Donationer

Bok- och film tips

ASPO kalender

mars 2015
m ti o to f l s
« Feb   Apr »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Besökskarta

bloglovin

Arkiv

Kategorier

Global energi produktion

Koldioxidhalt

CO2 utsläpp under året

Euro vs US Dollar

GRÖN EKONOMI utan tillväxt. Hur kan den se ut?

Print Friendly

Den 2 mars arrangerade Klimataktion ett seminarium på ABF i Stockholm. Frågeställningen var vad som kan göras inom dagens system och alternativa system, detta behandlades under två timmar: Moderator var Stina Oscarsson som jag tyckte gjorde ett bra jobb.

1. Vad kan göras redan nu, utan större förändringar av vårt nuvarande ekonomiska system, för att främja miljöförbättrande åtgärder som inte bidrar till miljöfarlig tillväxt?
Här var det Christer Sanne och Pernilla Hagbert som talade och svarade på frågor.

2. Vilka alternativa system kan börja utvecklas redan nu, som kan bidra till, och senare kanske ingå i, framtida system som inte kräver tillväxt – och som dessutom är socialt hållbara?
Här pratade Oskar Kjellberg och Anton Grenholm och med efterföljande diskussion.

Det som kom fram verkade vara att det inte går att göra så mycket inom nuvarande system.
Oskar var rätt klar över hur systemet redan håller på att kollapsa och utifrån detta kan man bygga upp något annat. Han myntade även begreppet kollaps-optimist, detta är åt samma håll som Nicole Foss beskrev i det senaste framträdandet.

Jag filmade, fotade och spelade in ljudet och har nu mixat ihop materialet till två delar som ni nu kan se här.
Del 1

Naomi Klein namn, med den nya boken ”THIS CHANGES EVERYTHING: CAPITALISM VS. THE CLIMATE” bok dök upp under frågestunden och hon passar ju in under 1’a delen då hennes tankar går in under vad kan vi göra inom dagens system och verkar tro att sol, vind och vatten kan ta oss från fossil samhället.

Del 2

__________________

Antal lästa gånger: 871
facebook twitter Google Buzz MySpace delicious
1 tunna2 tunnor3 tunnor4 tunnor5 tunnor (4 votes, average: 3,00 out of 5)
Loading ... Loading ...

3 comments to GRÖN EKONOMI utan tillväxt. Hur kan den se ut?

  • Per Almgren

    Det är korrekt att man måste göra åtminstone en grundläggande förändring i det ekonomiska systemet om det skall gå att klara av klimatproblemet, tillväxtbehovet och ett socialt acceptabelt samhälle. Vi måste komma bort från föreställningen att själva innehavet av pengar skall ge inkomster, eller med andra ord, avskaffa kapitalismen.

    Tekniskt sett är det enkelt att förändra, här följer en beskrivning på varför och hur man kan göra:

    Om ekonomisk politik, skuldsättning och arbetslöshet

    Ett konkret förslag till lösning på flera samhällsekonomiska problem

    av Per Almgren, civ.ing.

    En minskning av utnyttjandet av naturresurser behövs, men även en utjämning av de ekonomiska villkoren i samhället. Minskningen är nödvändig eftersom vi i dag använder betydligt mer än vad naturen kan förnya. Vi försämrar nu livsvillkoren för framtida generationer. Utjämningen är nödvändig eftersom stora och växande skillnader i livsvillkor skapar konflikter mellan olika grupper, ofta mellan de sämst ställda. Dessa konflikter är resursslukande och försämrar livsvillkoren mer än vad som annars skulle bli fallet. George Bernhard Shaw, 1856-1950, lär ha skrivit att ”Kriget mot terrorism måste åtgärdas genom att ge fattiga, utsatta människor självbestämmande och utvecklingsmöjligheter.”

    För att kunna bruka och utveckla de demokratiska verktygen måste det finnas tillit eller en förtröstan på att samhället fungerar och att det går att påverka. Nu är det inte så. De som har störst påverkan kan inte avsättas genom att väljas bort i riksdagsval. Denna julhelg har inte varit fridfull för alla, inte ens i Sverige. Hur skall vi nå Ekonomisk Demokrati?

    De flesta politiker har felaktiga föreställningar om vad som är rätt att göra. Den mest skadliga föreställningen är att privat ägande i sig skall ge inkomst, pengar skall förränta sig. Denna princip tvingar fram växande ekonomiska klyftor, inflation och ständigt ökande press på naturen. Det finns ingen ränta i naturen. Det finns ingen naturlig ständig tillväxt.

    Och framför allt, det finns inte någon hållbar tillväxt. Något som växer med 2 % per år kommer efter 1000 år att vara 398 264 651,7 gånger större. Eftersom vi lever på en planet med begränsad storlek så finns det helt enkelt inte plats, varken fysiskt eller i tidsdimensionen. Vi har varken utrymme eller tid för att producera och konsumera varor och tjänster i den omfattningen

    Tekniska uppfinningar och nya produktionsmetoder kommer inte att lösa dessa problem. Det krävs ett nytt sätt att organisera samhällsekonomin. Att fortsätta att lappa och laga det nuvarande systemet genom kortsiktiga åtgärder förvärrar situationen.

    Vi måste lösa de samhällsekonomiska och resursmässiga problemen inom de ramar som naturen ställer till förfogande på denna planet, men i dag utnyttjar vi i Sverige resurser i en takt som om vi hade 3,7 planeter. Vi behöver inte en generell produktionsökning, vi behöver en minskning för att uppnå balans med vad naturen kan förse oss med. Denna minskning skall ske parallellt med en omfördelning av produktionsresultatet, jämfört med dagens situation. De som i dag har det sämst skall få en förbättring och det kan bara åstadkommas genom att de som nu befinner sig i den övre delen av ekonomiskalan får väsentligt mindre än i dag.

    I dag anses det självklart att företag skall gå med vinst och i vårt land har vi en lagstiftning som kräver att staten skall ha ett budgetöverskott, kommuner och landsting skall ha ett överskott räknat över en konjunkturperiod. Samtidigt säger tongivande politiker att arbetslösheten skall minska och att folk inte skall öka sin skuldbörda. Man förutsätter att företag skall gå med vinst. Detta visar att man inte räknat efter vad som inträffar. Enkla kontroller visar att dessa saker inte är förenliga.

    Om både den skattefinansierade offentliga sektorn och de privata företagen skall gå med vinst måste resten, den stora gruppen människor, antingen öka sina skulder eller finna sig i att allt fler bland dem blir arbetslösa eller godta ständiga lönesänkningar. Människorna får sina inkomster från företagen eller den offentliga sektorn. Om dessa båda varje år skall ha större intäkter än kostnader så måste allmänheten ha större kostnader än intäkter under samma år.

    Banker skapar pengar när de ger nya lån om låntagaren godtar att den lånade summan sätts in på dennes konto i stället för att betalas ut kontant. Praktiskt går det till så att man lägger upp ett tomt skuldkonto. Om låntagaren inte har ett tillgångskonto, så skapas ett sådant. Sedan drar man lånesumman från skuldkontot som får minussaldo och lägger till den till den summa som finns på tillgångskontot som får plussaldo. Då finns det plötsligt mer pengar att köpa för.

    När lånet betalas tillbaka upphör motsvarande mängd pengar att existera. Om alla betalar sina skulder, även staten, så blir det inte kvar några pengar i omlopp, alla bankkonton töms, alla sedlar samlas hos riksbanken.

    Banken kräver ränta på pengarna, dels för att betala sina kostnader (vissa bankchefer och några andra kostar mycket men banken ger få tjänster till fattiga eller kunder med medelinkomst) men också för att få en vinst. En del pengar läggs till bankens eget kapital, resten betalas ut till bankens ägare. Den del av vinsten som blir kvar i banken eller hos ägarna, och dessa inte använder för direkta inköp, kommer inte tillbaka till de övriga medborgarna som intäkter, bara som nya lån. För att den ursprunglige låntagaren skall kunna betala räntan på sitt lån måste därför någon annan sätta sig i skuld och köpa från de tidigare redan skuldsatta så att dessa får inkomster nog för att betala sina räntekostnader.

    Räntor och vinster tvingar därför fram en växande skuldsättning om de inte fullständigt används för direkt konsumtion. Investeringar i byggnader, maskiner och utbildning kan i detta avseende betraktas som långsiktig konsumtion. För att det skall finnas tillräckliga säkerheter för dessa lån måste det hela tiden tillverkas fler saker som kan tjäna som säkerhet, eller också måste priserna på redan befintliga säkerheter öka, det vill säga att pengarnas värde minska. Om penningägarna begär högre räntor/vinster för att kompensera inflationen kommer denna i gengäld att öka.

    Det finns inget samband mellan hög inflation och låg arbetslöshet, Det samband som förr hänvisades till, Phillipskurvan, var en feltolkning av statistiska data från en viss tidsperiod. Det samband som verkligen existerar är mellan inflation och hur fort arbetslösheten förändras.
    Även den senare teorin om en naturlig arbetslöshet (NAIRU) är felaktig.

    Tvärtemot vad som påstås i läroböckerna i nationalekonomi så blir inflationen högre ju högre räntan är. Det är därför som Riksbanksledningen och motsvarande i andra länder förgäves väntar på att räntesänkningarna skall få fart på inflationen. Men då målet dessutom är felaktigt, 2 % inflation per år i stället för 0 % per år, så är de vidtagna åtgärderna trots allt ändå riktiga ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

    Vårt skatte- och bidragssystem är ett lappverk som blir alltmer komplicerat och kostbart. De sämst ställda hamnar i förnedrande situationer när de måste vända ut och in på sin situation i försöken att få extra bidrag för att klara nödvändiga utgifter. I stället bör vi ha en finansiering av offentlig verksamhet som ger en större frihet åt den enskilde att forma sitt liv, samtidigt som den ger en trygghet att täcka de nödvändigaste behoven.

    Den aktuella politiska situationen, med det nyss slopade extravalet, orsakades av att majoriteten i riksdagen röstade på en borgerlig budget när regeringen är rödgrön. De rödgröna hade rätt modesta förslag på att öka A-kassan och anställa fler i vård, omsorg och skola. Men det skulle kosta för de som har en inkomst på 50 000 kr eller mer i månaden, de skulle få betala mer i skatt, plus minskade bidrag till vissa företagare…

    En lösning på de grundläggande problemen är följande:

    En ny sorts pengar med inbyggd nedskrivning införs. På sedlar skulle det fungera så att antalet kronor på en sedel minskar i proportion till det återstående beloppet. Det innebär att varje krona fortfarande har samma värde, men antalet kronor som sedeln motsvarar minskar efterhand. En tabell anger sedelns värde olika dagar, t.ex. i steg om en hundradel av det ursprungliga värdet. Dessutom skulle en streck- och rutkod finnas på sedeln som då kan avläsas automatiskt för överföring till en kassadator. De som vill ha ut sedlar från sina konton skulle få detta från automater eller bemannade kontor. En särskild individuell kod på varje sedel skulle göra den svår att förfalska. Sedlar vars värde upphört att existera lämnas till särskild en sedelinsamling.

    Den automatiska nedskrivningen på sedlarna gör att en motsvarande summa blir tillgänglig att använda för den offentliga sektorn utan att den totala penningmängdens värde ökar. Det behövs
    därför ingen insamling av skatt på utestående sedlar.

    Av praktiska skäl kan det vara lämpligt att sedlar som nedskrivits till t.ex. 20 % av ursprungligt värde växlas in mot nya sedlar. I sådana fall noteras ingen ökning av utestående sedelbelopp.
    Betalar däremot staten, regionen eller kommunen ut sedlar så bokförs detta hos utbetalaren.

    På bankkonton görs nedskrivningen en gång per dygn i proportion till hur mycket pengar som finns på personens eller företagets konto. Inte heller här samlas några pengar in till stat och kommun, det sker bara en multiplikation av kontobeloppet med ett tal som är något mindre än ett varje dygn. På samma sätt som med sedlar ger detta den offentliga sektorn ett utgiftsutrymme utan att penningmängdens värde totalt ökar. Transaktioner motsvarande dagens skattebetalning blir öveflödiga.

    Att privata banker blir tvungna att genomföra nedskrivningarna beror på att banker måste ha ett konto hos den centrala enhet som betalar ut medel från det allmänna om den skall få några inbetalningar från de transaktionskonton som företag och privatpersoner har hos den centrala enheten och de basinkomstkonton som privatpersonerna har.

    Den centrala enheten gör varje dygn en nedskrivning av bankers behållning på detta konto i proportion till skillnaden mellan det som betalats ut till bankerna och det belopp som bankernas kunder fört tillbaka till konton hos den centrala enheten. Om denna nedskrivning inte fördelas proportionellt internt i banken kommer nog de missgynnade kunderna att byta bank.

    Någon kontroll av hur mycket var och en har på sina bankkonton behövs inte, vilket också, jämfört med dagens situation, minskar den totala administrationen för såväl myndigheter som företag. Moms, inkomstskatt, arbetsgivaravgift m.m. bortfaller helt.

    Man kan under en månad betala ut ett lika stort belopp som det som försvunnit från sedlar och bankkonton genom nedskrivningarna under samma månad. Den totala penningmängden ökas om antalet folkbokförda ökar eller om man genom politiska beslut vill göra det. Det bör givetvis ske om det finns en välgrundad anledning och bara i en omfattning som inte åstadkommer inflation.

    Det som kan bli kvar är en omställningsavgift på vissa produkter för att snabba på en övergång till mer miljövänliga motsvarigheter. Omställningsavgiften skall inte användas för finansiering av andra verksamheter, endast betala sin egen administration och subventioneringen av de miljövänligare produkterna.

    Den basinkomst som de folkbokförda erhåller sätts in på ett konto vars behållning inte skrivs ned. När behållningen på kontot t.ex. överstiger 2 års utbetalningar av basinkomst förs den överskjutande delen automatiskt över till ett konto som skrivs ned. Det är bara den offentliga sektorn som kan sätta in pengar på basinkomstkontot utan nedskrivning. Kontoinnehavaren kan bara göra uttag. Nedskrivningen på konton blir c:a 0,4 % per dygn för att täcka det som den offentliga sektorn då behöver bekosta vid en basinkomst på c:a 8 000 kr per månad.

    De prissänkningar på produkter som kan göras när moms, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter m.m. bortfaller gör att detta belopp (8 000 kr) i dagens skatte- och bidragssystem skulle motsvara en inkomst på c:a 18 000 kr per månad. Det senare är ett basinkomstbelopp som nyligen även framförts som lämpligt i USA. Schweizarna ser nu ut att komma att folkomrösta om en basinkomst i samma storleksordning.

    Det skulle också finnas ytterligare ett par konton som har ingen eller en väsentligt lägre nedskrivning. Det ena är ett valutakonto som fylls på genom inväxling av utländsk valuta, det andra är ett konto till vilket kommuner betalar ersättning för övertagen mark eller naturtillgång. I dessa båda fall kan nedskrivningen per dygn vara i storleksordningen 0,005 till 0,010 % av det återstående beloppet.

    Fördelen med en övergång till ett sådant finansieringssystem är att allt svartarbete med ens försvinner, likaså att det krävs mindre resursuttag från naturen då en mängd administration blir överflödig, samt att den genomsnittliga arbetstiden kan minskas rejält, kanske ned till 5 timmar per dag. De inlåsningseffekter och blockeringar som finns i det nuvarande systemet försvinner. Var och ens arbetsinkomster blir i proportion till arbetad tid, marginalskatten på inkomst blir 0 % (noll %) och förhandlingssituationen för de förvärvsarbetande blir bättre. Alla har ju sin ekonomiska grundtrygghet ordnad.

    Vi får en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning, finansieringen av olika projekt blir billigare eftersom många människor och företag kommer att föredra att låna ut sina pengar, även räntefritt, och på det sättet slippa den dagliga nedskrivningen. Det är ju alltid den som har pengarna på sitt konto eller sedlarna i sin plånbok som ”betalar”. Skuldsedlar och fordringsbevis skrivs inte ned automatiskt.

    Större delen av försörjningsstödet kan tas bort, kvar blir bidrag till dem som har särskilda behov p.g.a. svårare sjukdomar eller skador eller råkat ut för mycket akuta problem. A-kassa blir en ren angelägenhet för dem som vill tillhöra den, CSN avvecklas liksom studiebidrag och studielån. Bostadsbidrag försvinner, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan krympas betydligt, alla pensionsfonder upplösas eftersom de blir obehövliga. Troligen kommer också vårdbehoven att minska när människor slipper oroa sig för att inte klara sin ekonomi varje månadsskifte. Ingen kommer av ekonomiska skäl att vara tvungen att ta ett arbete som är hälsovådligt eller av andra orsaker olämpligt eller dåligt betalt, inte heller att prostituera sig.

    Omvänt mot nu kommer företag gärna att vänta med att få betalt, kunderna kommer gärna att betala i förskott. Av detta skäl blir det heller ingen köpfest, den som har en materiell tillgång som inte försämras med tiden kommer att vilja vänta med försäljning tills han, hon eller företaget själv behöver likvida medel. Det fordras ju både en säljare och en köpare för att göra en affär.

    En ytterligare pluspost är att glesbygdsområdena kommer att få proportionsvis högre inkomstnivåer, dels genom invånarnas basinkomst, dels genom att kommunerna kan få större intäkter genom att få betalt för utnyttjandet av mark och befintliga naturtillgångar. Fler kan försörja sig där, vilket minskar inflyttningen till storstäderna, eller rentav vänder trenden. Befintliga bostäder kan utnyttjas och mindre behöver investeras i de redan överhettade storstadsområdena.

    Övergången till ett nytt system är ganska okomplicerat. Befintliga utelöpande sedlar får en växelkurs gentemot de nya som motsvarar den beloppsminskning som sker på de nya sedlarna. Med den beräknade avgiftsnivån så blir sedelutbytet avklarat inom något mer än tre år.

    Politiker och andra som strävar efter ett långsiktigt hållbart samhälle borde därför verka för

    ett upphävande av bestämmelserna om budgetöverskott hos den offentliga sektorn,

    en omläggning av skattesystemet så att finansieringen tas ut på innehav av pengar,

    en allmän och lika stor ovillkorad basinkomst som utbetalas till alla i Sverige folkbokförda personer,

    en kommunalisering av mark och andra naturtillgångar.

    Besluten om vad som skall betalas med det balanserade utflödet av nya pengar, bortsett från den ovillkorade basinkomsten, bör fattas genom omröstningar där varje projekt kan behandlas för sig. Då slipper man ifrån sådana situationer som nu lett till blockeringar och förslag till extraval, problemet är ju egentligen att man i riksdagen i princip röstar om ett odelbart paket.

    Hade det i stället varit skilda beslut för många delområden så skulle slutresultatet förmodligen varit något så när i linje med uppfattningarna hos en majoritet av befolkningen, men majoritetens sammansättning skulle nog vara skiftande, beroende på vilka delområden som avhandlades. Riksdagens utskott får i så fall en mer betydelsefull roll än vad som hittills varit fallet.

    Tyck om eller Tyck inte om: Thumb up 3 Thumb down 0

  • Tänkvärd information, verkligen… – och lite mera om det här med pengar på min URL-adress.

    Tyck om eller Tyck inte om: Thumb up 0 Thumb down 0

  • Bengt Randers

    Det är mycket vi kan göra, men kommer vi att göra det. Jag ser inga tecken på någon förändring att tala om.
    Hur sannolikt är det på en skala mycket sannolikt till osannolikt?
    Energi är Ekonomin och pengar är en köpoption på arbete.
    PS Detta är ett kommentarsfällt, vill du skriva så långa texter är är ett gästinlägg bättre.

MediaCreeper Creeper bloglovin Vi har placerat ASPO Sverige i Stockholmbloggkartan.se!