Nate Hagens har skrivit en artikel i Ecological Economics 169 (2020) som också är första numret. Detta är huvudpunkterna i artikeln:
- Vi saknar en sammanhängande karta över hur beteende, ekonomi och miljö samverkar.
- Det globala mänskliga samhället fungerar som en dissipativ superorganism.
- Klimatförändringar är bara ett av många symtom som härrör från denna tillväxtdynamik.
- Kulturellt behöver denna ”Superorganism” inte bli Homo sapiens öde.
Några intressanta bilder som jag lägger med.
Det blir svårare och mer kostsamt att utvinna olika ämnen vilket många ekonomer inte förstår. Detta är bara ett exempel på koppar utvinning i Chile.
Lån gör att vi kan tidigarelägga konsumtionen, lån är en inteckning på framtida energiutvinning.
Vid punkt A så drevs mänskligheten av solen energi till 100%, när detta inte räckte så började vi utnyttja den lagrade energin hos kol, olja och gas i punkt B. Mellan B och C så inträffade den första energikriserna på 70-talet som slutade med den finansiella krisen 2008 i punkt C. Då centralbankerna snabbt fick bygga om det ekonomiska systemet och vet inte riktigt vad som ska göras utan man ägnar sig på NIRP, ZIRP och andra konstiga saker och nu är vi på väg mot punkt D.
Ett passande citat från Ilya Prigogine
When a system is far from equilibrium, small islands of coherence have the capacity to shift the entire system.
Källa: Economics for the future – Beyond the superorganism – ScienceDirect
__________________
