Historik

Print Friendly, PDF & Email

Historik

All oljeutvinning följer ett givet mönster. När ett oljefält exploateras så stiger utvinningen snabbt, allteftersom fler brunnar borras och oljefältet kartläggs allt bättre. I början sprutar oljan upp av självtryck. Men efterhand, allteftersom oljan i fältet töms så sjunker trycket i reservoaren, och vid någon tidpunkt så stagnerar utvinningen och börjar sjunka. Till slut är utvinningen så låg att fältet överges. Lägger man samman oljeutvinningen från en hel region, så följer den samma mönster; från det att oljan hittas, så ökar utvinningen, för att sedan stagnera och vända neråt.

En av de som först observerade detta var den Amerikanske geologen Marion King Hubbert. 1956, på American Petroleum Institute’s konferens i San Antonio, Texas, så publicerade Hubbert en artikel där han förutspådde att USA’s oljeutvinning skulle nå sitt absoluta maximum ungefär 1970, 14 år senare. Hubbert blev missförstådd och i viss mån också förlöjligad och utskrattad. Åren gick, och USA’s oljeutvinning bara fortsatte att öka. När 1970 kom så var oljeutvinningen över 10 miljoner fat per dag. Enligt Matthew Simmons [1] så hånades nu Hubbert, och man sa ”kommer ni ihåg den där stollen som sa att oljan skulle ta slut 1970 och se- vi har aldrig producerat mer än nu!”. Vad som sedan hände var att utvinningen av olja slutade öka ca 1970, utan utvinningen började tvärtom minska. Hubbert hade träffat nästan exakt rätt med sin prognos; att USA’s oljeutvinning skulle passera sitt maximum ca 1970. Här är intervju med M King Hubbert från 1976.

[youtube id=”tZP7RZsmIzM”]

Senare gick Hubbert vidare med att försöka förutspå tidpunkten för kulmen i hela jordens oljeutvinning. Hans prognos pekade på att denna skulle inträffa ca år 2000. Denna prognos utfördes före 1970-talets oljekriser, dessa medförde en kraftigt prischock och minskad efterfrågan på olja. Hade dessa oljekriser inte inträffat så är det fullt möjligt att Hubbert fått rätt även denna gång.

Nästa milstolpe när det gäller diskussionen om Peak Oil kom i mars 1998. Geologerna Colin Campbell och Jean Laherrère, båda med gedigen erfarenhet från oljeindustrin, publicerade tillsammans en artikel i Scientific American i Mars 1998 med titeln ”The End of Cheap Oil.” Detta var den första publikationen under senare år i main stream-media som tog upp ämnet. Campbell och Laherrère gjorde 1998 förutsägelsen att Peak Oil skulle inträffa någon gång under decenniet 2000-2010, alltså något senare än Hubbert. Men Campbell och Laherrère gjorde sin prognos betydligt senare, och med bättre data, både vad gäller historisk utvinning och historisk upptäcktstakt. Första gången Peak Oil användes var i en artikel från 24 maj 2002.

Colin Campbell var en av grundarna av ASPO International och det första steget till denna förening togs år 2000 i Clausthal i Tyskland där Campbell föreläste i ämnet. ASPO International’s ordförande är idag Kjell Aleklett, till vardags professor i fysik vid Uppsala Universitet, där han bl.a. leder forskning kring energisystem.

Under åren 2004-2008 så stagnerade oljeutvinningen och priset steg stadigt, med en kulmen på 147 $/fat i Juli 2008, precis innan den globala finans- och kreditkrisen slog ut för fullt. ASPO Internationals prognos för när Peak Oil inträffar bygger i princip på Campbell’s och Laherrère’s prognos från 1998, och har i stort sett inte ändrats. Den hittills högsta rapporterade siffran för jordklotets oljeutvinning under en månad är Juli 2008; intressant nog sammanföll detta med spiken i oljepris samma månad på 147$/fat.

Referenser:

Bartlett A.A. The Essential Exponential! • For the Future of Our Planet, January 8, 1996

Hubbert M. King, Exponential Growth as a Transient Phenomenon in Human History, 1976

Hubbert M. King, The energy resources of the Earth, A Scientific American Book, 1971

Hubbert M. King, World petroleum availability 1980-2000, 1980

Tillbaka till sidan om Peak Oil