Så här avslutar Mats Odell inlägget:

Sverige är mindre oljeberoende än när den första oljekrisen utbröt 1973–74 och långt mindre oljeberoende än flertalet jämförbara länder. ­Ändå är transportsektorn till över 90 procent beroende av oljeprodukter, samtidigt som en tredjedel av vår ­energikonsumtion i landet kommer från olja och andra fossila källor. Ska vi orka eller våga tackla ”peak oil” innan vi tvingas till det?

Ja vad tror ni, orkar eller vågar vi tackla frågan?

mobil.di.se.
__________________

Men bakom kulissen gömmer sig helt andra förklaringar, oroande för världsekonomin och dess möjligheter att kunna återhämta sig.

Detta är en bearbetad artikel av Gail Tverberg publicerad i ASPO USA för någon dag sedan, om vad som kan tänkas ligga bakom Saudis utspel och ovilja att bibehålla och öka sin oljeproduktion. Hon sitter i redaktionen för The Oil Drum och även har en egen blogg Our Finite World.

Misstankar finns att Saudi inte förmår att öka sin produktion längre, att Saudi helt enkelt nått maximal produktion och nått peakoil. Eller att Saudi hamnat i ett skruvstäd och tvingas att hålla uppe priset med ett lägre utbud för att undvika att drabbas av ”den arabiska våren” vilket hänt Egypten, Tunisien och Jemen.

Professor Kjell Aleklett, Globala Energisystem vid Uppsala universitet, har ända sen  ASPO grundades för 10 år sedan hävdat, att när världens dominerande oljeproducent Saudiarabien peakar, då peakar samtidigt tillgången på olja i världen. Med omfattande konsekvenser för samhällsekonomin och välfärden.

Produktion av olja och export

Figuren till vänster visar att Saudiarabien inte har ökat sin produktion under många år. Samtidigt har landets oljeförbrukning ökat snabbt. Kombinationen innebär att oljeexporten redan har börjat minska. Vi har i tidigare skrivit om Export-landmodellen på ASPO, som är en tickande bomb!

Saudiarabien säger att dess råoljekapacitet är 12 miljoner fat per dag. I själva verket har råoljeproduktion aldrig överstigit 10 miljoner fat per dag under de senaste åren, enligt MKB-data. Kanske har produktionen varit över 9.900.000 fat per dag i augusti 2011, men detta har ännu inte bevisats.
Samtidigt hävdar Saudi att man tillfört produktionskapacitet, de senaste 5 åren, genom att nya oljekällor öppnats. Trots detta så pekar allt på att nedgången i produktionen varit 5 till 6 %. Med en satsning på naturgas de kommande åren hoppas Saudi att man ska hindra produktionsbortfallet av olja. Men detta räcker inte utan det verkar som om vi börjar se en  fortsatt nedgång i produktionen under de närmaste åren. Sannolikheten är också stor att den sjunker snabbt.

Saudis ekonomi, enligt CIA World Factbook, är helt beroende av exportinkomster från olja:

”Oljesektorn står för ungefär 80% av inkomsterna i budgeten, 45% av BNP, och 90% av exportinkomsterna. Saudiarabien försöker stärka den privata sektorn för att diversifiera sin ekonomi och kunna anställa fler saudiska medborgare. Diversifiering sker med fokus på kraftgenerering, telekommunikations, naturgasprospektering, och utveckling av den petrokemiska industrin.” Men satsningarna är inte så imponerande.

Saudiarabien är världens största producent av avsaltat vatten (24 miljoner kubikmeter per dag ). Tills nyligen användes olja eller naturgas vid 90% av avsaltningsanläggningar. Saudiarabien har ett kraftigt subventionerat jordbruk, men planerar att helt förlita sig på import av livsmedel år 2016. Om ett ökenland som Saudiarabien försöker att odla sin egen mat, eller är beroende av import av mat, så går det åt en hel del olja för att ge mat till 26 miljoner människor.

Den mycket höga oljeförbrukningen i Saudiarabien kan ses i detta diagram. Där jämförs Saudi per capita konsumtion av olja med den i USA, Frankrike och världen totalt. (Frankrike visas som typiskt för länderna i Europa.)

Analytikern Paul Sankey på Deutsche Bank uppskattar att Saudiarabien nu behöver ett pris på 92 dollar per fat för att nå ett skattemässigt nollresultat i landet på grund av allt större sociala utgifter för sina medborgare. En nivå som stigit från 60 dollar fat år 2008.

Läs oxå i bloggen Cruel Crued om seminariet med NOG anordnat av Energimyndigheten, Energipriser i en osäker värld.

Svd skriver oxå om de förändringar av exportvolymerna, som pågår från Saudi och Mellanöstern och hur de påverkar lönsamheten för flottan av oljetankers.

Det är svårt att förstå varför denna seglivade myt om våra låga utsläpp ligger kvar som en våt filt år efter år. Nu kanske äntligen myten punkteras! Riksdagens egen tidning  ”Från riksdag och departement” har i ett uppslag under rubriken Rökridåer döljer utsläppssiffror bekräftat att Sverige inte brutit sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp.

Så nu får vi se vilka politiker som är rakryggade och vågar säga JAG hade fel! Och det gäller som sagt inte enbart (C) och Annie Lööf utan andra ledamöter i Sveriges riksdag. Oavsett partifärg! Birger S kommenterar diskussionen på sin blogg.

Redan 2006 påvisade jag lögnen om våra låga utsläpp genom projektet Konsumera smartare och minska växthuseffekten inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser.

Jag genomförde två olika mätningar av koldioxid från all konsumtion av 50 stockholmshushåll. Resultatet var så hett och känsligt, för politiker och tjänstemän, att Stockholm stad gjorde allt för att dölja resultatet. Eftersom det vände upp och ned på de officiella låga stockholmssiffrorna!

Två år senare gjorde Naturvårdsverket pliktskyldigast en skrivbordsundersökning som visade på samma resultat som Konsumera Smartare. Den officiella siffran utsläpp per person var inte 5,6 ton utan snarare 10 – 11 ton.
Inte ens detta bet på våra politiker, oavsett partifärg (även Mp), utan de framhärdade att slå sig för bröstet och berätta hur duktiga vi varit i Sverige från år 1990 att minska våra utsläpp. Detta feltänk har sedan oxå kommunicerats av politikerna som att Sverige har decouplat och frikopplat sitt beroende av fossilt bränsle och samtidigt skapat ekonomisk tillväxt. M a o myten har förstorats och blivit en sanning som är svår att ta sig ur. Detta skrev jag på SVT:s blogg Ställ om för några år sedan. Sveriges utsläpp av CO 2  större än politikerna säger.

Sverige har i politikernas ögon blivit unikt genom att vi medvetet valt att glömma bort att inkludera sk indirekta utsläpp som sker i något annat land, men där varan konsumeras i Sverige.
Vi drar nytta av importerade produkter och slipper bokföras för utsläppen som skett vid tillverkningen. Denna utveckling har pågått 30-40 år genom att Sveriges tidigt började exportera sin tillverkande industri.

År 2009 introducerades den norska Footprint Calculatorn. Denna slog fast att Sveriges totala utsläpp är 10,5 ton per person. Då är alla utsläpp inberäknande, både siffror från import och export. Och från all konsumtion både medborgare och offentlig verksamhet.

Nu har också ”Från riksdag och departement” tagit upp den studie som Globala energisystem på Uppsala universitet gjorde för några månader (se min kommentar på ASPO Sverige) och där forskarna ännu en gång bekräftar tidigare studier.

Hur sant ska det behöva bli, innan politiker i Sverige slutar odla denna utsläppsmyt och lögn att vi decouplat?

Att Annie Lööf inte begripit detta kan jag fördra, då hon oftast pratar i nattmössan ( se mitt inlägg på ASPO Sverige för några veckor sedan).
Däremot är det beklagligt att andra politiker förnekar faktum och att tjänstemän bl a inom Stockholms stad Miljöförvaltning tiger still mot bättre vetande. De är verkligen sorgligt. Hur ska vi som nation kunna ställa om vårt samhälle med en felaktig bild av oss själva??

I artikeln tar man upp utsläppen i Mexikanska gulfen, och ett större i Nigerdeltat i Afrika där inte BP är med utan Shell.

Detta avslutar artikeln i VA.

Kjell Aleklett anser att världen omgående måste se över energialternativ till olja.

”Jakten på olja på djupt vatten visar att det knappt finns någon olja kvar på land. Vi måste snarast ta energifrågan på stort allvar”.

Tar vi en titt på SRES familj A2 som grafiskt illustreras på sidan 8 i SRES ser vi att välden år 2010 förväntas släppa ut ca 10 Gt kol/år. Utsläppen stiger sedan, nästan linjärt, till ca 30 Gt kol/år vid år 2100. Enligt forskning från GES har dock oljan redan peakat 2008 och kolet förväntas nå utvinningsmaximum runt 2030. Gasen är mer osäker beroende på i vilken takt svårtillgängliga fält kan tas i drift men en peak runt 2040 torde vara en optimistisk gissning (GES antar en platåutvinning mellan 2020-2040). Mot bakgrund av detta är det svårt att se hur kolutsläppen ska kunna fotsätta öka för att år 2100 vara cirka tre gånger dagens nivå?

Uppsalainitiativet anser att forskningsläget är splittrat angående när peakarna för de tre energiformerna inträffar och åberopar bland annat en artikel från Mohr och Evans Long term prediction of unconventional oil production. Rapporten kostar dessvärre att ladda ner men enligt UI spås oljeutvinningen, inklusive okonventionella källor nå en peak på cirka 100 mbdp runt år 2100. Väl så långt men detta är bara ca 20 % mer än dagens utvinning vilket betyder att gasen och kolet måste stå för de resterande extra ca 18 Gt kol/år och naturligtvis innebär det också att dessa energiformer inte nått max utvinningstakt. Självklart hör till saken att kolet har potential att släppa ut mer kol per energienhet än oljan och definitivt gasen, men trots detta måste i så fall prognoser fram som visar att kolutvinningen inte peakar förrän efter 2100 (titta gärna på slides 47, 49 och 51 i Kjells presentation från ett seminarium anordnat av IVA tidigae i år). Några referenser till rapporter som indikerar att detta skulle kunna vara realistiskt har inte kommit från Uppsalainitiativet och jag måste därför anta att de tänker återta sin kritik mot Kjell Aleklett inom kort.

I allmänhet är det, i och med IPCCs utsläppsscenarier, svårt att se någon aktör som är mer optimistisk i bedömningar av framtida utvinningstakt av fossil energi än IPCC. Dessvärre uppstår därmed även en konflikt med ASPO Sveriges intressen som ju är att förbereda samhället för de allvarliga effekterna av en peak i den fossila utvinningen. Vi kan bara hoppas att IPCC snarast omvärderar SRES och anpassar dem enligt forskning från bland andra GES.