BP:s Energy Outlook 2030 publicerades för några veckor sedan och är ett försök från BP att uppfylla sina egna önskningar. Rapporten är varken ett statistiskt eller vetenskapligt dokument, utan snarare en politisk utsaga.
Skrivningen tar inte avstamp i verkligheten och hur världen egentligen ser ut, utan handlar mer om hur BP vill att det ska vara under de kommande 20 åren. Och naturligtvis, i den sagan kommer BP att fortsätta vara ett av världens största och mest inflytelserika företag. Om inte skulle de enorma brittiska pensionspengarna som investerats i BP störtdyka i takt med bolagets sjunkande värde på börsen.
De optimistiska tongångarna i BP Energy Outlook 2030 haltar betänkligt, om man jämför med vad som verkligen hänt företaget. Och det är inte bara oljeutsläppen 2010 i Mexikanska golfen som plågat företaget. BP:s olje- och gasproduktion har minskat med ca 15 % sedan 2009.
Oljejättens produktion minskar i Nordsjön, i USA och i Afrika. Även i Centralasien, där BP har dominerat produktionen i Azerbajdzjan, har företaget förlorat produktionsvolym.
Och BP är inte ensam om detta ExxonMobils konventionella råoljeproduktion har minskat med 27,5 procent sedan 2007.
Franska oljejätten Total:s oljeproduktion minskade med 18,8 procent mellan 2007 och 2011. Av de fyra stora oljebolagen i världen är det bara Shell som verkar ha undvikit nedgången för närvarande.
I redovisningen hittar vi också lite extra trixande med siffrorna, där crude oil byter skepnad till ”fat av oljeekvivalenter” där gasen i produktionsvolymerna omvandlas till olja. Ett inte ovanligt sätt att bättra på produktionen av crude oil.
Att öppet erkänna en nedgång av oljeproduktionen skulle nästan vara självmord för oljeföretagen och skulle förhindra utbetalningar av bonusar och optioner. Men det räcker med att titta på officiell statistik för att konstatera att crude oil produktionen legat på en platå sen 2005, trots rekordhöga priser och skyhöga nyinvesteringar i produktion och oavsett hur oljebolagen trixat med siffrorna.
Trots många tveksamma uppgifter i de långsiktiga prognoserna lägger vi fortfarande vårt öde i händerna på oljebranschen och dess intressenter, som säger oss att vi inte ska oroa oss. Vi gör detta eftersom många av oss inte kan möta en framtid som skulle kräva djupgående strukturella förändringar i våra liv. Hur länge ska vi låta oss luras?
Loading...