Men bakom kulissen gömmer sig helt andra förklaringar, oroande för världsekonomin och dess möjligheter att kunna återhämta sig.

Detta är en bearbetad artikel av Gail Tverberg publicerad i ASPO USA för någon dag sedan, om vad som kan tänkas ligga bakom Saudis utspel och ovilja att bibehålla och öka sin oljeproduktion. Hon sitter i redaktionen för The Oil Drum och även har en egen blogg Our Finite World.

Misstankar finns att Saudi inte förmår att öka sin produktion längre, att Saudi helt enkelt nått maximal produktion och nått peakoil. Eller att Saudi hamnat i ett skruvstäd och tvingas att hålla uppe priset med ett lägre utbud för att undvika att drabbas av ”den arabiska våren” vilket hänt Egypten, Tunisien och Jemen.

Professor Kjell Aleklett, Globala Energisystem vid Uppsala universitet, har ända sen  ASPO grundades för 10 år sedan hävdat, att när världens dominerande oljeproducent Saudiarabien peakar, då peakar samtidigt tillgången på olja i världen. Med omfattande konsekvenser för samhällsekonomin och välfärden.

Produktion av olja och export

Figuren till vänster visar att Saudiarabien inte har ökat sin produktion under många år. Samtidigt har landets oljeförbrukning ökat snabbt. Kombinationen innebär att oljeexporten redan har börjat minska. Vi har i tidigare skrivit om Export-landmodellen på ASPO, som är en tickande bomb!

Saudiarabien säger att dess råoljekapacitet är 12 miljoner fat per dag. I själva verket har råoljeproduktion aldrig överstigit 10 miljoner fat per dag under de senaste åren, enligt MKB-data. Kanske har produktionen varit över 9.900.000 fat per dag i augusti 2011, men detta har ännu inte bevisats.
Samtidigt hävdar Saudi att man tillfört produktionskapacitet, de senaste 5 åren, genom att nya oljekällor öppnats. Trots detta så pekar allt på att nedgången i produktionen varit 5 till 6 %. Med en satsning på naturgas de kommande åren hoppas Saudi att man ska hindra produktionsbortfallet av olja. Men detta räcker inte utan det verkar som om vi börjar se en  fortsatt nedgång i produktionen under de närmaste åren. Sannolikheten är också stor att den sjunker snabbt.

Saudis ekonomi, enligt CIA World Factbook, är helt beroende av exportinkomster från olja:

”Oljesektorn står för ungefär 80% av inkomsterna i budgeten, 45% av BNP, och 90% av exportinkomsterna. Saudiarabien försöker stärka den privata sektorn för att diversifiera sin ekonomi och kunna anställa fler saudiska medborgare. Diversifiering sker med fokus på kraftgenerering, telekommunikations, naturgasprospektering, och utveckling av den petrokemiska industrin.” Men satsningarna är inte så imponerande.

Saudiarabien är världens största producent av avsaltat vatten (24 miljoner kubikmeter per dag ). Tills nyligen användes olja eller naturgas vid 90% av avsaltningsanläggningar. Saudiarabien har ett kraftigt subventionerat jordbruk, men planerar att helt förlita sig på import av livsmedel år 2016. Om ett ökenland som Saudiarabien försöker att odla sin egen mat, eller är beroende av import av mat, så går det åt en hel del olja för att ge mat till 26 miljoner människor.

Den mycket höga oljeförbrukningen i Saudiarabien kan ses i detta diagram. Där jämförs Saudi per capita konsumtion av olja med den i USA, Frankrike och världen totalt. (Frankrike visas som typiskt för länderna i Europa.)

Analytikern Paul Sankey på Deutsche Bank uppskattar att Saudiarabien nu behöver ett pris på 92 dollar per fat för att nå ett skattemässigt nollresultat i landet på grund av allt större sociala utgifter för sina medborgare. En nivå som stigit från 60 dollar fat år 2008.

Läs oxå i bloggen Cruel Crued om seminariet med NOG anordnat av Energimyndigheten, Energipriser i en osäker värld.

Svd skriver oxå om de förändringar av exportvolymerna, som pågår från Saudi och Mellanöstern och hur de påverkar lönsamheten för flottan av oljetankers.

Att Sverige har lånat ut till Tyskland är väl OK. Men vem är så korkad att han tror att en skuld till Storbritannien någonsin kommer att regleras? Intressant att USA har större skuld per capita än Grekland!

Det handlar alltså mer om tilltro att kunna fixa till sitt underskott. USA kan devalvera eller om man är kaxig öka penningmängden!

Skulle vi i Sverige lägga ihop statsskulden med andra skulder som hushållens-, finansbolagens- och företagens skulder ser bilden helt annorlunda ut. Och den är allt annat än angenäm.

Vill du titta på detta exempel på superb databasjournalistik i Daily Telegraph och hur allt hänger ihop tryck här.

Det är väl onödigt att påpeka att vårt stora oljeberoende förtränger vi lika galant, som vår totala låneskuld. Vår maktelit verkar inte bekymra sig över att Danmark tillsammans med Norge står för 40 % av våra oljeimport. Och att de INTE kommer att kunna leverera någon olja till Sverige om 5-10 år! Man behöver oljan själva. Notera att Danmark varit vår största leverantör av olja och gas under många år!

Alliansregeringens hybris verkar t o m gått så långt att regeringspartiet (Fp) och dess ekonomiska talesman Carl B Hamilton helt flippat ur. Tidigare riksbankschefen Lars Wohlin (kd) menar att Carl B har en ”bristande verklighetsuppfattning” i en artikel i SvD som bloggen Cornucopia uppmärksammat.

Carl B Hamilton menar inte bara att Sverige borde ansluta sig till euron, utan dessutom bidra med kapital i miljardklassen till en gemensam räddningsfond för euro-projektet. Man tar sig för pannan och undrar, är detta egentligen den politik som Alliansregering vill föra? Gå med i euro-projektet, gå med i Nato, bygga fler kärnkraftverk och leva på hoppet att få köpa olja efter år 2020? (från vem ?)

Läs också Andreas Cervenkas krönika i Svd: ”Europas i särklass farligaste underskott”

I Svenska Dagbladets debattforum Brännpunkt befäster partiledarkandidaten Annie Lööf  (C) den svenska decouplingsmyten och hävdar att ”Tack vare skatt på koldioxid har Sverige sedan 70-talet minskat utsläppen av växthusgaser med 40 procent, samtidigt som tillväxten ökat med 36 procent.”

Dessvärre är Annie Lööf inte ensam, utan delar och odlar denna myt tillsammans med många politiker oavsett partifärg. Ett undantag är Birger Schlaug före detta språkrör för (Mp) som skrivit ett genmäle ”om att bevisa det man vill” på Annie Lööfs påståenden i Svd.

Denna seglivade svenska decouplingsmyt punkterades redan år 2006, genom projektet ”Konsumera smartare och minska växthusgaser”, som jag ledde inom Stockholm stad. Mina mätresultat av 50 stockholmsfamiljers per capitautsläpp bekräftades av Naturvårdsverket år 2008. Samtidigt introducerades den norska Footprint Calculatorn (Calculator of Carbon Footprint for Nations från NTNU, Norges Teknisk – Naturvitenskaplig Universitet) som också entydigt visade på samma sak. Forskarna på SEI har också presenterat rapporter om konsumtion och energi/utsläpp som visar att Sverige inte har decouplat och att politikerna ljuger oss rakt upp i ansiktet. Vi lever alltså i en nationell villfarelse, att vi  lyckats bibelhålla en fortsatt ekonomisk tillväxt med mindre energi och utsläpp, som dessvärre inte stämmer med verkligheten.

Hur länge ska vi leva i en nationell självförnekelse? När ska vi sluta slå oss för bröstet och i stället erkänna de stora utsläpp vi de facto har och ta i tu med de strukturella problem som orsakar dem. Och börja jobba fram en plan B, för omställning till ett resilient samhälle?

PS. Annie Lööf partiledarkandidat för Centern har fått en slutreplik i Svd på Birger Schlaugs genmäle. Där lanserar hon  en egen idé om hur energi, utsläpp och ekonomi hänger ihop och vad decoupling innebär. Vad betyder det, när hon skriver: ”Detta påminner oss om det fundamentala med klimat och tillväxt – att tillväxt är ökning av värde, inte av volym, energi- eller råvaruåtgång.” eller ”Sveriges utsläppsnivå är visserligen mycket högre om man räknar in handeln. Men det var den 1990 också”. Detta är ju ren och skär rappakalja skrivet av en person/rådgivare med noll koll på energi, ekonomi och utsläpp. Men ett bra exempel på en politisk välutvecklad retorik, inget annat.

I september 2009 skrev jag ett inlägg  om den svenska decouplingsmyten på Svt:s blogg Ställ om: Svenska CO2-utsläpp betydligt större än vad politiker säger. Läs också slutrapporten för Konsumera Smartare och minska växthuseffekten.

Varje spik i kurvan är kopplad till en recession, dessa spikar återfinns även i andra ekonomisk index. Dessa spikar av volatilitet på oljepriset destabiliserade miljön för investerare, vilket ledde till att den oreglerade banksektorn blev utsatt för stora uttag.

Paul Krugman och andra har också antytt att den oreglerade banksektorn var dominobricka som fick det finansiella systemet på knä. Ekonomen James Hamilton har kommit fram till att ökande oljepris ledde till en minskning av BNP.  Wall Street, sub-prime lånen och brist på regleringar är inte den ursprungliga orsaken till den ekonomiska kollapsen. Orsaken till denna kris är troligtvis oljepriset.

Idéen att Peak oil skulle kunna knäcka ekonomin är inte ny, Matthew Simmons och nyligen Jeff Rubin har kommit till samma slutsatts. När oljeproduktionen inte går att öka längre kommer volatiteten på oljepriset att öka.  Även i filmen ”The end of Suburbia” så pratar man om en kommande finanskris.

Mer att läsa:

Oil Caused Recession, Not Wall Street; Oil-Price.net

Causes of the Oil Shock of 2007-08; Econbrowser

Was Volatility in the Price of Oil a Cause of the 2008 Financial Crisis?; The Oil Drum

Mellan 1950 och 1974 så gav 1% /år ökning i oljeproduktionen en 0,63% /år ökning av global BNP ökning. Efter oljekrisen på 70-talet så sker ett brott så en ökning av oljeproduktionen på 1,6% per år så stiger den globala BNP med 3,2% ett visst mått av energieffektivisering således efter både en brist och snabb prisökning.
Efter 2005 så stiger inte oljeproduktionen över 85 miljoner fat om dagen, men den globala BNP ökar i samma takt som innan 2005 fram till 2008.
Vad kan få denna konstiga effekt, det ser ut som vi har brutit kopplingen mellan energi och ekonomi. Det finns en faktor som har tillkommit och som kan förklara detta, och det är den globala skuldsättningen har ökat sedan 2005.

Det betyder att vi har kunnat öka tillväxten genom att öka skulderna, det känns igen tycker jag. Alla dessa räddningspaket först i USA och nu i EU, har inte detta varit paket för att få igång konsumtionen och produktionen.
Vi har blundat för fakta på energisidan och hoppas att vi kan fortsätta vår tillväxt med lånade pengar från framtiden. Detta kan få stora konsekvenser när vi kanske 2011 befinner oss Post peak med en ner gång på kanske 4-8% per år i oljeproduktionen. Om det finns ett samband så skulle en 4% minskad oljeproduktion ge en global BNP minskning på 8 % per år, men det finns nog inte linjärt samband utan här är vi ute på okända vatten, globalt har vi aldrig varit mer skuldsatt än nu. Och detta är den riktiga rysaren. Och i det spelar ingen roll om vi i Sverige har kopplat loss energi och ekonomi, då vi är extremt beroende av vår import och export och därmed väldigt sårbar när den globala tillväxten går ner, vilket vi sett exempel på redan.

Hyperinflationen sprider sig som en pestsmitta från land till land
och håller Europa i ett förlamande grepp. Panikslagna politiker pressade av skenande räntor och hotande statskonkurs stänger skolor, tömmer sjukhus och låter arméns pansarvagnar rosta till skrot i regnet. Pensionärerna har sedan länge berövats sina utlovade pengar och huttrar övergivna i förfallna hus.
Regeringar faller lika tätt och tungt som äpplen i en oktoberträdgård och gatorna fylls av miljontals demonstranter.

Så här inleds en artikel i SvD den 21 februari 2010 av Andreas Cervenka om ett tänkt år 2021 när stadsskulderna i många länder har stigit till ohanterbara nivåer.

För att vara en ekonomiartikel är den ovanligt rättfram med vilka problem som vi står inför. Vilka alternativ står då till buds för att minska risken att det går så illa. Man kan göra som centralbanker gör nu trycka nya pengar, eller höja skatter och minska utgifterna. Men det är inte enkelt nu när ekonomin går på konstgjord andning fortfarande. Det finns en lista med länder som har mycket stora framtida åtagande i förhållande till BNP.

I artikeln tas inte problemet med Peak Oil upp vilket är konstigt, för detta kommer att ha en mycket stor inverka på hur det kommer att gå.

Skulder är en inteckning på framtiden och kräver tillväxt, och utan en ökande mängd energi ingen tillväxt. Så hur ska dessa skulder kunna försvinna. Det finns två sätt som skulder kan försvinna på det ena är inflation eller att långivarna får ta en förlusten, och det är många pensionssystem som har investerat i olika finansiella instrument.