region, Pickens says, more than justifies ramping up our own production at home. Citat från bloggen Seeking Alpha, MARKET CURRENTS. real-time news and commentary for investors.

Det är mycket som Mr Pickens säger och påstår, i denna TV-intervju i CNBC, som man kan undra över. Visst ingen tror väl att Saudi för all framtid kommer att kunna exportera olja till USA. Om det har med kungens ålder 85 år att göra, kan man fråga sig.
Och visst borde USA göra sig kvitt OPEC, som skär guld med täljknivar tack vare USA:s hunger efter olja.

Det är också korrekt att Saudi behöver ett exportpris på 94 dollar per fat, för att ratta runt ekonomin i landet och detta tär på USA:s ekonomi. Ett oljepris över 100 dollar under lång tid har visat sig förödande för alla ekonomier. När kostnaden för oljeimporten överstiger 8 % av BNP är gränsen nådd, ekonomin mår dåligt och börjar krackelera och riskerar att kollapsa.

Finansmannen T. Boone Pickens optimistiska syn på USA:s möjlighet att själva producera olja är just amerikansk. Vill man så går det!. Men hur trovärdigt är detta? Och hur trovärdig är T Boone Pickens? Antar att oljan som ska rädda USA är unconventional oil m a o shalegas och tjärsand. Allt tyder på att shalegasexploateringen enbart är ett börsrally och fortsätter så länge det pumpas in nytt kapital i verksamheten. Fortfarande tjänar man inga pengar på själva utvinningen  trots att man plockat de lägst hängande frukterna först. Detta har flera skrivit om bl a en artikel i Energy Bulletin: Selling Oil Illusion- American Style. Ursprungligen publicerad av Chris Martensson.

Pickens utspel och optimism ser jag mer som ett sätt att få ytterligare kapital för att hålla igång en från början dödsdömd shalegasutvinning i USA. EROEI:n är dessvärre alldeles för låg.

Maximum Energi Return On Energy

Det krävs alldeles för mycket energi för att få fram flytande bränsle ur skiffern.
Men att få fram flytande bränsle verkar vara det primära målet, oavsett kostnad och energikvalitet. Det var också Rob Hirsch budskap på ASPO-konferensen i förra veckan. Det råder inte någon allvarlig energibrist just nu, men bristen på flytande bränsle är allvarlig, sa Rob Hirsch.
Och hur länge kan denna tveksamma utvinning av ”unconventional oil” fortsätta, där lönsamheten är skriven i stjärnorna?

 Bloggen Osunt har också skrivit om börsbluffen skifferolja.New York Times skriver oxå om skiffergas och dess tveksamma framtid

Världens och Sveriges transporter drivs till 80-90 % av olja. Det är allvarligt. Minst lika allvarligt är den indirekta och dolda användningen av olja i samhället. Lika omfattande som för transporter, men svår att tackla och kanske förstå. Speciellt gäller det oljans betydelse för att odla livsmedel och driva upp köttdjur i vårt industriella kemikaliejordbruk.

I en värld utan olja upphör samhället att fungera, oavsett var du bor, det tar bara olika lång tid.

Washington Post publicerade i våras en serie kallad ”En värld utan..”, som beskriver konsekvenserna av att något som vi vant oss vid och inte längre finns. Det kan vara en idé, institution, råvara, tradition, eller en händelse. Den första artikeln handlar om ”En värld utan olja”. Jag har bearbetat artikeln och lagt in några svenska reflektioner.

Först drabbas transporterna
Bränslepriserna skulle stiga direkt om oljetillförseln skulle minska eller kanske bara hotet om störd distribution. Långa rader av bilar skulle torna upp sig vid bensinstationerna. Köerna skulle inte finnas kvar så länge, eftersom bränslet snart skulle vara slut. I USA har en strategisk reserv av färdiga petroleumprodukter – bensin, diesel och flygbränsle – varit på förslag flera gånger, men aldrig förverkligats. Och det gäller även Sverige, som helt lagt ansvaret för vår energiförsörjning på de oljebolag som verkar i landet. Energimyndigheten menar att vid brist på olja så får alltid den som har pengar, köpa olja! Fin tanke eller hur?

Våra tidigare militära mobiliseringslager av bränsle är sen länge tömda med några få undantag och har inte ersatts av någon annat. Vi förlitar oss på att logistiken och distributionskedjorna fungerar! Inom en månad skulle därför varje fordons bränsletank vara torr också i Sverige, och bränslemätaren visa på ”tom”. Även vägar och räls skulle praktiskt taget också ligga öde utan trafik. Något att tänka på för dem som vurmar för Förbifart Stockholm. I USA är en liten del av järnvägsnätet elektrifierad varför bränslebristen där slår hårdare och snabbare än i Sverige. Det gör att vi kan hålla igång vår järnväg något längre tid än i USA. Men hela vårt järnvägsnät är starkt beroende av fossil  energi för drift, underhåll och investeringar.

Störningar och strömavbrott skulle snart börja. Visst, vår el (i USA) kommer främst från kol, men hur skulle kol utvinnas utan de dieseldrivna gula monsterlastbilarna? Hur skulle kolen kunna transporteras till kraftverken? (Kom ihåg att alla våra tåg körs på diesel, också). Att värma och kyla våra hem skulle plötsligt bli mycket mer komplicerat. Våra tv-apparater och bärbara datorer skulle bara fungera några veckor, innan de blir avstängda för evigt.

Elen och värmen i Sverige kommer från vatten, vind, kärnkraft och biobränsleeldade fjärrvärmeverk. Utan diesel till transporterna lär knappast vår utbyggda fjärrvärme få tillräckligt med biobränsle för att hålla igång pannorna många veckor. Och fossilbränsle används inte bara till transporter utan är också helt avgörande för drift resp underhåll av elens produktions- och distributionssystem.

Glöm bort långa dagar på jobbet, nu har vi en annan verklighet och andra problem att lösa, särskilt om det är vinter och våra hus blir kalla. Kan vi snabbt sätta upp några solpaneler och batterier? Ett vindkraftverk? Vad växer på bakgården, i parken och på allmänningen,  som kan användas som bränsle och eventuellt eldas? Hur väl har jag förberett mig för att klara både kyla, dricksvatten och el i hemmet? Vad har jag för beredskap att klara livsmedelsförsörjningen själv de allra första veckorna och månaderna. Kontanter kommer säkert snabbt att bli en bristvara. Utan cash/pengar, hur genomför jag då en bytesaffär? Har du en reserv av kontanter som det går att handla för? Kan jag byta en vara mot något annat, t ex något ätbart, när ICA-butikernas hyllor gapar tomma? En stad som Stockholm klara max tre dagar innan matvarorna börjar ta slut.

Det blir mycket värre än så, naturligtvis, eftersom en värld utan olja snabbt skulle bli en värld utan alla produkter som tillverkas av olja som vi har lärt känna, älska och lita på. Listan över saker som vi skulle få klara oss utan är enorm: nästan alla plaster, målarfärger, mediciner, sjukapparater som signaler rött, kulspetspennor, bröstimplantat, golfbollar. . . . .

Äta skulle bli tuffare också. Om ingen kan köra in varor från landsbygden och distribuera färska grönsaker och andra livsmedel över hela landet, så kanske vi blir mer angelägna att gå tillbaka till grunderna och odla vår egen mat. Lokala bönder skulle bli helt nödvändigt, inte bara trottoarbönder som säljer honung på marknader. Som sagt, se till att du får livsmedel, färska och snabbt, eftersom det kommer att vara väldigt svårt med kylning. Fiske och att fiska själv kan kanske blir ett alternativ, så skaffa dig ett spö så långt lagret räcker. Tyvärr är de flesta av dem i plast. Och sen har vi fiskelinan i plast.

Och det kanske allvarligast av allt. Hur ska vårt högteknologiska kemikaliejordbruk klara av att producera livsmedel, då varken insatsmedel som gödningsämnen, bekämpningsmedel eller bränsle till maskiner, finns. Det är svårt att förneka att vi idag ” äter olja”. Och det är vårt stora dilemma!

I en globaliserad värld, där mycket livsmedel transporteras långa vägar innan de når svenska butiker, är vi säkert lika sårbara som USA. Alldeles för liten mängd av våra livsmedel, som odlas runt våra stora och små städer och byar, konsumeras inte i den angränsande staden som närodlat. Ett exempel: Endast 2 % av den mat som odlas i Stockholms län äts inom Stockholm stad.

Detta kommer givetvis inte hända, i alla fall inte i Sverige, inte på en gång och definitivt inte så länge jag lever!?

Artikeln publicerades i Washington Post i våras och är skriven av Steve Hallett, docent i botanik vid Purdue University och John Wright, nyhetsredaktör för Energy News Today och bevakar Latinamerika. De är också medförfattare till boken ”Livet utan olja: Varför vi (USA) måste ha ny energipolitik för framtiden.”

Andra bloggare som skriver om: olja , förbifart, Nicole Foss,

Nu träder geologen Jean Laherrère in i bilden och ger svar på tal och plockar isär David Yergins optimistiska analys, bit för bit. Det sker i en intervju i Le Monde gjord av Matthieu Auzanneau. Invektiven haglar i en hövlig resonerande ton. Det är mycket som avslöjas både om Daniel Yergins till synes fläckfria förflutna och hans minst sagt miserabla kontroll av sina källor. Något som annars brukar vara ett signum för bra amerikanska författare. Vi får också en lektion om shalegas och varför denna, på synnerligen tvivelaktiga grunder, har lyfts fram och förutspås göra USA självförsörjande på olja. 

Läs mina två tidigare inlägg om affären Yergin vs ASPO.

Jean Lahereère, tidigare teknisk utvecklingschef och geolog på franska oljebolaget Total och en av grundarna av ASPO år 2002, tillsammans med Colin Cambell.

Daniel Yergin är förutom en omtalad författare och Pultizerprisvinnare också vice ordförande i IHS. Ett betydelsefullt informations- och managementbolag inom ekonomi och energi som anses vara knutet till de stora amerikanska oljebolagen.

Journalisten Matthieu Auzanneau påpekar att Daniel Yergin utelämnar en viktig sak när han beskriver nuvarande oljesituation: konventionell oljeproduktion (den klassiska flytande oljan, sk. crued oil, som utgör 80% av den nuvarande råoljetillförseln) nådde sin absoluta topp (peakoil) 2006. Detta förutspådde Colin Cambell och Jean Lahereère redan 1998.

Daniel Yergin: ”För varje fat olja som producerades i världen, mellan åren 2007 till 2009, hittades 1,6 fat nya oljereserver”.

Jean Laherrère: ”Daniel Yergin citerar officiella och politiska uppskattningar som publicerats i Oil & Gas Journal och av BP. Enligt dessa siffror var de globala oljereserverna i 1253 miljarder fat (Gb) under år 2007 och 1333 GB  år 2009, efter att ha lagt till 72 GB av ”extra heavy”- Orinoco olja som upptäcktes i Venezuela … i slutet av 1930-talet.
Vad som är häpnadsväckande med detta är att Yergin bortser från hemliga siffror från sin eget bolag IHS. Dessa siffror ser ut så här. Notera att de inte inkluderar ”extra heavy”- Orinoco olja!

Verkligheten, som inte David Yergin berättar om, är att för varje producerad fat olja har mindre än 0,5 nya fat upptäckts. Inte 1,6 fat! Och så har det varit i över 25 år.”

Daniel Yergin: ”Ett exempel [på revolutionerande teknik] är det ”digitala oljefältet”, som använder sensorer i hela området för att förbättra oljedata och kommunikationen mellan fältet och företagets teknikcentrum. Om den tekniken sprids och används skulle den kunna det hjälpa till att återupptäcka en enorm mängd ytterligare olja över hela världen. En uppskattningen visar på ytterligare 125 miljarder fat, vilket nästan motsvarar nuvarande oljereserver i Irak. ”

Jean Laherrère: ”Det är för närvarande ganska inne att tala om ”digitala oljefält” för att imponera på investerare. Hittills har jag inte stött på några mogna oljefält som kraftigt ökat sina reserver med hjälp av denna teknik. Att låtsas kunna öka oljereserver med 125 Gb, tack vare denna teknik är inget annat än önsketänkande. Och går på tvärs mot alla seriösa studier.”

Hur kan man öka storleken på utvinningsbara reserver i ett oljefält? ”Först och främst, finns det sekundära tekniker för utvinning: vatten och gas används och sprutas ned  för att på så sätt hålla upp tycket i borrhålen. Detta är redan praxis och används från början på alla nya oljefält.
Sen används tertiär utvinning (eller EOR, för ”ökad oljeutvinning”) för att ändra egenskaperna för vätskor: termiska metoder (med hjälp av ånga), kemiska eller injektion av oljelösliga gaser som koldioxid.

Det är i USA som EOR är mest utvecklad. Och ändå har antalet EOR-projekt minskat från cirka 500 under år 1986 till endast 200 år 2010. De gav 600 tusen fat per dag (BPD) 1986. Från år 1992 till 2000 har de legat på en nivå omkring 750 tusen fat. Under 2010 producerade de inte mer än 650 tusen fat, och detta trots höga oljepriser och generösa lättnader av miljöregler under Bush-eran.

Tekniken kan inte göra någonting för att ändra geologin för en oljekälla! Oljan kan bara produceras snabbare och därigenom påskynda nedgången av produktionen i mogna oljefält. Ett exempel: den pålitliga produktionen avtar hastigt vid det gigantiska mexikanska Cantarell-fältet i Mexikanska Golfen. Där har man använt kväveinjektioner för att utvinna stora mängder olja på kort tid.

Graden av ”återvinning av ett oljefält” beror framför allt på de egenskaper fältet har och den vätska/olja som den innehåller. Den kan vara så hög som 80% för sandsten eller mycket porös kalksten, och kanske inte överstiga 1% för en tät oljekälla med isolerade fickor. ”

Daniel Yergin: ”En studie av US Geological Survey visade att 86 procent av oljereserverna i USA inte var det man trodde när oljekällan upptäcktes utan ändrades allt eftersom utvinningen och utvecklingen fortskred. ”

Jean Laherrère: ” Här är bevis på att de antagna och bekräftade reserverna i USA inte ökar. Under den senaste tioårsperioden, enligt US Department of Energy, är antalet upprevideringar av USA:s oljereserver ungefär lika stora som nedrevideringar.” [pdf, see column 2: "net revisions"].

Vad får Daniel Yergin att tro någonting annat? I USA rapporteras oljereserver enligt de regler som införts av SEC för Wall Street. Från år 1977 till 2010 krävdes att oljebolagen bara fick rapportera ”bevisade” reserver som var direkt tillgängliga från brunnar som redan var i produktion. SEC förbjöd rapporteringen av reserver som kallas ”troliga” och som fanns i närheten av dessa brunnar, även om sannolikheten för olja i dessa brunnar var mycket hög.

Denna missvisande regel var utformad för att skydda bankirer och finansiärer. Om en oljeproducent gick i konkurs, ingick bara de producerande brunnarna i konkursboet. Denna mycket snäva definition var allt annat än tillförlitlig för att fastställa oljereserver. Den ledde till en underskattning av de faktiska reserver i amerikanska oljefält i början av produktionen och deras senare systematiska uppgradering.

Ta till exempel Kern River-fältet i Kalifornien. Sedan år 2000 har produktionen från detta gamla oljefält minskat stadigt. Dock ökade antalet reserver för Kern River från 318 miljoner fat år 2000 till 542 miljoner fat under 2010. Denna fantastiska tillväxt berodde på det faktum att mellan 2000 och 2010 sattes ytterligare 560 nya brunnar i produktion (men kunde inte hejda förlusterna för Kern River)!
Ett oljefält kan bara utvärderas korrekt om summan av både bevisade och sannolika oljereserver redovisas. Denna metod, som kallas EPS, används nu överallt i världen och jag var med och utvecklade detta system under 1997. Överallt … utom i USA.

Tillväxten i USA:s oljereserver som Daniel Yergin hyllar har ingenting med teknikutveckling att göra, utan beror på en felaktig metod att beräkna oljereserver som beslutats av SEC och använts fram till 2010.

Dessutom har SEC sen 2010 svängt från den ena ytterligheten till den andra. Det görs nu uppskattningar av bevisade reserver, inte bara utifrån producerande brunnar, utan enligt en utvärderingsmodell av hela områden och som företagen kan hålla hemliga! Denna nya metod medverkar till alla typer av överdrifter och missförhållanden, något som har kritiserats av bl a New York Times.

Den nya SEC-regeln innebar också en kraftig ökningen av USA: s redovisade reserver av skiffergas. Återigen har detta inget att göra med införandet av ny teknik som är revolutionerande eller ny. I själva verket har både horisontell borrning hydraulisk fracturing (krossa sten) använts i 30 år.

Daniel Yergin ljuger om oljereserver, precis som Grekland har ljugit om sina underskott. Jag vill också varna! I en värld med oljeenergi finns det inga regler, förutom att tjäna pengar, och det finns inga domare!

Slutligen, en liten bakgrund. År 2005 publicerade Daniel Yergin en ledare i Washington Post där han redan hånade pessimisterna, och där han förutspådde att år 2010 skulle den globala oljeproduktionen ha kapacitet att öka med 16 miljoner fat om dagen, från 85 till 101 Mb/ d. Sedan dess har den globala produktionskapaciteten stannat på en platå på ca 86 Mb/d.

Du borde gå tillbaka och läsa själv, Daniel Yergin!” avslutar Jean Laherrère.

Ställ dig nu frågan, finns det något incitament att förneka ”peak oil”-problematiken eller sambandet mellan global uppvärmning, energi och ekonomisk tillväxt? Man kan undra vilken verklighet Martin Ådahl och Fores lever i.

Mats Lindqvist och Martin Saar ASPO Sverige

De senaste månaderna har oron för en global recession tagit fart. Det har yttrat sig bland annat i fallande börskurser och intensiva diskussioner kring olika sparpaket och finansiella räddningspaket. En uppmärksammad händelse var också Standard & Poors sänkning av USA:s kreditbetyg från AAA till AA+.”

Det är inledningen av en artikel i Fria tidningen som publicerades för några dagar sedan, där jag intervjuas om den pågående finanskrisen och vad oljan betyder i sammanhanget.