ASPO Sverige » Energi

Hönan eller ägget: energin eller ekonomin?

Mats Lindqvist — Wed, 01 Feb 2012 13:01:39 +0000

IEA’s publika ”Oil market report” från slutet av januari visar att oljeutvinningen under december låg kvar på platån vid ca 89 Mfat/dag. IEA konstaterar att ”Clear signs of economic weakness tipped global oil demand into a declining year-on-year trend at the end of 2011…”. Men vad är hönan respektive ägget? Ingen som låtsas tro på fortsatt tillväxt (t.ex. politiker eller personer inom det ”fastighets- och kredit-industriella komplexet”) kommer att erkänna att den svaga tillväxten är konsekvens av stagnerande oljeutvinning. Och en sådan kausalitet går självklart inte heller att bevisa, givet hur komplex ekonomin är. Korrelation är en sak, kausalitet en annan, mer svårbevisad sak. Reductio ad absurdum: glasskonsumtion och utomhustemperatur är korrelerade, men ökat glassätande osakar inte en ökning av utomhustemperaturen. Eller jo, förresten, glass kräver olja, olja ökar den globala uppvärmningen. Men det tror jag man kan bortse ifrån i just det fallet, helt ärligt. Varm sommardag=orsak, glassätande=konsekvens, det tror jag de flesta klimatforskare köper.

Det råder nu kredittorka på många håll i världen, inte minst i England. Brittiska tidningen The Guardian rapporterar att allt tyder nu på att Bank of England kommer att ta till nya köp av statsobligationer, dvs köpa skuld i öppna marknaden för pengar som de skapar ur tomma intet. Både företag och hushåll drar ner på sitt lånande, så till den grad att penningmängden nu sjunker i England. I Sverige ser det aningen bättre ut, enligt scb ökade hushållen sin skuldsättning med en årstakt av ca 5% mätt i december. Penningmängden mätt som M1, dvs vanliga bankkontoinnehav plus mynt och sedlar, ökar med blygsamma 0.9%. Penningmängden mätt som M3 vilket också innefattar kortfristiga obligationer, bankcertifikat mm. ökar fortfarande med 6.3%. Men detta kan inte fullt ut sägas vara ”pengar i cirkulation”, utan snarare pengar utanför cirkulation; de ägs av personer/företag som inte omedelbart behöver dem. Om utlänningar äger dem så räknas de inte heller in i penningmängden.

Om man tänker på att ”allt” omkring oss, utom möjligen att andas, kräver olja, då är det inte svårt att räkna ut att dessa variabler måste hänga ihop, och vara återkopplade. IEA kör med Orwellskt newspeak när de säger att ”efterfrågan sjunker pga svag ekonomi”, dvs det är den svaga ekonomin som är orsak och sjunkande utvinning/försäljning verkan. Att ens tänka tanken att det är tvärtom vore ”thought-crime”.

Ett annat sådant svårbevisat orsak-verkan-samband är det mellan kredit och tillväxt. Det Keynesianska synsättet är att billig kredit orsakar tillväxt. Det senaste decenninet har dock visat att den ekonomiska tillväxt man lyckats skapa genom att låta skulderna öka, inte alls har varit lika stor som skuldsättningsökningen, och den har varit mycket kortvarig. Direkt när kreditvolymerna slutar öka, så stannar ekonomin av. Skulderna, ofta bostadskrediter, kommer däremot att leva kvar i 30-40 år, kanske ännu längre. Och tillväxt är som bekant också beroende av att utbudet av energi och råvaror ständigt måste öka. Ekvationen går inte ihop längre. Vad man saknar i mainstreammedia, bland politiker m.fl. är någon som talar klarspråk om detta.

Mats L / ASPO Sverige

Globala energifrågor och svensk säkerhetspolitik

Bengt Randers — Sun, 29 Jan 2012 23:39:50 +0000

NOG och Folk och Försvar, Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Nätverket Olja och Gas (NOG) håller ett seminarium om Globala energifrågor och svensk säkerhetspolitik den 23 februari 2012.

Modern säkerhetspolitik handlar inte bara om frågor om krig och fred, väpnade konflikter eller existentiella frågor. Även frågor som påverkar ett samhälles säkerhet på andra och lindrigare sätt behandlas ofta som ”säkerhetspolitik”, ibland på ett oklart sätt, som lätt leder till konflikter. Kan risker undvikas genom att ge problemen en annorlunda form av uppmärksamhet? En arbetsgrupp inom Krigsvetenskapsakademien har på uppdrag av Energimyndigheten utarbetat ett utkast till rapport i ämnet, se nedan beskrivning av rapportens kapitel som även utgör bas för detta samarrangerade seminarium.

Rapporten behandlar, i ett säkerhetspolitiskt perspektiv, de globala klimat – och miljöfrågornas utveckling på de olika energislagen. Resursaspekten granskas också, dvs. ”Peak production” – teorierna och knapphet på vissa råvaror, liksom kontroll över strategiska tillgångar, både som hot och som tillgång. I ett kapitel behandlas den politiska oron i Nordafrika och Mellanöstern och följderna för olje- och gasmarknaden, liksom de säkerhetspolitiska följderna för EU. Utvecklingen av relationerna EU – Ryssland i energifrågor samt utvecklingen av EU:s energipolitik sedda ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, inkluderande Centralasiens tillgångar har ett särskilt kapitel. Rysslands egen syn på utvecklingen och hur Europas och Asiens intressen som köpare bör vägas mot varandra ägnas en särskild granskning, liksom hur reserverna bedöms räcka till och hur Rysslands tillgångar förmodas utnyttjas i landets säkerhets- och utrikespolitik.

I ett slutkapitel granskas möjligheterna att dra slutsatser för svensk säkerhetspolitik. Hur skall man undvika att bidra till att dramatisera frågor på ett sätt som kan få oavsedda följder, samtidigt som man tillvaratar tidiga signaler om frågor som lyfts upp i vår omvärld och kan få negativa återverkningar för Sverige?

En introduktion till ämnet görs av NOG:s ordförande Staffan Riben och en introduktion till rapportarbetet föredras av Kungliga Krigsvetenskapsakademiens styresman Viceamiral Frank Rosenius. Seminariet modereras av Folk och Försvars Generalsekreterare Lars Ekeman.

Talare:
Ambassadör Ingolf Kiesow,
Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Ambassadör Mikael Eriksson,
Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Jan Leijonhielm,
Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Kommentatorer:
Generalmajor Karlis Neretnieks,
Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Dr. Kristina Haraldsson,
Nätverket Olja och Gas (NOG)

Plats: ÅF’s huvudkontor, Frösundaleden 2A, Solna
OBS! Buss avgår från Gustav Adolfs torg kl. 12.40.

Anmälan till: senast 17 februari till anmalan@nog.se
__________________

Antal lästa gånger: 220

Odell: Slutet nära för billig olja

Bengt Randers — Sun, 29 Jan 2012 09:02:12 +0000

Mats skriver på DI Debatt om olja, och Peak Oil. På Kd kommun- och landstingsdagar i Västerås så talade Kjell Aleklett från Globala Energisystem och ASPO International. Det är flera som vågar nämna Peak oil och det är bra att Kjell Aleklett tallar då det blir tyngd åt budskapet. Det var kanske synd att inte Mats Odell vann omröstningen om partiledare för Kd.

Så här avslutar Mats Odell inlägget:

Sverige är mindre oljeberoende än när den första oljekrisen utbröt 1973–74 och långt mindre oljeberoende än flertalet jämförbara länder. Ändå är transportsektorn till över 90 procent beroende av oljeprodukter, samtidigt som en tredjedel av vår energikonsumtion i landet kommer från olja och andra fossila källor. Ska vi orka eller våga tackla ”peak oil” innan vi tvingas till det?

Ja vad tror ni, orkar eller vågar vi tackla frågan?

mobil.di.se.
__________________

Antal lästa gånger: 250

Energi och tillväxt är oskiljaktiga

Bengt Randers — Sun, 22 Jan 2012 23:55:23 +0000

Tim Garrett som är en atmosfärsforskare som har kommit fram till att vi inte kan ha ekonomisk tillväxt OCH sänka CO₂ utsläppen! Detta är motsatt mot vad som är allmänt vedertaget i dag.Detta börjar bli mer av ett akademiskt intresse i dag, för de övervägande bevisen är att mänskligheten inte gör något åt klimathotet och detta på grund av tillväxten är lika viktig.
Tim Garrett har inte bara gjort forskning på kopplingen aerosoler-moln-klimat, utan han även försökt förstå sambandet mellan den globala ekonomin och energianvändning, detta är mycket viktiga resultat.

Det finns ett abstrakt till hans första artikel som hette ”Are there basic physical constraints on future anthropogenic emissions of carbon dioxide?” här, och hans andra artikel ”No way out? The double-bind in seeking global prosperity alongside mitigated climate change”

I en bild beskriver han förhållandet λ mellan världens totala ackumulerade välstånd och vår ökande energi användningen.

CO₂ Emission och tillväxt
E = ca = λcC
E=Emissonshastigheten
c=kolinnehållet i energianvändningen
C=Värdet av civilisationen
a=Energianvändningens hastighet
λ=Konstant 9,7 ± 0,3 mW per US$ 1990

Falska påståenden görs hela tiden om att vi kan använda energin mer effektivt eller att byta till förnyelsebara energikällor så kan tillväxten fortsätta och växa och växa. Men det är tvärt om, som nu Tim Garett visar.

I en bild så beskrivs sambandet mellan energianvändningen och välstånd så här.

Välstånd är energianvändning, Välstånd kan inte frånkopplas från CO₂ utsläppen utan att vända ryggen från den fossila ekonomin.
Det finns inga möjligheter att komma runt detta, hur mycket politiker och ekonomer vill.

Är det möjligt att koppla loss ekonomisk välstånd från CO₂ utsläpp?
- Nej…
- …om det inte är en väldigt snabb nedskärning av CO₂ utsläppen.
- …men skulle inte det bli dyrt
- Om det är så, nej

Energi användning och välstånd är samma sak.
Deras tillväxt bestäms av
. Tillgängliga energikällor
. Minskning av tillgångarna
. Externa miljö faktorer som ändrar energitillgången.

Del 1 av ett föredrag av Tim Garrett

Del 2

Del 3

Det ända sättet att ta miljöhänsyn är att tjäna och göra av med mindre pengar.

Wealth And Energy Consumption Are Inseparable – Decline of the Empire.
__________________

Antal lästa gånger: 388

Vänsterpartiet tar Peak Oil på allvar

Mats Lindqvist — Wed, 18 Jan 2012 15:03:27 +0000

Ni som följer debatten kring Peak Oil har säket hittat till bloggen Cornucopia som nyligen refererat en rapport som Vänsterpartiet tagit fram. Rapporten visar att (v) tar Peak Oil på största allvar.

En slutsats som rapporten drar är att mänskligheten står inför sjunkande ekonomisk aktivitet; negativ tillväxt. Detta är en oundviklig konsekvens av minskande energiutbud. Rapporten konstaterar att detta kommer ske på ett av två sätt: antingen ett som vi väljer själva, eller ett som omständigheterna tvingar oss till. Referatet uppger inte om (v) har några förslag på hur detta skall gå till, utan konstaterar bara att vi står inför en svår kris. En notis i Dagens Nyheter den 18:e januari, berättar att Världsbanken justerar ned sin tillväxtprognos för 2012 och 2013 och banken konstaterar att den svaga tillväxten kan resultera i en kris mycket värre än 2008. Varken DN eller Världsbanken nämner dock peak oil i detta sammanhang.

Vårt tillväxtberoende penningsystem kommer att bli allt mer dysfunktionellt när såväl BNP som kreditvolym sjunker. Risken är stor för att bankverksamhet i dess nuvarande form, kommer att bli meningslöst. Vi ser tydliga tecken på det i Eurozonen. Våra konventionella pengar skapas när banker utfärdar krediter, och förvinner när skulder amorteras ned. Dessa krediter skall dock återbetalas med ränta. I praktiken så räcker inte den idag existerande penningmängden för att återbetala alla skulder med ränta, utan systemet måste ständigt växa för att inte kollapsa. Politiker och personer med högersympatier brukar peka på ”den fria marknaden” som det som kommer lösa alla problem. Men kan vi vara säkra på det? Kan man ens peka på något exempel där vi idag har en fri marknad i ordets rätta bemärkelse? ”Pengar” är den kanske mest fundamentala ”varan” i vår ekonomi; den utgör alltid 50% av varje transaktion. Priset på denna ”vara”, priset på kredit, bestäms idag godtyckligt av en centralbank, inte på en fri marknad där sparare och lånare möts. Den Österrikiska ekonomiska skolan brukar förorda en fri kreditmarknad, så att marknadskrafterna reglerar prisnivån på kredit, och i förlängningen alla andra priser också. Ett av österrikarnas argument är att detta effektivt hindrar uppkomsten av lånedrivna bubblor, eftersom om många försöker låna, så stiger räntan på marknadsmässiga villkor. Detta gynnar sparande, och förhindrar osund spekulation för lånade pengar. Därmed dämpas och t.o.m. motverkas konjunktyrcykler automatiskt, lyder det Österrikiska argumentet. Marknaden för aktier, finansiella instrument, derivat och kapitalförvaltning skulle tveklöst se helt annorlunda ut, under Österrikiskt ordning. Den Österrikiska skolan förknippas ofta med libertarianism, en politisk ideologi som förordar en så liten stats-förvaltning och välfärdsstat som möjligt, och att stärka individens makt i förhållande till statens. En vanlig invändning mot libertarianernas fria (kredit-)marknad är att om all prisbildning sker på en fri marknad, så kommer också löner göra det. Detta brukar främst personer med vänstersympatier vara kritiska till.

Idag är det alltså affärsbankerna som skapar alla pengar som cirkulerar. De gör detta genom att bevilja kredit endast till sådant som är lönsamt för dem själva. Det i sin tur styrs till viss del av en uppsättning byråkratiska regler för kapitaltäckning: Basel III (tidigare Basel II). När bankerna gör detta så sker det hela tiden med vetskapen att staten/skattebetalarna räddar dem om pyramidspelet spricker: ”moral hazard”. Vi ser att denna påstått ”fria” marknad, som sägs optimera resursallokeringen, kanaliserar alla resurser till att blåsa upp en massa bubblor, att vi kollektivt fortsätter bygga fast oss i suburbia, villaförorter, nya bilar etc. Nu ser vi tecken på att bostadsbubblan spricker, och med facit i hand, hur bra har denna ”fria marknad” fungerat? Vem har detta arrangemang gynnat och missgynnat? Hade det varit bättre med fria pengar, fri kreditmarknad och guld och silver? Adam Smith, som kan betecknas som den ”förste nationalekonomen” hävdade att ”pengar” bara är ett värdeneutralt bytesmedel. Detta är felaktigt. Tveklöst är det så att hur man väljer att konstruera penningsystemet formar de ekonomiska drivkrafterna i ett samhälle. Om det inte vore så, så skulle vi lika gärna ha kunnat fortsätta med guld och silver. Den belgiske ekonomiprofessorn Bernard Lietaer är en av världens främsta experter på penningsystem. Han hävdar att samhället skulle må bäst av att ha en flora av olika sorters pengar som kan uppfylla de olika funktionerna hos ”pengar”: värdelagring, bytesmedel och värdemätare. Man kan också i viss mån forma de ekonomiska drivkrafterna genom att ge ”pengar” olika egenskaper.

Andra, bl.a. Ellen Hodgson Brown, menar att staten borde ha rätt att på eget bevåg skapa nya pengar utan att den behöver försätta sig i skuld. Mao. staten behöver inte ha en budget i balans. Staten kan instället skapa de penger den behöver och ha ett prisstabilitetsmål; att bara skapa så mycket pengar att priserna inte skenar iväg. Staten kan då också välja var i ekonomin pengarna skall introduceras först. Med vårt nuvarande penningsystem kan bara pengar skapas i utbyte mot någon annans skuld, som sedan skall återbetalas med ränta, och nya pengar introduceras i den del av ekonomin som är gynnsam för bankerna som skapar krediterna. Invändningen mot denna sorts skuld-fria pengar är att stater inte kan hålla sig ifrån att skapa för mycket pengar, något som i slutändan leder till inflation. Statliga skuldfria pengar har tidigare använts i historien, med lite blandat resultat, ibland framgångsrikt, ibland har det slutat med inflation. I åtminstone ett fall så har statliga skuldfria pengar motarbetats hårt, t.o.m. utsatts för sabotage i form av falskmynteri i syfte att sänka de skuldfria pengarna.

Guld och silver har fungerat som pengar i åtminstone ett par tusen år. Dessa metaller uppfyller, och har tidigare uppfyllt värdelagringsfunktionen hos pengar mycket bra. Men när allt kommer omkring så är guld en i princip oanvändbar metall. Som sagans kung Midas bittert fick erfara så kan man inte äta guld.

Framtiden lär visa hur detta utvecklar sig. Tveklöst lever vi i spännande tider, stora förändringar ligger framför oss. Vad tror ni läsare? Hur ser framtiden ut för Euron, svenska kronan, guldet, silvret och dollarn. För civilisationen och oljan ? Ordnad nedgång eller snabb kollaps?

Mats Lindqvist, ASPO Sverige

(Fotnot: Denna länk till Wikipedia handlar om de brittsika kolonierna i nordamerika, det som senare blev USA, och deras egna skuldfria pengar. Men Wikipedia är i skrivande stund stängt pga. en protestaktion mot en lag som inskränker informationsfriheten på nätet. Men här är iaf. länken, bör fungera from. 19: januari: http://en.wikipedia.org/wiki/Early_American_currency)

Gröna Bilister ljuger om etanol

Martin Saar — Thu, 12 Jan 2012 20:28:11 +0000

Det är patetiskt att höra etanolens störste förespråkare Mattias Goldman, Gröna Bilister uttala sig i bl a Rapport och Aktuellt igår om förnybart fordonsbränsle: Så här sa Hr Goldman: ”2011 var ett förlorat år. Miljöbilshandeln stod och stampade och bland miljöbilarna fick vi en mycket fulare mix. Fler och fler dieselbilar och mycket färre bilar på förnybara bränslen”.

Hur korkad får man vara?

När ska Gröna bilister, som säger sig vara en miljöorganisation, förstå och erkänna att idag går svenska etanolbilar på spannmålsetanol, vinrester och importerad majsetanol från USA. Så kallad fuletanol! Den något bättre sockerrörsetanolen från Brasilien, som var motivet för etanolbränslesatsning för både Gröna bilister och Stockholm stad, är borta. Importen är marginell. I GB:s senaste pressutskick nonchalerar man helt att svensk import av sockerörsetanol i stort sett upphört. Dessutom har världsproduktionen av etanol minskat det senaste året.

Vår nuvarande etanolbränsle har så dåligt energinetto EROEI, att det går åt mer fossil energi att tillverka den än den ger tillbaka! Det betyder att etanolen som säljs i Sverige inte är ett förnybart fordonsbränsle. Tvärtom det är lika förkastligt som vilket fossilt bränsle som helst, men det har Gröna Bilister svårt att ta till sig. Man är kvar i samma loop man befunnit sig i de senaste 5 åren. Oförmögna att inse sanningen.

Vilken trovärdighet har då Gröna Bilister och Mattias Goldman? Vems intressen företräder man? För två år sedan skrev Lasse Swärd artikeln ”Medier låter sig luras av Gröna bilisters kampanjer” Det är visserligen en gammal artikel men den tar upp ett aktuellt ämne: Gröna Bilister som lobbyorganisation tillsammans med PR-byrån Westander som också är Mattias Goldmans förra arbetsgivare och nuvarande uppdragsgivare? Inget jag kan styrka men knappast osannolikt med tanke på hur PR-branschen jobbar i det fördolda.

Reportaget i SVT var gjort av Uppdrag Gransknings reporter Johan Zachrisson Winberg som jag har största respekt för. Han är mycket kunnig och noggrann i sin research, men denna gång har han halkat lite snett. Det är visserligen korrekt att ”miljöbilar kan bli miljöbovar” genom att miljöklassade dieselbilar ger stora utsläpp av kväveoxider. Detta är ingen nyhet i sig utan var just skälet till att många av oss protesterade mot att klassificera dieselbilar som miljöbilar. Däremot välkomnande Naturskyddsföreningen diesel som bränsle och bortsåg från de stora kväveutsläppen. Vad jag vet har man inte backat på detta feltänk!

Att klassificera dieselbilar som miljöbilar har visserligen sänkt koldioxidutsläppen men samtidigt ökat utsläppen av kväveoxider. Vilket ännu en gång visar att begreppet miljöbilar är helt galet och borde skrotas! Det existerar inte några miljöbilar, annat än i Sverige!

Utan bidrag och skattelättnader har försäljningen av etanolbilar sjunkit som en sten med 75 %. Från 57 800 bilar toppåret 2008 till 14 000 år 2011. Och det är bra!

Sverige var ett av få länder inom EU, som oreserverat hoppade på etanolspåret och som nu visar sig vara en återvändsgränd. Det har kostat skattebetalarna stora summor, framför allt i Stockholms stad. I Tyskland ratade man etanol helt och hållet, framför biogas.

Vid årsskiftet la även Sekab ned sin pilotanläggning för cellulosaetanol. Så det är fler som förstått och tappat tro på fuletanol, men då av ekonomiska skäl. Oljepriset har blivit för högt?

Redan år 2010 skrev Sören Wibe en rapport där han konstaterar ”etanol är större miljöbov än bensin” och att skattebetalarna förlorat miljardbelopp:

”I Sverige är till exempel etanolen befriad från energiskatt och koldioxid- skatt, och vi har laborerat med miljöbilspremier, befrielse från trängselskatt, fri parkering och nedsatt fordonsskatt för etanolbilar. Bara i nedsatt skatt erhåller den svenska etanolkonsumtionen en subvention i storleksordningen en och en halv mil- jard kronor per år. Syftet med subventionerna är lovvärda, men allt fler studier visar nu att resultatet blivit tvärtemot vad man förväntat sig. Etanolen ökar utsläppen av växthusgaser, åtminstone på rimligt lång sikt.”

Den 29/12 skriver fyra representanter för ”grön bilism” en stor debattartikel i DN.
De kräver fortsatta subventioner av miljöbilar som kör (eller går att köra på) ”förnyelsebara” drivmedel. Inte ett ord om att svensk E85 etanol nu görs på vete, majs och vinrester sk fuletanol med begränsad klimatnytta.

Vad är det dessa fyra representanter döljer och inte vill berätta? Världsproduktionen av etanol minskar. Sverige importerar etanol utan miljönytta, men skattesubventionerar den kraftigt trots detta. Svenska bilister som tankar E85 och tror att det gör miljönytta har inte fattat att dom kör på fuletanol. Gröna Bilister, Miljöpartiet och media ligger lågt med att informera om det nya läget.
Intresseorganisationer som Gröna Bilister kräver fortsatta subventioner för bilar som kan köras på ”förnyelsebart” (t.ex E85 trots mycket lågt EROEI).De menar också att miljöbilsdefinitionen skall baseras på faktisk klimatpåverkan, men låtsas inte om att vår E85 idag innehåller ”fuletanol”, gjord på vete, majs och vinrester. Exkl de indirekta utsläpp som sker vi tillverkningen av bilen ur ett produktlivscykelperspektiv.

Det kan också vara på sin plats att påminna om den energi och de utsläpp som sker när man tillverkar en bil, från råvaror till färdig bil i bilhandeln. Vad finns i bagaget? Dessa utsläpp måste också räknas in när man beräknar en bils totala utsläpp. Inte bara utsläppen från bränslet. Läs min artikel i SVT:s klimat- och energiblogg Ställ om där jag visar att det tar 9 år och 11250 mil innan en sk miljöbil bidrar med mindre utsläpp.
Slutligen, lägg ned Gröna Bilister eller åtminstone plocka bort pajasen Mattias Goldman. Hur länge ska han få fortsätta sprida lögner om etanolen som förnybart bränsle? På uppdrag av PR-byrån Westander?

Med tillväxt som drog

Martin Saar — Wed, 11 Jan 2012 19:25:28 +0000

För naturen är den ”växande effektiviteten”, via den ständiga tillväxten, en dödlig drog. Det är på grund av västvärldens materiella leverne som naturen utplånas och fler människor än någonsin tidigare svälter, inte för att de ”ännu inte uppnått” vår teknologiska och materiella nivå.

Detta skriver Kajsa Borgnäs skribent och fristående socialdemokratisk debattör i tidningen Tiden. En lysande beskrivning av hur vi hamnat där vi är idag. Och framför allt en bra ansats till en meningsfull och ny politisk plattform och kanske början till ett strategidokument för Socialdemokratin eller något annat parti i Sverige. Ett parti som vågar inse verkligheten och tala klartext.
Men det är väl för mycket att hoppas på.
Det är tydligen lika svårt för en politiker att se nuvarande politiska vakuum liksom den prekära verklighet vi befinner oss i. En finansmarknad i upplösning och en energi/oljekris i vardande. Det är lätt att glömma bort att vi nådde peakoil 2006 och är på väg nedåt med alla de obehagliga konsekvenser för medborgarna som våra politiker måste tackla, men i stort sett negligerar. Ju längre vi väntar desto tuffar blir omställningen till ett samhälle med mindre energi och kapital.

Läs hela artikeln i tidningen Tiden eller nedanstående utdrag.

Dagens handelssystem, inriktat på konkurrens mellan nationer och tillväxtstrategier på nationell nivå, gynnar den tekniska och resursmässiga polariseringen i världen och förskjuter miljöbelastningen till andra geografiska platser, snarare än undviker den. Det är svårt att ”göra politik” på detta. Men jag önskar mig ett parti som inte, med Göran Perssons ord, ”tror på tekniken”, utan analyserar den, förstår den, kritiskt granskar den mot bakgrund av den katastrofala miljöutveckling vi varje dag får ny data på. Vems teknikutveckling, grundat på vilka resurser, på vems bekostnad, och vem får del av en Iphone 4? Kapitalismen är historiens mest produktiva och destruktiva system – men destruktionen märker inte den konsumerande eliten. Att ta ut produktivitetsökningar i ekonomin i mindre arbetstid, och införa tvingande begränsningar av konsumtion av miljöförslitande energi och prylar, är det ingen politisk aktör som vågar driva.
Ur detta globala kapitalistkritiska perspektiv är vår rikedom i Sverige därmed inte resultatet av nio miljoner människors hårda arbete och häftiga tekniska kompetens, utan av exploatering av underbetalda naturresurser (och arbetskraften i en växande världsbefolkning) som förädlas här och vars avfall dumpas tillbaka på dem som står lägst på den globala skalan.
Flödet av energi och materia från utvecklingsländer till industriländer gör därför, i detta perspektiv, att råvaruexporterande samhällen och ekonomier i själva verket förlorar i komplexitet och styrka, medan de senare vinner. Den snabba teknikutvecklingen i nord/väst sker alltså på bekostnad av natur- och utvecklingsresurser i syd och lämnar de fattiga länderna längre bak i välståndsligan snarare än jämnar ut förhållandena globalt.
Det handlar alltså inte om att tekniken ännu inte ”sipprat ned” till de fattiga, utan om att världens energi- och rumsliga resurser tas i anspråk av de rika, på bekostnad av de fattiga.Det finns en olöst och växande konflikt i den svenska modellen och den svenska politiska ekonomin som vi försöker blunda för men som vi förr eller senare måste se i vitögat. Samma konflikt tampas hela västvärlden med, utan att orka ta hela dess vidd till sig. Och det rör den otympliga, allt mer skadliga tillväxten.
I Europa 2020-strategin, efterträdaren till EU-kommissionens misslyckade Lissabonstrategi, definieras framtidsuppgiften för politiken som att vi ska skapa en ”smart, sustainable and inclusive growth”. Och Håkan Juholt åker land och rike runt för att sprida förhoppningarna om en ”värdeburen tillväxt”. De vackra orden koncentreras i intetsägande miljöpolitiska tal som mervärdet hos aktieägarna, men vad denna ekonomisk-politiska utveckling egentligen grundar sig i, och hur vi i praktiken ska komma ifrån smutsig till ”grön tillväxt” kan ingen, ingen, precisera.
Det är populärt att tänka sig att teknisk utveckling i industrisektorerna, och övergången till en förmodat miljövänlig ”tjänsteekonomi” successivt frigör oss från materiella begränsningar. Sedan Brundtlandrapporten presenterades har det rått närmast politisk konsensus om att tillväxtens avigsidor kan lösas med ännu mer tillväxt, särskilt för utvecklingsländerna.
Antagonisten säger nu att; vad är detta för rappakalja. Naturligtvis är investeringar i skolor och järnväg bättre för miljön (och BNP) än privata köp av bensinslukande bilar – där har du den gröna tillväxten.

Tidigare IEA-medarbetare: oljeutvinning börjar sjunka kort efter.

Mats Lindqvist — Sat, 07 Jan 2012 14:44:30 +0000

Den franske frilansjournalisten Matthieu Auzanneau intervjuade nyligen en tidigare medarbetare hos IEA, Olivier Rech. IEA är OECD’s energiavdelning och är den officiella informationskälla som bl.a. Sveriges regering m.m. förlitar sig på. Monsieur Rech uppgav i intervjun att han bedömer att oljeutvinningen ligger på sitt maximum nu, och han väntar sig se sjunkande utvinning någon gång mellan 2015 och 2020. Rech tror att det kommer att bli en spänd situation redan 2013-2015. Detta avviker tydligt från de siffror som IEA officiellt uppger. Olivier Rech lämnade IEA 2009, och arbetar idag inom kapitalförvaltning. Här när den kompletta intervjun: http://www.theoildrum.com/node/8797#more

/Mats Lindqvist, ASPO Sverige

Iran blir syndabock för finanskris och oljebrist

Martin Saar — Wed, 04 Jan 2012 10:29:47 +0000

Ordkriget trappas nu upp mellan Iran och USA. De amerikanska trupperna som lämnat Afghanistan finns nu i Kuwait redo att sättas in i ännu ett ”befrielsekrig”. Och vi stackars åskådare matas av mainstreammedia, att mullornas Iran är de onda, som hotar det goda rättfärdiga USA och den civiliserade världen. En civiliserad värld som också verkar inkludera Kina och Ryssland?
Det är verkligen ett märkligt skådespel vi ännu en gång får uppleva, där återigen kärnkraft och kärnvapenhotet plockas fram som skäl för en attack mot det onda Iran.

Och tro inte att vi i Sverige skulle kunna fortsätta glida fram på en räkmacka om USA förverkligar sina planer på att attackera Iran.

1. Priset på olja skulle skjuta i höjden
2. Skräck skulle bereda ut sig inom de finansiella marknaderna
3. Världshandeln skulle upphöra omedelbart
4. Utbredd inflation

Känns mönstret igen samma retorik som inför attacken mot Saddam Hussein? Som vi nu vet enbart handlade om att säkerställa leverans av olja! Några kärnvapen eller fabriker kunde aldrig hittas i Irak.

Denna amerikanska video på 9 min från 2009 försöker ge ett historiskt perspektiv på konflikten mellan Iran och västvärlden, som ännu en gång visar sig bottna i en oljekonflikt som egentligen startade 1953, då Storbritannien och USA störtade den regering som då började nationalisera Irans oljekällor och placerade Shahen på tronen. Däremellan finns kriget mellan Iran och Irak mellan åren 1980 och 1988, ivrigt och kraftfullt stöttat av USA:s upprustning av Irak och Saddam Hussein. Här får vi se Rumfeldt underdånigt möta Saddam i en av många möten med diktatorn.

Av videon framkommer ett klart mönster vem som styr i världen och vilken livsstil som måste försvaras. Till varje pris!
Se videon och du blir lite klokare vad som är på gång i Hormuzsundet och som aldrig mainstreammedia kommer att berätta. Därtill är vi alldeles för indoktrinerade och insnärjda i en livsstil som bygger på konsumtion och förutsätter allt mer billig olja och naturresurser och kapital.

Är det så enkelt att vi globalt behöver en gemensam syndabock, IRAN, som vi kan ena oss om har orsakat allt elände i världen, från finanskriser till oljebrist. Skönt att islam och mullorna finns så vi slipper ta tag i våra samhällsproblem och kanske både ändra livsstil och perspektiv på tillvaron.

Dennis Meadows om Ekonomi och Limits to Growth

Bengt Randers — Mon, 02 Jan 2012 23:29:18 +0000

En tre delar långt föredrag av Dennis Meadows en av författarna till Limits to Growth som utkom 1972.

Han förutspår att om tre till fyra år kommer inte klimathotet vara ett ämne på agendan, utan det kommer i stället att vara energibrist, eller livsmedelsbrist, eller minskande vattentillgångar. Inte för att vi löst hotet från klimatet utan för att en större grupp med andra saker som hör ihop med att tillväxten tar slut.

Del 1

Del 2

Del 3

__________________

Antal lästa gånger: 399