”Släpp fantasierna om plötslig kollaps å ena sidan, och fantasierna om obegränsat framåtskridande å den andra, och du får vad vi har – en lång gropig sluttning av stigande energipriser, ekonomisk kontraktion och politiskt misslyckande, avbruten då och då av en kris här, en lokal eller regional katastrof där, ett krig någon annanstans – alla mot bakgrunden av sönderfallande infrastruktur, sjunkande levnadsstandard, minskande tillgång till sjukvård och liknande tjänster, och dylikt, vilket förstås redan har hänt i USA sedan några år.”

Det skriver John Michael Greere i en bloggartikel ”What Peak Oil Looks Like”  översatt av vår bloggkollega Flute. Författaren John Michael Greere beskriver konsekvenserna av peakoil på ett något annorlunda sätt. Den stora definitiva katastrofen inträffar inte, utan i stället väntar en lång och obekväm pina för medborgare och samhälle, som varken kommer att erkännas eller knytas till post peakoil. 

John Michael Greers är inte ensam om dessa funderingar. Och jag håller i stort sett med honom. Några länder kommer att ligga före andra i händelseutvecklingen och tecknen på peakoil kommer i annan ordning. Allt sker inte samtidigt och i samma omfattning. Jag tror inte heller på någon kollaps utan mer som en allt mer tydlig ”rost och röta-utveckling” inom infrastruktur, politik, sjukvård, skola etc. Och det där med omskrivning och nyetikettering av händelser och företeelser i samhället kommer att breda ut sig allt mer bland politiker och media. Inte ens historien får vila i frid utan skrivs om till sin egen fördel.
Mycket av detta har redan inträffat och mer är på väg….

Media som söker snabba och häftiga avvikelser som tecken på konsekvenser av peakoil, lär nog få vänta. Michael Greere menar att makt korrumperar och medborgarna kommer inte att få veta sanningen, eftersom media och politiker inte tjänar på att förmedla tillståndet i samhället och vart vi är på väg.: ”Politiker och medias experter kommer inte att ha något att tjäna på att erkänna realiteten av och takten i vår nations nedgång, skriver M Greere.

Det paradigmskifte som vi nu är inne i blir en realitet först efteråt, när man tittar i backspegeln. Så var det med den stora depressionen på 1930-talet och så blir det även denna gång. Som sagt läs bloggen Flutes översättning av What Peak Oil  Looks Like.

I skymundan av den globala finanskrisen och kampen för eurons överlevnad, meddelade Saudi att man drar ned sin produktion av olja från 10 till 9 miljoner fat per dag. Samtidigt som man avbryter sin investeringsplan på 100 miljarder dollar, för att kunna producera 15 miljoner fat år 2020.
Det främsta skälet angavs vara USA:s framgångsrika utvinning av shalegasolja, som på sikt enligt egen utsago, kommer att göra USA till exportör av olja inom några år.(Vilket många oljeanalytiker menar bara är fantasier något som vi skrivit om tidigare på ASPO Sverige) Oljeimporten knäcker USA:s ekonomi.

Men bakom kulissen gömmer sig helt andra förklaringar, oroande för världsekonomin och dess möjligheter att kunna återhämta sig.

Detta är en bearbetad artikel av Gail Tverberg publicerad i ASPO USA för någon dag sedan, om vad som kan tänkas ligga bakom Saudis utspel och ovilja att bibehålla och öka sin oljeproduktion. Hon sitter i redaktionen för The Oil Drum och även har en egen blogg Our Finite World.

Misstankar finns att Saudi inte förmår att öka sin produktion längre, att Saudi helt enkelt nått maximal produktion och nått peakoil. Eller att Saudi hamnat i ett skruvstäd och tvingas att hålla uppe priset med ett lägre utbud för att undvika att drabbas av ”den arabiska våren” vilket hänt Egypten, Tunisien och Jemen.

Professor Kjell Aleklett, Globala Energisystem vid Uppsala universitet, har ända sen  ASPO grundades för 10 år sedan hävdat, att när världens dominerande oljeproducent Saudiarabien peakar, då peakar samtidigt tillgången på olja i världen. Med omfattande konsekvenser för samhällsekonomin och välfärden.

Produktion av olja och export

Figuren till vänster visar att Saudiarabien inte har ökat sin produktion under många år. Samtidigt har landets oljeförbrukning ökat snabbt. Kombinationen innebär att oljeexporten redan har börjat minska. Vi har i tidigare skrivit om Export-landmodellen på ASPO, som är en tickande bomb!

Saudiarabien säger att dess råoljekapacitet är 12 miljoner fat per dag. I själva verket har råoljeproduktion aldrig överstigit 10 miljoner fat per dag under de senaste åren, enligt MKB-data. Kanske har produktionen varit över 9.900.000 fat per dag i augusti 2011, men detta har ännu inte bevisats.
Samtidigt hävdar Saudi att man tillfört produktionskapacitet, de senaste 5 åren, genom att nya oljekällor öppnats. Trots detta så pekar allt på att nedgången i produktionen varit 5 till 6 %. Med en satsning på naturgas de kommande åren hoppas Saudi att man ska hindra produktionsbortfallet av olja. Men detta räcker inte utan det verkar som om vi börjar se en  fortsatt nedgång i produktionen under de närmaste åren. Sannolikheten är också stor att den sjunker snabbt.

Saudis ekonomi, enligt CIA World Factbook, är helt beroende av exportinkomster från olja:

”Oljesektorn står för ungefär 80% av inkomsterna i budgeten, 45% av BNP, och 90% av exportinkomsterna. Saudiarabien försöker stärka den privata sektorn för att diversifiera sin ekonomi och kunna anställa fler saudiska medborgare. Diversifiering sker med fokus på kraftgenerering, telekommunikations, naturgasprospektering, och utveckling av den petrokemiska industrin.” Men satsningarna är inte så imponerande.

Saudiarabien är världens största producent av avsaltat vatten (24 miljoner kubikmeter per dag ). Tills nyligen användes olja eller naturgas vid 90% av avsaltningsanläggningar. Saudiarabien har ett kraftigt subventionerat jordbruk, men planerar att helt förlita sig på import av livsmedel år 2016. Om ett ökenland som Saudiarabien försöker att odla sin egen mat, eller är beroende av import av mat, så går det åt en hel del olja för att ge mat till 26 miljoner människor.

Den mycket höga oljeförbrukningen i Saudiarabien kan ses i detta diagram. Där jämförs Saudi per capita konsumtion av olja med den i USA, Frankrike och världen totalt. (Frankrike visas som typiskt för länderna i Europa.)

Analytikern Paul Sankey på Deutsche Bank uppskattar att Saudiarabien nu behöver ett pris på 92 dollar per fat för att nå ett skattemässigt nollresultat i landet på grund av allt större sociala utgifter för sina medborgare. En nivå som stigit från 60 dollar fat år 2008.

Läs oxå i bloggen Cruel Crued om seminariet med NOG anordnat av Energimyndigheten, Energipriser i en osäker värld.

Svd skriver oxå om de förändringar av exportvolymerna, som pågår från Saudi och Mellanöstern och hur de påverkar lönsamheten för flottan av oljetankers.

Vi reagerar olika på siffror som vi inte kan ta till oss. Sju miljarder människor på jorden just i detta nu, hemska tanke! Hur ska detta sluta?  Vad kan vi göra åt detta? Dessvärre väldigt lite, utan världen rullar vidare mot 10 miljarder för att sen vika av efter år 2050! -Detta har vi vetat länge och är ingen nyhet, säger Hans Rosling i SVT:s Gomorron Sverige.

Fler skulle behöva sätta sig in i befolkningsutvecklingen och lyssna på Hans Rosling och studera FN:s prognoser lite närmare. Befolkningsökningen är under kontroll och den kommer att plana ut på 9-10 miljarder år 2050. Och detta kan vi som sagt inte påverka speciellt mycket. Det handlar om ren och skär befolkningsstatistik kombinerat med matematik. Och enbart plus och minus.

Hur många barn föds idag per familj och hur ser åldersfördelningen ut i världens länder. Likt Joe Labero trollar Hans Rosling i direktsändning fram en utveckling med hjälp av några grafer och förstorade olikfärgade spelpjäser från ”Fia med knuff”. Och vips försvinner oron och allt blir både hoppingivande och trovärdigt.

Dock med en viktig förutsättning som Hans Rosling valt att lämna utanför och inte finns med i kalkylen. Fortsatt tillgång på naturresurser främst fossil energi och olja! Hur troligt är detta?

Med andra ord full respekt för Hans Rosling, men ska vi i fortsättningen seriöst diskutera befolkningsökningen är det hög tid att väga in möjligheterna till fortsatt global ekonomisk tillväxt och det faktum att den förutsätter obegränsat med energi och andra naturresurser, som inte kommer att finnas ?

Vi har nått maximal produktion av olja i världen och ligger och balanserar på en platå sen många år. Vi skymtar redan oljegastoppen för att inte tala om en begynnande brist på mineraler, där knappheten på sällsynta jordartsmetaller redan är uppenbar och besvärande. Vattenfrågan i världen är akut och fisket den viktigaste näringskällan av proteiner för länderna i Syd är inte bara hotad, utan har kollapsat. Löser vi inte dessa globala katastrofer lär nog varken FN:s kalkyler eller Hans Roslings optimistiska grafer vara till någon hjälp.

Tidningen Effekt har också skrivit om befolkningsökningen. Jag har tidigare på SVT:s klimat och energiblogg skrivit om detta och Hans Rosling.

Afrika har gjort det omöjliga möjligt.

Befolkningsfrågan en framgångssaga.

Svenska Dagbladet har oxå skrivit om befolkningsökningen.

Så kan det bli, även om förutsättningarna ser lite olika ut för USA, EU resp Sverige. Ibland kan det vara nyttigt att fundera på ett liv utan olja i det sårbara fossilsamhälle som vi byggt upp. Ett samhälle som omedelbart kommer att börja hacka, när bristen på ”billig” olja blir uppenbar för oss. T ex när vi ska försöka tanka bilen och bränslet är slut.

Världens och Sveriges transporter drivs till 80-90 % av olja. Det är allvarligt. Minst lika allvarligt är den indirekta och dolda användningen av olja i samhället. Lika omfattande som för transporter, men svår att tackla och kanske förstå. Speciellt gäller det oljans betydelse för att odla livsmedel och driva upp köttdjur i vårt industriella kemikaliejordbruk.

I en värld utan olja upphör samhället att fungera, oavsett var du bor, det tar bara olika lång tid.

Washington Post publicerade i våras en serie kallad ”En värld utan..”, som beskriver konsekvenserna av att något som vi vant oss vid och inte längre finns. Det kan vara en idé, institution, råvara, tradition, eller en händelse. Den första artikeln handlar om ”En värld utan olja”. Jag har bearbetat artikeln och lagt in några svenska reflektioner.

Först drabbas transporterna
Bränslepriserna skulle stiga direkt om oljetillförseln skulle minska eller kanske bara hotet om störd distribution. Långa rader av bilar skulle torna upp sig vid bensinstationerna. Köerna skulle inte finnas kvar så länge, eftersom bränslet snart skulle vara slut. I USA har en strategisk reserv av färdiga petroleumprodukter – bensin, diesel och flygbränsle – varit på förslag flera gånger, men aldrig förverkligats. Och det gäller även Sverige, som helt lagt ansvaret för vår energiförsörjning på de oljebolag som verkar i landet. Energimyndigheten menar att vid brist på olja så får alltid den som har pengar, köpa olja! Fin tanke eller hur?

Våra tidigare militära mobiliseringslager av bränsle är sen länge tömda med några få undantag och har inte ersatts av någon annat. Vi förlitar oss på att logistiken och distributionskedjorna fungerar! Inom en månad skulle därför varje fordons bränsletank vara torr också i Sverige, och bränslemätaren visa på ”tom”. Även vägar och räls skulle praktiskt taget också ligga öde utan trafik. Något att tänka på för dem som vurmar för Förbifart Stockholm. I USA är en liten del av järnvägsnätet elektrifierad varför bränslebristen där slår hårdare och snabbare än i Sverige. Det gör att vi kan hålla igång vår järnväg något längre tid än i USA. Men hela vårt järnvägsnät är starkt beroende av fossil  energi för drift, underhåll och investeringar.

Störningar och strömavbrott skulle snart börja. Visst, vår el (i USA) kommer främst från kol, men hur skulle kol utvinnas utan de dieseldrivna gula monsterlastbilarna? Hur skulle kolen kunna transporteras till kraftverken? (Kom ihåg att alla våra tåg körs på diesel, också). Att värma och kyla våra hem skulle plötsligt bli mycket mer komplicerat. Våra tv-apparater och bärbara datorer skulle bara fungera några veckor, innan de blir avstängda för evigt.

Elen och värmen i Sverige kommer från vatten, vind, kärnkraft och biobränsleeldade fjärrvärmeverk. Utan diesel till transporterna lär knappast vår utbyggda fjärrvärme få tillräckligt med biobränsle för att hålla igång pannorna många veckor. Och fossilbränsle används inte bara till transporter utan är också helt avgörande för drift resp underhåll av elens produktions- och distributionssystem.

Glöm bort långa dagar på jobbet, nu har vi en annan verklighet och andra problem att lösa, särskilt om det är vinter och våra hus blir kalla. Kan vi snabbt sätta upp några solpaneler och batterier? Ett vindkraftverk? Vad växer på bakgården, i parken och på allmänningen,  som kan användas som bränsle och eventuellt eldas? Hur väl har jag förberett mig för att klara både kyla, dricksvatten och el i hemmet? Vad har jag för beredskap att klara livsmedelsförsörjningen själv de allra första veckorna och månaderna. Kontanter kommer säkert snabbt att bli en bristvara. Utan cash/pengar, hur genomför jag då en bytesaffär? Har du en reserv av kontanter som det går att handla för? Kan jag byta en vara mot något annat, t ex något ätbart, när ICA-butikernas hyllor gapar tomma? En stad som Stockholm klara max tre dagar innan matvarorna börjar ta slut.

Det blir mycket värre än så, naturligtvis, eftersom en värld utan olja snabbt skulle bli en värld utan alla produkter som tillverkas av olja som vi har lärt känna, älska och lita på. Listan över saker som vi skulle få klara oss utan är enorm: nästan alla plaster, målarfärger, mediciner, sjukapparater som signaler rött, kulspetspennor, bröstimplantat, golfbollar. . . . .

Äta skulle bli tuffare också. Om ingen kan köra in varor från landsbygden och distribuera färska grönsaker och andra livsmedel över hela landet, så kanske vi blir mer angelägna att gå tillbaka till grunderna och odla vår egen mat. Lokala bönder skulle bli helt nödvändigt, inte bara trottoarbönder som säljer honung på marknader. Som sagt, se till att du får livsmedel, färska och snabbt, eftersom det kommer att vara väldigt svårt med kylning. Fiske och att fiska själv kan kanske blir ett alternativ, så skaffa dig ett spö så långt lagret räcker. Tyvärr är de flesta av dem i plast. Och sen har vi fiskelinan i plast.

Och det kanske allvarligast av allt. Hur ska vårt högteknologiska kemikaliejordbruk klara av att producera livsmedel, då varken insatsmedel som gödningsämnen, bekämpningsmedel eller bränsle till maskiner, finns. Det är svårt att förneka att vi idag ” äter olja”. Och det är vårt stora dilemma!

I en globaliserad värld, där mycket livsmedel transporteras långa vägar innan de når svenska butiker, är vi säkert lika sårbara som USA. Alldeles för liten mängd av våra livsmedel, som odlas runt våra stora och små städer och byar, konsumeras inte i den angränsande staden som närodlat. Ett exempel: Endast 2 % av den mat som odlas i Stockholms län äts inom Stockholm stad.

Detta kommer givetvis inte hända, i alla fall inte i Sverige, inte på en gång och definitivt inte så länge jag lever!?

Artikeln publicerades i Washington Post i våras och är skriven av Steve Hallett, docent i botanik vid Purdue University och John Wright, nyhetsredaktör för Energy News Today och bevakar Latinamerika. De är också medförfattare till boken ”Livet utan olja: Varför vi (USA) måste ha ny energipolitik för framtiden.”

Andra bloggare som skriver om: olja , förbifart, Nicole Foss,

”Finanskrisen som nu skakar oss är bara en fortsättning på krisen 2008. Det beror på att orsakerna till den första krisen – en lånedriven ekonomi och höjda oljepriser – aldrig botats. Det menar Martin Saar, ordförande i föreningen Aspo Sverige, som studerar och informerar om konsekvenserna av en kraftigt minskad oljeproduktion.

De senaste månaderna har oron för en global recession tagit fart. Det har yttrat sig bland annat i fallande börskurser och intensiva diskussioner kring olika sparpaket och finansiella räddningspaket. En uppmärksammad händelse var också Standard & Poors sänkning av USA:s kreditbetyg från AAA till AA+.”

Det är inledningen av en artikel i Fria tidningen som publicerades för några dagar sedan, där jag intervjuas om den pågående finanskrisen och vad oljan betyder i sammanhanget.