Som tittare få man intrycket av att Norge som oljenation går in i en ny era likt den som pågått sen 70-talet.  I själva verket handlar det om ett fynd, där den totala mängden oljeekvivalenter (olja och gas) motsvarar cirka en dags oljekonsumtion i världen. Mellan 25-119 miljoner fat uppges officiellt. Siffror som publicerades av Norska oljedirektoratet redan den 6 maj i år. Norge producerar 2 miljoner fat per dag. Om nu maximal utvinning är 119 miljoner fat så borde det innebära att den nya ”enorma” fyndigheten räcker som mest i ytterligare 60 dagar. En uppgift som utelämnats i reportaget!

Kanske hade det varit på sin plats att berätta att Norge som oljeproducent är i fritt fall och tappade 17 % av sin produktion det senaste året. Samtidigt som Norge tillsammans med Danmark står för nästan 40 % av vår import av olja. Ryssland står för 51 %. Sverige håller  på att glida in i ett fast beroende av Ryssland, vare sig vi vill eller inte. Så det blir begripligt att Oljemannen Bildt fd. Lundin Oil vill hålla sig väl med grannen i Öster!

Norsk oljeproduktion i fritt fall

Visst det är bra för Norge och den norska oljefonden med mer oljeutvinning, men fyndigheten  flyttar bara fram den globala maximala produktionen, eller rättare sagt håller kvar den globala maxproduktionen av oljeekvivalenter ytterligare någon dag. För närvarande konsumeras ca 90 miljoner fat oljeekvivalenter (olja, gas och etanol!) per dag. Och på den nivå har konsumtionen flukturerat under 5 år!

Reportern Anders Björklund säger också mycket riktigt att den norska oljeutvinningen började avta för 10 år sedan, egentligen redan 2001. Och att de nya fyndigheterna, som man hittade för två år sedan, gör att den norska oljefonden kan fyllas på med ytterligare svindlande summor ända fram till 2050!

För att få ytterligare tyngd och trovärdighet i reportaget intervjuas oljeanalytikern på Nordea, norskan Thina Margarethe Saltvedt, som bekräftar att oljefondens intäkter kommer att fortsätta öka. Thina Saltvedt påpekar att man nu håller på att borra så kallade avgränsningshål för att fastställa fyndens storlek. Hon menar att fyndet är enormt. Ett av de fem största som hittats på den norska sockeln. (Vi får dock inte veta hur stort fyndet är!) Dessutom får vi veta att fyndet innehåller riktigt fin olja så kallad ”champagneolja” som är väldigt lättsåld. En något märklig kommentar, tycker jag,  som om det skulle vara svårt att sälja olja i en tid, då utvinningen av råolja redan befinner sig i nedgång. (Har nått peakoil)

Och som sagt, slutsatsen är säkert korrekt att den norska oljefonden kommer att kunna öka, eftersom de nya oljekällorna kommer att kunna leverera olja några månader längre, men fram till 2050 är lite mer oklart. Hur detta årtal fastställts av redaktionen hänger i luften. Kanske har reportern blandat ihop en tidigare nyhet för två månader sedan, då Lundin Oil uppgav att man hittat 2 miljarder fat olja, som rent matematiskt skulle kunna förlänga Norges produktion och fylla på oljefonden 3 -4 år! Men år 2050 det måste vara gripet ur luften av någon som har minimala matematiska kunskaper!

Tina Saltvedt berättar att de nya fynden ”skapat en enorm entusiasm och optimism” och det smittar av sig menar hon på hela oljebranschen. Hon kanske menar att fler oljeprospektörer kommer att hitta fler småslattar av olja!  Se inslaget i Rapport i Svt Play.  Finns ytterligare 6 dagar innan det försvinner för gott! Och det är kanske bäst!

Läs tidigare artiklar om olja och Norge. Vill oxå tipsa om Svt:s tidigare försök att förmedla kunskap om olja. I en tidigare artikel från 2011: Erika Bjerström på Svt har fel om Ghanas oljeexport skrev jag om fd miljöreportern Erika Bjerström, som kommer med sensationella påståenden, där matematiken får stå tillbaka för sensationsbudskapet! Hon ställer sig också frågan: Hur ska rikedomarna förvaltas. Kan man göra det efter norsk modell?

Båda länderna är före detta kolonier till Frankrike och i Niger har en ny rival dykt upp, Kina som skaffat tillstånd för gruvbrytning i landet.
Enligt World Nuclear Association så var 2012 andra året i rad som utvinningen av Uran har minskat. Det kanske så att vi får börja prata om Peak Uran. Och är det något land som är så förknippat med kärnkraft så är det Frankrike så för deras del står mycket på spel för industrilandet där 83% av elen kommer från kärnkraft.

Detta krig är sången av den stolta Galliska tuppen, men kanske den sista.
Cassandra’s legacy: The Song of the Gallic Rooster.

via:Mystery Sponsor Of Weapons And Money To Syrian Mercenary ”Rebels” Revealed | Zero Hedge.

Den inbäddade energin i de varor, vi importerar  till Sverige och konsumerar, räknas alltså inte in Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. (Liksom utsläpp från flyg- och sjöfrakt) Utan här slår sig Reinfeldt och andra politiker för bröstet och talar om för andra länder, hur duktiga vi är i Sverige, och uppmanar andra att titta på Sverige och följa Sveriges goda exempel:

Att exportera sina tillverkande företag och importera varor istället, så minskr ni också era utsläpp.

Avigsidan med högre arbetslöshet, det glömmer vi helst bort inom det nyliberala EU.  Det är en del av utvecklingen. Och en stigande arbetslöshet det fixar den så kallade fria marknaden.  Detta strutsbeteende, att förneka verkligheten, har alltså blivit en etablerad sanning inom det officiella Sverige. Och liknelsen med ”Kejsarens nya kläder” är slående.

Det är många som inte vill erkänna  att energianvändningen alltid ökar med stigande BNP, vilket samtidigt betyder att utsläppen av växthusgaser också  ökar. Det är lätt att glömma bort att 85 % av den energi som används globalt är olja, kol och gas. Och Sverige tillhör ett av de länder som är mest beroende av olja i världen!

Jag har flera gånger tidigare skrivit om myten om svensk decouping:

Jaha Herr Johan Schuck hur ska du ha det !

Riksdagens egen tidning: Sverige har inte brutit sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp.

Annie Lööf (C) pratar i nattmössan Sverige har inte decouplat.

Bloggen Cornucopia skriver idag lägligt om sambandet mellan befolkningsökning, mer energi och ökad BNP. Något som tidigare redovisats i en mängd vetenskapliga peer reviewed-rapporter:

”Utgår man från Gail Tverbergs siffror över global ökad energiförbrukning och globalt ökad befolkning och snitten för dessa under intervall i historien, så visar sig att förändringarna av summan befolkningstillväxt och energitillväxt visar en korrelation på 0.959 med förändringen av BNP. Då det handlar om förändringar och inte volymer så är denna korrelation i allra högsta grad relevant.

Tillväxten i ekonomiskt välstånd, dvs ökning av BNP per capita, kan förklaras av tillväxten i energiförbrukning globalt. Och energiförbrukningen satte fart på allvar med den industriella revolutionens bruk av fossila bränslen.

Tillväxtnaivister menar förstås att tillväxten kan frikopplas från energi och befolkning, även om det enligt ovan inte skett någonsin. De har bara svårt att förklara hur. Inte ens i dagens Internet-ålder så har kopplingen brutits.”

Så länge vi håller fast vi myten och lögnen att tillväxten kan, och i Sveriges fall har, frikopplats från energi och befolkningsökning, lär vi inte heller ta tag i omställningen av samhället, som vi förr eller senare kommer att tvingas till. Vare sig vi ville eller inte. Ju längre vi väntar desto mer smärtsam kommer omställningen till ett annorlunda samhälle att bli för de flesta svenska medborgare. Såvida du inte lever på  statens trygga kaka.

]]> http://www.asposverige.se/2013/05/befolkningsokning-och-mer-energi-ger-en-okad-bnp/feed/ 13 http://www.asposverige.se/2013/05/vi-narmar-oss-tillvaxtens-granser-tecken-finns-menar-gail-tverberg/ http://www.asposverige.se/2013/05/vi-narmar-oss-tillvaxtens-granser-tecken-finns-menar-gail-tverberg/#comments Tue, 07 May 2013 09:58:00 +0000 Martin Saar http://www.asposverige.se/?p=9133 Vad begränsar vår möjlighet att bli  fler människor i den värld vi lever i? Är tillgången på färskvatten en sådan  begränsande faktor? Och vad betyder utsläppen av koldioxid? Har vi tillräckligt med billig energi och kapital för att fånga in och lagra koldioxid i berggrunden med CCS-teknik? Är problemet brist mat, kanske på grund av [...]]]> Vad begränsar vår möjlighet att bli  fler människor i den värld vi lever i? Är tillgången på färskvatten en sådan  begränsande faktor? Och vad betyder utsläppen av koldioxid? Har vi tillräckligt med billig energi och kapital för att fånga in och lagra koldioxid i berggrunden med CCS-teknik? Är problemet brist mat, kanske på grund av förstörd mark, brist på vatten etc. Finns det alltid energibaserade lösningar? Frågan blir återigen, om medborgarna har råd med livsmedel som produceras på ett mer energikrävande sätt. Till exempel långa transporter, uppvärmda växthus, mer konstgödsel och kemikalier etc.  Att odla mat förutsätter god tillgång på fossil energi, främst olja, gas och flytande bränsle som diesel.
Och visst vi har gott om uran, men där har vi i likhet med annan lagrad energi skördat de lägst hängande frukterna. För att inte tala om alla andra problem, med risker och säkerhet, lagring av uttjänt bränsle etc.

Gail Tverberg publicerar återigen en läsvärd artikel på sin blogg ”Our Infinite World”. Där sammanfattar hon sin bakgrund och  varför hon började intressera sig tillväxtens gränser och vår ödesfråga- tillgången på energi främst olja och hur detta påverkar ekonomin och våra samhällen.

Kostnaderna för energi tenderar att öka, eftersom kostnaden, både för  kapital och mer energi, krävs för att få fram energi ur nya fyndigheter (och energin som utvinns har ett allt lägre energikvalitet.) En sådan kostnadsökning inträffar, när vi närmar oss tillväxtens gränser. Delvis på grund av utvinningen från befintliga energitillgångar minskar (längre ner i resurstriangeln som visas i figuren), och dels för att vi får ökade problem med föroreningar. BP Deepwater Horizon-katastrofen år 2010 är ett bra exempel. Kostnaden för föroreningar och koldioxidutsläpp  måste alltså adderas till kostnader för att få fram energin.
Kol har en molekylvikt på 12, medan koldioxid har 44.

Om vi skapar koldioxid från kol, är den koldioxid vi producerar betydligt tyngre och mer skrymmande än det kol som vi brände för att göra till exempel el. Det kommer att gå åt mycket energi för att lagra denna koldioxid under jord på en lämplig plats. Därför får vi ett annat problem att lösa – Finns det tillräckligt med kapital och billig energi av rätt typ tillgänglig? För att lagra den ”tyngre” koldioxiden?

”Vårt finansiella system har byggts under förutsättning att den ekonomiska tillväxten kommer att fortsätta på obestämd tid. Det finns en betydande risk för att nuvarande recession kommer att förstärkas av stigande kostnader för olja. Detta kommer att dämpa nuvarande ekonomiska tillväxt. Vi vet detta från bl a en aktuell analys vad som hänt historiskt (Peter Turchin och Sergey Nefedov, Secular Cycles, Princeton University Press, 2009). När tidigare civilisationer kollapsat, har det skett av ekonomiska skäl. Kostnaderna för att styra och driva samhällena blev för stora, för att kunna finansieras med skattintäkter från medborgarna. Risken är överhängande att dagens ekonomier når samma slut.
 -Varför är det så få som insett detta? Varför skulle jag kunna kasta ljus på de verkliga effekterna av tillväxtens gränser? , undrar Gail Tverberg.  

Gail Tverberg försöker svara på detta!

Hon berättar att intresset för oljans betydelse för ”tillväxtens gränser” började med Leggett’s book ”The Empty Tank: Oil, Gas, Hot Air, and the Coming Global Financial Catastrophe” från 2005. Fortsatte med fler publicerade artiklar i ämnet som slutligen ledde fram till starten av bloggen ”Our Infinite World”. Bloggen ”The Oil Drum” hakade på och gav Gail T möjlighet att publicera sig där. Detta gav henne värdefulla kontakter och mer insikter. Hennes arbete har nu även publicerats i akademiska sammanhang, bl a artikeln ”Financial Issues Affecting Energy Security”, som snart kommer ut som bok med namnet ”Energy Security and Development–The Changing Global Context, (B. S. Reddy and S. Ulgiati Eds., Cambridge Scholars Publishing, 2013).

Smart investors can see that investing in companies that rely solely or heavily on constantly replenishing reserves of fossil fuels is becoming a very risky decision. The report raises serious questions as to the ability of the financial system to act on industry-wide long term risk, since currently the only measure of risk is performance against industry benchmarks.

Även om koldioxid lagring (CCS) skulle bli riktigt vanligt, kanske efter 2030 så kommer det ändå betyda att mycket olja och kol kommer att bli kvar i marken.
Det är ingen som talar om vid värdering av företag och olika investeringar att stora tillgångar egentligen är ”dött kött” och att företagen är övervärderade med flera biljoner $.
Detta berör väldigt många, säker även många i landet. Våra pensionsbolag har säkert investerat i dessa övervärderade bolag, vet dom något? Kanske läge att fråga dom!

Analytiker tar säkert inte hänsyn till detta heller. Finansinspektionen tar säkert inte heller upp detta problem. Gör dom det får dom gärna kommentera här.
Det finns kanske två förklaringar, den ena är att ingen tror att vi ska göra något klimathotet utan vi kör på till det smäller, det är BAU.
Eller att vi har byggt en ny bubbla, bland en stor del av bolagen inom energisektorn, som är färdig att poppa. Men det kanske inte betyder så mycket för den totala skuld bubblan är så mycket större.
Hela rapporten finns här.
Unburnable carbon 2013: Wasted capital and stranded assets | Carbon Tracker Initiative.

Vi som följt utvinningen i Nordsjön vet att Storbritannien inkl Skottland nådde sin maximala produktion 1999, bl a på grund av en fatal felbedömning hur snabbt landet skulle realisera sina olje- och gasfyndigheter. Om detta har jag skrivit tidigare med anledning av Margret Thatchers död. Oljan i Nordsjön och IMF räddade Storbritannien från statsbankrutt i slutet av 60-talet. Men nu kryper den på England igen! Margret Thatcher borde tack oljan för att landet kom på fötter.

Det tornar upp sig ytterligare en fasansfull motgång – för Camerons England – risken att bli utan egen olja och gas och i en verklighet, där landets totala skulder överstiger BNP med mer än 500 %. I världstopp!

För att förstå de händelser som ledde fram till den nuvarande situationen är det nödvändigt att gå tillbaka till 1707, när den nuvarande unionen bildades mellan Skottland och England. Detta kom i kölvattnet av katastrofala investeringar i den nya världen i Panama kallad ”Darien Scheme” och då många skotska adelsmän förlorade betydande delar av sin förmögenhet. Och detta riskerade då att lämna Skottland i fattigdom.