Nu träder geologen Jean Laherrère in i bilden och ger svar på tal och plockar isär David Yergins optimistiska analys, bit för bit. Det sker i en intervju i Le Monde gjord av Matthieu Auzanneau. Invektiven haglar i en hövlig resonerande ton. Det är mycket som avslöjas både om Daniel Yergins till synes fläckfria förflutna och hans minst sagt miserabla kontroll av sina källor. Något som annars brukar vara ett signum för bra amerikanska författare. Vi får också en lektion om shalegas och varför denna, på synnerligen tvivelaktiga grunder, har lyfts fram och förutspås göra USA självförsörjande på olja. 

Läs mina två tidigare inlägg om affären Yergin vs ASPO.

Jean Lahereère, tidigare teknisk utvecklingschef och geolog på franska oljebolaget Total och en av grundarna av ASPO år 2002, tillsammans med Colin Cambell.

Daniel Yergin är förutom en omtalad författare och Pultizerprisvinnare också vice ordförande i IHS. Ett betydelsefullt informations- och managementbolag inom ekonomi och energi som anses vara knutet till de stora amerikanska oljebolagen.

Journalisten Matthieu Auzanneau påpekar att Daniel Yergin utelämnar en viktig sak när han beskriver nuvarande oljesituation: konventionell oljeproduktion (den klassiska flytande oljan, sk. crued oil, som utgör 80% av den nuvarande råoljetillförseln) nådde sin absoluta topp (peakoil) 2006. Detta förutspådde Colin Cambell och Jean Lahereère redan 1998.

Daniel Yergin: ”För varje fat olja som producerades i världen, mellan åren 2007 till 2009, hittades 1,6 fat nya oljereserver”.

Jean Laherrère: ”Daniel Yergin citerar officiella och politiska uppskattningar som publicerats i Oil & Gas Journal och av BP. Enligt dessa siffror var de globala oljereserverna i 1253 miljarder fat (Gb) under år 2007 och 1333 GB  år 2009, efter att ha lagt till 72 GB av ”extra heavy”- Orinoco olja som upptäcktes i Venezuela … i slutet av 1930-talet.
Vad som är häpnadsväckande med detta är att Yergin bortser från hemliga siffror från sin eget bolag IHS. Dessa siffror ser ut så här. Notera att de inte inkluderar ”extra heavy”- Orinoco olja!

Verkligheten, som inte David Yergin berättar om, är att för varje producerad fat olja har mindre än 0,5 nya fat upptäckts. Inte 1,6 fat! Och så har det varit i över 25 år.”

Daniel Yergin: ”Ett exempel [på revolutionerande teknik] är det ”digitala oljefältet”, som använder sensorer i hela området för att förbättra oljedata och kommunikationen mellan fältet och företagets teknikcentrum. Om den tekniken sprids och används skulle den kunna det hjälpa till att återupptäcka en enorm mängd ytterligare olja över hela världen. En uppskattningen visar på ytterligare 125 miljarder fat, vilket nästan motsvarar nuvarande oljereserver i Irak. ”

Jean Laherrère: ”Det är för närvarande ganska inne att tala om ”digitala oljefält” för att imponera på investerare. Hittills har jag inte stött på några mogna oljefält som kraftigt ökat sina reserver med hjälp av denna teknik. Att låtsas kunna öka oljereserver med 125 Gb, tack vare denna teknik är inget annat än önsketänkande. Och går på tvärs mot alla seriösa studier.”

Hur kan man öka storleken på utvinningsbara reserver i ett oljefält? ”Först och främst, finns det sekundära tekniker för utvinning: vatten och gas används och sprutas ned  för att på så sätt hålla upp tycket i borrhålen. Detta är redan praxis och används från början på alla nya oljefält.
Sen används tertiär utvinning (eller EOR, för ”ökad oljeutvinning”) för att ändra egenskaperna för vätskor: termiska metoder (med hjälp av ånga), kemiska eller injektion av oljelösliga gaser som koldioxid.

Det är i USA som EOR är mest utvecklad. Och ändå har antalet EOR-projekt minskat från cirka 500 under år 1986 till endast 200 år 2010. De gav 600 tusen fat per dag (BPD) 1986. Från år 1992 till 2000 har de legat på en nivå omkring 750 tusen fat. Under 2010 producerade de inte mer än 650 tusen fat, och detta trots höga oljepriser och generösa lättnader av miljöregler under Bush-eran.

Tekniken kan inte göra någonting för att ändra geologin för en oljekälla! Oljan kan bara produceras snabbare och därigenom påskynda nedgången av produktionen i mogna oljefält. Ett exempel: den pålitliga produktionen avtar hastigt vid det gigantiska mexikanska Cantarell-fältet i Mexikanska Golfen. Där har man använt kväveinjektioner för att utvinna stora mängder olja på kort tid.

Graden av ”återvinning av ett oljefält” beror framför allt på de egenskaper fältet har och den vätska/olja som den innehåller. Den kan vara så hög som 80% för sandsten eller mycket porös kalksten, och kanske inte överstiga 1% för en tät oljekälla med isolerade fickor. ”

Daniel Yergin: ”En studie av US Geological Survey visade att 86 procent av oljereserverna i USA inte var det man trodde när oljekällan upptäcktes utan ändrades allt eftersom utvinningen och utvecklingen fortskred. ”

Jean Laherrère: ” Här är bevis på att de antagna och bekräftade reserverna i USA inte ökar. Under den senaste tioårsperioden, enligt US Department of Energy, är antalet upprevideringar av USA:s oljereserver ungefär lika stora som nedrevideringar.” [pdf, see column 2: "net revisions"].

Vad får Daniel Yergin att tro någonting annat? I USA rapporteras oljereserver enligt de regler som införts av SEC för Wall Street. Från år 1977 till 2010 krävdes att oljebolagen bara fick rapportera ”bevisade” reserver som var direkt tillgängliga från brunnar som redan var i produktion. SEC förbjöd rapporteringen av reserver som kallas ”troliga” och som fanns i närheten av dessa brunnar, även om sannolikheten för olja i dessa brunnar var mycket hög.

Denna missvisande regel var utformad för att skydda bankirer och finansiärer. Om en oljeproducent gick i konkurs, ingick bara de producerande brunnarna i konkursboet. Denna mycket snäva definition var allt annat än tillförlitlig för att fastställa oljereserver. Den ledde till en underskattning av de faktiska reserver i amerikanska oljefält i början av produktionen och deras senare systematiska uppgradering.

Ta till exempel Kern River-fältet i Kalifornien. Sedan år 2000 har produktionen från detta gamla oljefält minskat stadigt. Dock ökade antalet reserver för Kern River från 318 miljoner fat år 2000 till 542 miljoner fat under 2010. Denna fantastiska tillväxt berodde på det faktum att mellan 2000 och 2010 sattes ytterligare 560 nya brunnar i produktion (men kunde inte hejda förlusterna för Kern River)!
Ett oljefält kan bara utvärderas korrekt om summan av både bevisade och sannolika oljereserver redovisas. Denna metod, som kallas EPS, används nu överallt i världen och jag var med och utvecklade detta system under 1997. Överallt … utom i USA.

Tillväxten i USA:s oljereserver som Daniel Yergin hyllar har ingenting med teknikutveckling att göra, utan beror på en felaktig metod att beräkna oljereserver som beslutats av SEC och använts fram till 2010.

Dessutom har SEC sen 2010 svängt från den ena ytterligheten till den andra. Det görs nu uppskattningar av bevisade reserver, inte bara utifrån producerande brunnar, utan enligt en utvärderingsmodell av hela områden och som företagen kan hålla hemliga! Denna nya metod medverkar till alla typer av överdrifter och missförhållanden, något som har kritiserats av bl a New York Times.

Den nya SEC-regeln innebar också en kraftig ökningen av USA: s redovisade reserver av skiffergas. Återigen har detta inget att göra med införandet av ny teknik som är revolutionerande eller ny. I själva verket har både horisontell borrning hydraulisk fracturing (krossa sten) använts i 30 år.

Daniel Yergin ljuger om oljereserver, precis som Grekland har ljugit om sina underskott. Jag vill också varna! I en värld med oljeenergi finns det inga regler, förutom att tjäna pengar, och det finns inga domare!

Slutligen, en liten bakgrund. År 2005 publicerade Daniel Yergin en ledare i Washington Post där han redan hånade pessimisterna, och där han förutspådde att år 2010 skulle den globala oljeproduktionen ha kapacitet att öka med 16 miljoner fat om dagen, från 85 till 101 Mb/ d. Sedan dess har den globala produktionskapaciteten stannat på en platå på ca 86 Mb/d.

Du borde gå tillbaka och läsa själv, Daniel Yergin!” avslutar Jean Laherrère.

Peakoil har redan inträffat. Världens oljeproduktion har nått en maximal utvinningstopp under de senaste åren och pendlat runt 85 miljoner fat per dag.

Tack vare stor efterfrågan från främst expansiva ekonomier, så kallad utvecklingsländer, har nya produktionssätt hela tiden utvecklats runt om i världen. Det har skett till priset av djupare borrhål och nya komplicerade tekniker, t ex som att pressa ut olja från okonventionella källor som shalegas, tjärsand etc. Men det finns fortfarande fyndigheter att exploatera. De är smutsigare, mycket svårare att komma åt och ger lägre avkastning per satsad energienhet (EROEI). Oljan kommer helt enkelt inte kunna möta efterfrågan så länge till, för att kunna driva vår skuld- och lånebaserade tillväxtekonomi. Och då kommer vi behöva någon annan typ av energi (eller att konstatera faktum, samhället måste ställa om till mindre mängd energi). Men frågan är: går det att utveckla den? I så fall var och hur utvinner vi den?

Carsort.com har producerat en grafisk illustration som visar tillgången på fossila bränslen. Hur mycket som finns kvar och hur de utvinns. En riktigt bra snabbkurs i peakoil.

CarSort’s Peak Oil Infographic

Källor: CIA World Factbook Oil consumption, CIA World Factbook Oil Reserves
U.S. Energy Information Administration, End Oil, Wikipedia, Wall Street Journal
The Guardian, Treehugger, Energy Bulletin, TED, The Azimuth Project, Popular Science
New York Times

Det är fd miljöreportern Erika Bjerström, som i SVT:s serie -Det nya Afrika, kommer med dessa sensationella påståenden. Hon ställer sig också frågan: Hur ska rikedomarna förvaltas. Kan man göra det efter norsk modell?

Ghanas så kallade ”nyupptäckta” oljefält upptäcktes redan för fyra år sedan, juni 2007, och togs i drift hösten 2010 och kan i bästa fall placera Ghana bland de 20 -30 största oljeexportörerna i världen eller ca 0,3% av världens oljeexport. Se BP Statistical Review of World Energy, June 2011

Ghanas Jubilee-fält beräknas innehålla 600 miljoner fat i reserver och totalt finns det 1.8 miljarder fat i marken. Denna högre siffran 1,8 miljarder är helt orealistisk och poänglös att använda, men används gärna av reportrar för att skruva upp orealistiska förväntningar på nyupptäckta oljefyndigheter.

Och av folk som inte kan skilja på geologiska förekomster och utvinningsbara mängder, menar Globala energisystem vid Uppsala universitet.

Vattendjupet där oljefältet ligger, 60 km ut till havs, är 1250 meter, så det är ungefär som vid BP:s Deepwater Horizon i Mexikanska Gulfen. Den första och godkända utvecklingsplanen för Ghanas Jubilee-fyndighet talar om en utvinning av 120 000 fat per dag kring år 2010. Därefter en ökad kapacitet till kanske 250 000 fat per dag, även om det andra steget fortfarande är mycket osäkert.

En total utvinning omkring 600 miljoner fat från fältet är nog realistiskt och det motsvarar ungefär 7 dagars världsförbrukning! Fältet kommer kanske att kunna ge 250 000 fat per dag som bäst, men det är ju ändå en droppe i havet jämfört med de 85 miljoner fat per dag som världen använder. Dock kan volymen vara mycket stor och betydelsefull för Ghana, men 250 000 fat per dag gör fältet knappast Ghana  ”till en av världens största oljeexportörer.”

SVT:s reporter Erika Bjerström borde kolla sina källor bättre och börja använda korrekta uppgifter om framtida oljeutvinning, speciellt då all tillgänglig fakta finns på nätet, även i Afrika.

Visst kan Ghana förvalta sina inkomster från oljan, som norrmännen gjort, så att den kommer samhället och befolkningen till del under lång tid.
Som bekant minskar produktionen av olja från de norska fyndigheterna, sen 1998, just nu med mer än 7 % per år. Men ännu återstår några goda år.
Risken är dessvärre stor att den norska oljefonden dräneras kraftigt nu när finanskrisen går in i ett nytt skede. Hälften av kapitalet ligger osäkert ? placerade i amerikanska statspapper – resten ligger på den minst sagt svajiga globala börsen. Norge har fortfarande gott om fossilgas, som ser ut att nå maximal produktion runt 2020 betydligt tidigare än prognostiserat, så än kan de norska hushållen sova lugnt.

–Det kostar 2 000 dollar bara att gå ut, säger James Danos som jämför med förra årets 1 250 dollar och räknar snabbt i huvudet på hur många kilo räkor han måste ha med sig hem i kylutrymmet för att det ska löna sig.

Lite högre pris på energi så är denna fiskar borta. Detta är ett exempel men det finns massor runt om i världen som det inte skrivs om. I undantagsfall så skrivs det om protester, om det är många som här i Kina.

Sydstat på knä behöver oljan | Utrikes | SvD.

Sändningstider: Utsläppet

SVT2: Söndag 16 jan 2011 kl 22.00
Kunskapskanalen: Onsdag 19 jan 2011 kl 23.00
Kunskapskanalen: Fredag 21 jan 2011 kl 21.00

Utsläppet – Dokument utifrån | svt.se.

I samband med Tjernobylolyckan den 26 april 1986 så försökte även Sovjet hemlighålla olyckan och sedan tona ner den, efter att personal vid Forsmark undrat vad som hänt då det var mer radioaktivitet utanför reaktorerna än inne.

Detta är inte sådant som skapar tillit och kommer att få konsekvenser på olika områden.