Den 3 mars klockan 19 på ABF Sveavägen 41 i Stockholm annordnas en kväll i serien När larmen tystnar…
Hur blir ekonomin hållbar?
Om dessa svåra och viktiga frågor talar och samtalar kvällens inbjudna gäster, Mikael Malmaeus och Torbjörn Lahti. Måste vi verkligen ha tillväxt till varje pris? – Trots att vi vet att det i längden är ett orimligt krav. Och trots att vi inte har några tekniska lösningar som kan ”styra om” den stora omfördelning av materia och energi i ekosystemet, som vår varuproduktion ger upphov till, så att den kan fortsätta i samma takt utan att hota våra livsbetingelser. Vad kan man göra? Skulle vårt nuvarande system kunna anpassas till en lägre tillväxt, med minskad konsumtion i vår del av världen?
Vilka ekonomiska, sociala och politiska svårigheter skulle det kunna innebära? Måste vi inte redan nu förbereda oss för andra system, med andra företag och stabilare finansiering?
Och vad kan hända om yttre omständigheter, som ”peak oil”, tvingar tillväxten att upphöra, att minska till nerväxt?
Hur skulle produktionen och fördelningen av livsförnödenheter kunna organiseras i sådana situationer?
Har vi överhuvudtaget någon beredskap för detta? Hur kan en organisering för en planerad nerväxt, som samtidigt ger en god beredskap för en påtvingad, se ut?
Hur sätter man bäst igång en sådan process, och vad krävs för att den ska lyckas? Vilken roll kan t.ex. kommunerna ha? Och hur kan processer underifrån respektive ovanifrån förhålla sig till varandra?
Mikael Malmaeus är verksam vid IVL Svenska Miljöinstitutet och arbetar med miljö och hållbar utveckling. Han har bland annat gett ut rapporten ”Ekonomi utan tillväxt – ett svenskt perspektiv” samt boken ”Tillväxt till varje pris”. Han är fil. kand. i nationalekonomi och doktor i miljöanalys.
Torbjörn Lahti är utbildad till samhällsplanerare och initiativtagare till ekokommunrörelsen i Sverige. Han har arbetat professionellt med hållbar utveckling sedan mer än trettio år och har föreläst i USA, Kanada, Chile, Japan och Kenya förutom i en rad europeiska länder. Han har bl.a. skrivit böckerna ”TNS for communities” (2004) och ”Ekokommunerna – en resa i tid och rum mot en ny värld”
Entré: 60 kr. Gratis för studerande och ungdomar. Se även facebooksidan.
Loading...
Den värld vi människor lever i har under de senaste tiotusen åren upplevt en tillväxt av oöverträffade dimensioner inom alla tänkbara områden: antal människor, uttag av naturresurser (metaller, olja mm), förbrukning av levande bestånd (fisk, skog mm.) etc. Att då i detta nu ställa frågan ”Hur blir ekonomin hållbar?” hade passat bättre i en scen med Woody Allen. Eller inbillar sig verkligen någon att vi på denna nivå kan hitta något ö h t som kan få världen att fungera ens hjälpligt idag. Uppenbarligen tror en majoritet av världens befolkning så, att döma av hur vi lever. Och det är väl det som är vårt stora dilemma: vi förstår inte hur taskigt vårt läge är; hur mycket vi överbelastar naturen.
Vårt sätt att tänka är av naturliga (genetiska) skäl kvar i stenåldern och följaktligen har vi inte heller fattat att dagens moderna värld övergår detta förstånd. Då dansade vi till gudarnas ära för att locka fram regn; idag ber vi samma gudar om ”välfärd” genom ekonomisk tillväxt. Och vi förstår lika lite nu som då att ingendera fungerar. Och i samma anda försöker vi nu lösa dilemmat genom en ”ny ekonomi”.
Idag har vi blivit en fullt märkbar faktor i evolutionen och med våra minimala insikter i den fysiska verkligheten blir resultatet förödande. På stenåldern kunde vi inte – tack vare vårt ringa antal och utan hjälpenergi – skada naturen, dvs (dåliga) insikter i fysik betydde inget och därför har vi heller inga sådana idag (försök diskutera dubblingstid för exp. tillväxt och fysiska konsekvenser därav med en ekonom!)
Därför kommer vi också att fortsätta förstöra naturen, vårt enda livsrum, i tron att vi därigenom skapar en bättre framtid.
Vi talar gärna om ”Hållbar utveckling” som myntades i Brundtlandrapporten men glömmer ofta dess innebörd – ”Hållbar utveckling: Tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”.
Ovan nämnda definition av ”hållbar utveckling” är helt i linje med vår tro på regnets gudar och evig ekonomisk tillväxt: den tror både att dagens behov ligger inom naturens förmåga att tillfredställa och att naturen trots det även kan möta framtidens behov. Den antyder att där kan finnas något sätt ö h t som tillåter 7 miljarder människor med sina behov att fortsätta leva på planeten utan att naturen förstörs.
Denna formulering är exempel på ”verbala illusioner” precis som där finns ”optiska villor” (t ex ”den omöjliga triangeln”), dvs företeelser som inte existerar i den fysiska verkligheten men som kan återges 2-dimensionellt eller språkligt som t ex ”torrt vatten” och ”fyrkantig cirkel”.
En realistisk definition borde vara: ”reducerar dagens behov så att kommande generationer också uthålligt kan tillgodose sina behov.” Men då betonas ju också det ohållbara i dag och då kan ju tilltron till oss själva äventyras (jag har förgäves försökt tillfoga mitt citerade alternativ på wikipediasidan).
Robban;
”Tillgodoser dagens behov”…. Vet inte hur hela texten lyder bakom dessa ord i rapporten. Men ordet ”behov” måste ha ett värde från ett till det oändliga, och skall det vara hållbart för mänsklighetens fortlevnad måste man sätta en möjlig ”siffra” på ”behov”.
Men rapporter i all ära – verkligheten vi lever i styrs inte av den typen av människa som är nödvändigt för att uppnå så kallad hållbar utveckling oavsett hur man definierar detta slitna uttryck.
Innan man alls börjar tala om behov måste man ju först klara ut vad som finns att tillgå. Och varje djurart lever ju inom nischer i naturen som efterhand stakats ut av denna till en harmonisk balans. Om man ser mänsklighetens naturliga antal som de 5-10 miljoner som fanns innan vi blev jordbrukare och exergiförbrukningen percapita den mat man förbrukade så kan man konstatera att enbart folkökningen medfört en faktor 1000 (tusen), och dagens exergiförbrukning percapita (huvudsakligen fossila bränslen) ca 20 (tjugo) ggr mer än då, vilket ger en faktor 20.000, alltså tjugotusen ggr mer exergi från naturen till enbart människan idag. Denna fantastiska siffra har uppnåtts genom att vi succesivt tagit över mark och andra livsrum från andra arter, till att nu på slutet elda upp ett exergikapital som i orört tillstånd hade kunnat bevara naturen i ett livsdugligare tillstånd.
Och nu har vi fått för oss att vi ska ge oss på den levande naturen också! Det är här som vårt stenålderstänkande inte räcker till längre, vi har inte kunnat förvärva en sådan helhetssyn på tillvaron utan utför fortfarande regndanser, men nu till andra, modernare gudar, dock lika oförmögna att infria våra böner.
Om vi glömmer planetens framtid en liten stund kan vi konstatera att det står 3 mars kl 19, på ABF:s hemsida står kl 18.
Det är kl 19:00 enligt Vision Ett Klot. Vet inte varför ABF har annan tid.
Många tycker nog att våra behov är mycket större än kommande generationers behov, för dom kan ju inte ha så stora behov.