Fler skulle behöva sätta sig in i befolkningsutvecklingen och lyssna på Hans Rosling och studera FN:s prognoser lite närmare. Befolkningsökningen är under kontroll och den kommer att plana ut på 9-10 miljarder år 2050. Och detta kan vi som sagt inte påverka speciellt mycket. Det handlar om ren och skär befolkningsstatistik kombinerat med matematik. Och enbart plus och minus.

Hur många barn föds idag per familj och hur ser åldersfördelningen ut i världens länder. Likt Joe Labero trollar Hans Rosling i direktsändning fram en utveckling med hjälp av några grafer och förstorade olikfärgade spelpjäser från ”Fia med knuff”. Och vips försvinner oron och allt blir både hoppingivande och trovärdigt.

Dock med en viktig förutsättning som Hans Rosling valt att lämna utanför och inte finns med i kalkylen. Fortsatt tillgång på naturresurser främst fossil energi och olja! Hur troligt är detta?

Med andra ord full respekt för Hans Rosling, men ska vi i fortsättningen seriöst diskutera befolkningsökningen är det hög tid att väga in möjligheterna till fortsatt global ekonomisk tillväxt och det faktum att den förutsätter obegränsat med energi och andra naturresurser, som inte kommer att finnas ?

Vi har nått maximal produktion av olja i världen och ligger och balanserar på en platå sen många år. Vi skymtar redan oljegastoppen för att inte tala om en begynnande brist på mineraler, där knappheten på sällsynta jordartsmetaller redan är uppenbar och besvärande. Vattenfrågan i världen är akut och fisket den viktigaste näringskällan av proteiner för länderna i Syd är inte bara hotad, utan har kollapsat. Löser vi inte dessa globala katastrofer lär nog varken FN:s kalkyler eller Hans Roslings optimistiska grafer vara till någon hjälp.

Tidningen Effekt har också skrivit om befolkningsökningen. Jag har tidigare på SVT:s klimat och energiblogg skrivit om detta och Hans Rosling.

Afrika har gjort det omöjliga möjligt.

Befolkningsfrågan en framgångssaga.

Svenska Dagbladet har oxå skrivit om befolkningsökningen.

Att människan påverkar sin miljö negativt är inte så ny, Rachel Carson bok (Tyst vår, 1962) var tidigt ute, sedan kom (Limits to Growth, 1972) av Donella H. Meadows , Jörgen Randers och Dennis L. Meadows. Nyligen har Martin Rees, skrivit (Our Final Hour: A Scientist’s Warning, 2004) där han ger våra överlevnadschanser för detta sekel 50/50, inga muntra siffror. James Gustave Speth, dekanus på Yale School of Forestry and Environmental Studies på Yale University, skrev ett upprop för göra om kapitalismen och ett få ett slut på tillväxten i (The Bridge at the Edge of the World: Capitalism, the Environment, and Crossing from Crisis to Sustainability, 2008)

Nu har William R. Catton, Jr kommit ut med boken (Bottleneck: Humanity’s Impending Impasse, 2009) kärnan i Catton argument för varför det är det mest sannolika utfallet för mänskligheten. Det är graden av förändring som betyder lika mycket som omfattningen av förändring när det kommer till chock en befolkning kan tåla.

Om vi tittar på graden av klimatförändringar på grund av människlig aktivitet, eller den takt med vilken våra fossila energikällor kommer att minska, eller graden av vatten utarmning, eller graden av befolkningsökning, eller graden av konsumtionen ökning per captia i den industrialiserade världen, eller …. Du får bilden. Vi förändrar världen på sätt som missgynnar människors överlevnadsförmåga snabbare än vi antingen kan anpassa oss till eller lindra. Och vi har redan passerat en punkt utan återvändo. Vi har enligt Catton fått en undergrupp till Homo sapien som han kallar Home colossus den som använder lagrad energi för att förstärka sina egna muskler. Det är hastigheten som vi använder denna energi och som restprodukt släpper ut CO₂ i atmosfären som höjer temperaturen och gör haven surare.

Fossila bränslen har på konstgjord väg förstärkt jordens förmåga att härbärgera en för stor mänsklig befolkning, förutom den skada vi har gjort till andra arter. Som det ser ut nu finns helt enkelt inget realistiskt eller genomförbart alternativ energikälla som kan skala upp till den nivå som krävs av den moderna civilisationen i tid för att ta över jobbet, och det är förändringstakten som fäller avgörandet. Den grundläggande orsaken är inte brist på vilja eller klokhet, utan brist på visdom. Som Catton skriver:

…by the time surviving members of his generation have emerged from the coming bottleneck, when he may himself have somewhere a great-grandson he will wish to visit, somehow his contemporaries will have attained the wisdom Linneus implied was characteristic of our species when he named us Homo sapiens.

Vi som art är inte tillräckligt vis för att förstå den moderna komplexa värld vi lever i, om man med vishet menar, gott omdöme i komplexa sociala frågor, strategiskt tänkande, högt utvecklad systemtänkande och starka moraliska känslor.