ASPO Sverige » Kina

Iran blir syndabock för finanskris och oljebrist

Martin Saar — Wed, 04 Jan 2012 10:29:47 +0000

Ordkriget trappas nu upp mellan Iran och USA. De amerikanska trupperna som lämnat Afghanistan finns nu i Kuwait redo att sättas in i ännu ett ”befrielsekrig”. Och vi stackars åskådare matas av mainstreammedia, att mullornas Iran är de onda, som hotar det goda rättfärdiga USA och den civiliserade världen. En civiliserad värld som också verkar inkludera Kina och Ryssland?
Det är verkligen ett märkligt skådespel vi ännu en gång får uppleva, där återigen kärnkraft och kärnvapenhotet plockas fram som skäl för en attack mot det onda Iran.

Och tro inte att vi i Sverige skulle kunna fortsätta glida fram på en räkmacka om USA förverkligar sina planer på att attackera Iran.

1. Priset på olja skulle skjuta i höjden
2. Skräck skulle bereda ut sig inom de finansiella marknaderna
3. Världshandeln skulle upphöra omedelbart
4. Utbredd inflation

Känns mönstret igen samma retorik som inför attacken mot Saddam Hussein? Som vi nu vet enbart handlade om att säkerställa leverans av olja! Några kärnvapen eller fabriker kunde aldrig hittas i Irak.

Denna amerikanska video på 9 min från 2009 försöker ge ett historiskt perspektiv på konflikten mellan Iran och västvärlden, som ännu en gång visar sig bottna i en oljekonflikt som egentligen startade 1953, då Storbritannien och USA störtade den regering som då började nationalisera Irans oljekällor och placerade Shahen på tronen. Däremellan finns kriget mellan Iran och Irak mellan åren 1980 och 1988, ivrigt och kraftfullt stöttat av USA:s upprustning av Irak och Saddam Hussein. Här får vi se Rumfeldt underdånigt möta Saddam i en av många möten med diktatorn.

Av videon framkommer ett klart mönster vem som styr i världen och vilken livsstil som måste försvaras. Till varje pris!
Se videon och du blir lite klokare vad som är på gång i Hormuzsundet och som aldrig mainstreammedia kommer att berätta. Därtill är vi alldeles för indoktrinerade och insnärjda i en livsstil som bygger på konsumtion och förutsätter allt mer billig olja och naturresurser och kapital.

Är det så enkelt att vi globalt behöver en gemensam syndabock, IRAN, som vi kan ena oss om har orsakat allt elände i världen, från finanskriser till oljebrist. Skönt att islam och mullorna finns så vi slipper ta tag i våra samhällsproblem och kanske både ändra livsstil och perspektiv på tillvaron.

M Radetzki om Kinas ökade energiåtgång.

Bengt Randers — Tue, 22 Nov 2011 23:33:02 +0000

I en understreckare i SvD den 22 november lägger M Redetzki ut texten om Kinas ökande energanvändning.

Han beskriver hur Kina gick om USA i energianvändning 2010. Att Kina år 2020 kommer att släppa ut 50% mer CO₂ än USA. Att många är oroade av Kinas hunger efter energi. Inte bara ur ett klimatperspektiv utan också ur ett geopolitiskt perspektiv och att detta skulle kunna leda till konflikter om olika energikällor.

Han avslutar artikeln med att risken inte är så stor för att,

Tiden kommer troligtvis att upplösa den potentiella konflikt som denna understreckare handlar om. I min uppfattning är världen nämligen mycket resursrikare och människorna mycket påhittigare än föreställningen om dessa frågor bland dem som målar upp de förestående hoten. Resurserna kommer att räcka både för kineser och för oss andra.

Han skriver under artikeln med titel Professor i Nationalekonomi. På Luleå Tekniska Universitet’s hemsida presenteras han som ”Professor, gäst”, vilket tyder på att han fixat externa pengar och på något sätt fått Luleå att ställa upp med titeln. Hade han haft en ”riktig” professur hade han kallats Professor emeritus.

Ett tidigare uttalande av Radetzki som tala för sig själv.

Tvärt emot vad många hävdar synes den ständigt stigande exploateringen av naturresurser, för att tillgodose mänskliga behov, vara gränslös och hållbar om man ser till den hittillsvarande utvecklingen. Varken den fysiska tillgången eller miljön verkar sätta gränser för fortsatt expansion.

Ett annat inlägg om Peak Oil,

De som driver peakoilfrågan är missionärer och profeter där sanningen har uppenbarats och nu måste dom dela med sig till resten av världen av denna sanning.
Det har komplett fel när det gäller att vi skulle nå en peak i produktionen p g a en resursbrist.

I en artikel på The Oildrum så görs en analys av en av Radetzki’s artiklar där han hävdar att Peak oil är en ”Chimärer utan substans”. Han verkar har svårt att förstå sambandet mellan Energi och Ekonomi.

Avslutar med några citat.

Anyone who believes exponential growth can continue forever in a finite world is either a madman or an economist.
Economists are like computers. They need to have facts punched into them.

Uppdaterad 3 dec: Det finns en artikel med C. Martenson som samtalar med Gordon Chang om Kina och problemen som landet står inför, på sidan finns den även som podcast.

__________________

Antal lästa gånger: 509

Försöker Martin Ådahl luras eller har han bara bristfälliga kunskaper?

Martin Saar — Tue, 06 Sep 2011 20:57:06 +0000

Tankesmedjan Fores VD, Martin Ådahl skriver på DN Debatt den 2:a september ett genmäle med anledning av Anders Wijkmans artikel ”Energin nyckelfråga för att lösa krisen i EU och USA”. Martin Ådahl hävdar att det stigande oljepriset 2004-2008 INTE var en bidragande orsak till att finanskrisen bröt ut under 2008. Vidare, vilket är anmärkningsvärt, påstår han att finanskrisen inte inträffade vid samma tidpunkt som oljepriset började stiga. Dessutom framför han en ovanligt skruvad variant av decoupling-argumentation.

Sanningen är att oljepriset började stiga i slutet av 2004, samtidigt som världens oljeutvinning började stagnera. Oljepriset steg sedan successivt fram till sommaren 2008, då finanskrisen var inne i sitt mest kritiska skede. Det hittills oöverträffade oljepriset på 147 dollar per fat, nåddes i juli 2008. Två månader senare gick banken Lehman Brother’s i konkurs. Ekonomierna världen över tvärnitade, och därmed föll priserna på en rad spekulationsobjekt, däribland råoljan. Många industriföretag noterade negativ orderingång med flera av än nybeställningar.
Ådahl hävdar dessutom i sitt genmäle ”Snabb klimatomställning är bra för statsfinanserna” att oljans relativa betydelse har minskat. Detta stämmer bara för vissa ekonomier. I synnerhet om man mäter globalt så är sambandet mellan oljeanvändning och BNP fortfarande intakt. Det är inte heller meningsfullt att studera ett enskilt lands siffror eftersom världsekonomin är intimt sammanflätad. I relationen BNP=X*energiförbrukning så har X minskat i vissa länder, precis om Ådahl hävdar, men X är fortfarande positivt. Att X minskar betyder inte att vi blivit mindre oljeberoende, bara att vi blivit effektivare i vår oljeanvändning.

Långt från decoupling
Kina är idag motorn i världens kredit- och oljedrivna tillväxtmaskineri. I Kina ökar energiförbrukningen mer än BNP; X stiger. Vi är m.a.o. långt från någon ”decoupling”. Så sambandet mellan BNP-tillväxt och ökning av energi- och i synnerhet oljeförbrukning är oomtvistat. I synnerhet gäller detta korrelationen mellan BNP och oljeanvändning för transporter. Transportsektorn är f.ö. till mer än 95% fossildriven. Hade Ådahl velat så hade han mycket enkelt kunnat hitta referenser som motsäger hans resonemang. Det finns massor.
Om Martin Ådahl påstår att det rekordhöga priset på råolja inte haft någon betydelse för att undergräva marknadens tilltro till fortsatt tillväxt och kreditexpansion under 2004-2008, då har han antingen mycket bristfälliga kunskaper i ekonomi och naturvetenskap, eller så försöker han lura någon. Ådahl gör sedan ett rejält självmål genom att hävda att ”Oljeprisuppgången under 2000-talet har huvudsakligen drivits av efterfrågan, inte minskat utbud.” Vad är egentligen skillnaden? Det finns helt enkelt den mängd olja, som marknaden efterfrågar. Det är f.ö. ingen som hävdat att utbudet minskade, det har bara stagnerat, och inte hängt med tillväxten och ökningen i efterfrågan. Därför har priset stigit.

Priset sätts i balans mellan utbud och efterfrågan, något som man skulle tro att en ekonom som Ådahl har begripit.

Oljeutvinningen har ökat mycket långsamt sedan 2004, i princip har den stått stilla sedan 2006. Medan den lätta, lågsvavliga oljan, som helt dominerar världens utvinning sjunker. Vi har plockat de lågt hängande frukterna, vad gäller fossil energi. Den kreditexpansion som skedde under det tidiga 2000-talet intecknade en tillväxt som inte har varit möjlig med den mediokra ökning vi sett i utbudet av fossil energi. Resultat: stigande energipriser, stagnerande tillväxt och sedan som ett brev på posten en finanskris.

Obalanser i ekonomin

Ådahl undviker dessutom att tala om obalanserna i den globala handeln. Bl.a. att oljeexportörer i Mellanöstern och Kina, samlar på sig papperspengar på hög, samtidigt som främst USA försätter sig djupare och djupare i skuld. USA:s handelsunderskott var före finanskrisen i storleksordningen 700 miljarder dollar per år. Idag, efter finanskrisen har underskottet krympt till ”bara” ca 500 miljarder dollar. Om vi för ett ögonblick antar att peak oil inte är ett problem, och bara fokuserar på obalanserna. Vilken nivå av oljeutvinning kan vi vänta oss om exportörer börjar kräva verkliga värden för sin export, istället för att samla papperspengar på hög?

Vilka förändringar i den globala ekonomin kommer att krävas, för att jämna ut dessa obalanser? Vi har bara sett början.

Vid tidpunkten för finanskrisen så var världens finanssystem mycket nära en total kollaps. Även det svenska banksystemet var mycket illa ute. Sveriges riksbank, där Ådahl f.ö. tidigare arbetat, agerade på öppna marknaden och ökade sin balansräkning. Under 2008 köpte Sveriges riksbank tillgångar för i storleksordningen 500 miljarder kronor. Man ökade balansräkningen med hela 300%! USA:s centralbank, FED,var tvungna att vidta liknande åtgärder. USA:s centralbank agerade också den på öppna marknaden och köpte under 2009 tillgångar från bankerna för i storleksordningen 2000 miljarder dollar. Dessa åtgärder är helt exceptionella i ett historiskt perspektiv.

Fortsatt sjunkande oljeutvinning
Vi som studerar peakoil, konsekvenserna av minskat energiutbud främst olja, och ekonomiska samband är inte det minsta överraskade. Varken över finanskrisen 2008-2009 eller den nu pågående skuldkrisen, börsraset eller det stadigt stigande guldpriset. Allt detta ligger helt i linje med vad vi förväntat oss, utifrån kunskapen att jordklotets oljeutvinning nu passerat maximum. Vi väntar oss fortsatt sjunkande oljeutvinning. Det väcker frågan om fortsatt ekonomisk tillväxt är möjligt.

Anders Wijkman är i sin artikel inne på rätt spår, men tassar likt den metaforiska katten kring den heta gröten: vårt penningsystem kan liknas vid ett pyramidspel som ständigt måste växa för att inte kollapsa. Alla ”pengar” skapas av banker när dessa utfärdar nya krediter. På samma sätt försvinner pengar när skulder amorteras ned. Men skulder skall återbetalas med ränta. Alltså måste kreditvolymen och penningmängden, och därmed också den reala ekonomin ständigt växa, annars kollapsar systemet. Betänk att värdet hos ”pengar” och därmed också på fastigheter, aktier och liknande tillgångar är beroende av allmänhetens tro på fortsatt tillväxt.

Ställ dig nu frågan, finns det något incitament att förneka ”peak oil”-problematiken eller sambandet mellan global uppvärmning, energi och ekonomisk tillväxt? Man kan undra vilken verklighet Martin Ådahl och Fores lever i.

Mats Lindqvist och Martin Saar ASPO Sverige

Energibrist i Kina

Bengt Randers — Sun, 19 Jun 2011 22:37:55 +0000

Det brukar var brist på el i Kina under sommarmånaderna men i år så började bristen uppträda redan i mars. Elbristen hotar den petrokemisk industrin med nerdragen produktion som följd. Det finns många orsaker till bristen, högre kolpriser som inte slår igenom i ett högre elpris gör att elföretagen går med förlust, torka i delar av Kina minskar vattenflödena i floder och dammar, konsumtionen stiger i hushållssektorn med reglerade priser.
Det finns en konflikt mellan vattenkraft å ena sidan och vatten för bevattning och farbara floder å den andra sidan.
Vi kommer nog att få höra mer om detta framledds.
__________________

Antal lästa gånger: 401

Roubini förutspår en hård landning för Kina efter 2013

Bengt Randers — Mon, 09 May 2011 22:43:22 +0000

Ingen ekonomi har haft investeringar i nivån kring 50% för någon längre tid även om en kommando ekonomi kan gör det längre.

Som Nouriel Roubini säger så överinvesterar nu landet i fysiskt kapital, infrastruktur och fastigheter, som nya tomma flygplatser, motorvägar ut i tomma intet, hela städer och höghastighetståg.

Roubini Calls for Hard Landing in China (After 2013) « naked capitalism.

__________________

Antal lästa gånger: 320

Om Kinas oljejättar

Bengt Randers — Fri, 13 Aug 2010 18:11:16 +0000

SvD har i dag en artikel om Kinas oljejättar. Dessa är :

Chinese National Petroleum Company, (CNPC), som är Petro Chinas moderbolag.
Chinese National Offshore Company (CNOOC), som fått monopol på offshoreproduktion i kinesiska havsområden.
Sinopec, som har sin huvudsakliga verksamhet inom raffinering och distribution av bensin och andra produkter.

CNPC och Petro China står tillsammans för 60, respektive 80 procent av olje- och gasproduktionen i Kina.

Tillsammans med fälten Shengli och Huabei stod det för 80 procent av den kinesiska oljeproduktionen 1980, enligt Mikael Höök, vid Uppsala Universitet, som nyligen skrev en rapport om de kinesiska gigantfälten.

Mikael sitter också i ASPO Sveriges styrelse och i ASPO International styrelse.

Kina går om USA

Bengt Randers — Mon, 26 Jul 2010 20:46:14 +0000

I de senaste data från IEA så har nu Kina’s energianvändning gått om USA’s. USA har haft den största energianvändningen sedan början av 1900-talet och för 10 år sedan var Kina’s användning bara hälften av USA’s.

Om man ser på oljan så är USA den största konsumenten med ca 19 miljoner fat om dagen mot Kinas 9,5. Men ökningen är stor i Kina och minskande i USA, så varje fat olja som inte USA använder går till Kina, det gör att 33% av världens konsumtion sker i dessa båda länder.

Under många år har Kina aggressivt säkrat källor i olika områden som—Angola, Sudan, Ryssland, Iran, Iraq, Kazakhstan, Venezuela, et. al. Kineserna har också försökt pressa upp den inhemska produktionen i Tarim bäckenet, Syd & Öst Kinesiska sjön, och Bohai Bay även då deras största fält Daqing & Shengli har gått över i permanent nergång.

Om Kina ska kunna öka sin konsumtion så måste både USA och Europa minska sina, här finns en grogrund för konflikt om energi i framtiden. Och eftersom Kina inte har marknadspriser på oljeprodukter så kommer inte världsmarknadspriset att slå igenom som den gör både i USA och andra stora länder, det kanske inte dröjer så länge innan nästa finanskris står för dörren.