Medvetandet om svåra problem

Paul Chefurka har beskrivit hur förståelsen om den globala krisen kan delas in i fem områden.

1. Djup sömn. I detta stadium verkar det inte finnas några stora problem, utan bara olika saker som kan lösas. Sådan saker som dyker upp i valrörelser och bland ekonomiska rapporter.

2. Medvetande om ett fundamentalt problem. Detta kan gälla Klimathotet, överbefolkning, överfiske, ekonomisks instabilitet, Peak Oil, orättvisor eller andra problem. Här kan folk bli aktivister för en sak men blunda för andra.

3. Medvetande om många problem. När folk tar in mer bevis från andra områden då börjar medvetandet om större komplexitet öka och folk börjar oroa sig om prioriteringar med hänsyn till närhet i tiden och graden av påverkan. Folk i detta steg kan vara ovilliga att erkänna nya problem, t ex någon som kämpar mot ojämlikheten och mot klimatförändringar kanske inte erkänner resursutarmning. De anser att problem området redan är tillräckligt komplext och ett nytt område bara kommer att ta bort fokus från att lösa problemet med ”högst prioirtet”.

4. Medvetande om kopplingar mellan många problem. Insikten att lösningar inom ett område kan förvärra ett problem inom andra områden. Detta är början på storskalligt systemtänkande. Det är också början på att ett antal problem istället är predikament där det kanske inte finns några lösningar. Folk som har kommit till detta stadium tenderar att dras till likasinnade och bilda små grupper, detta då det kräver samtal som går på djupet och det finns inte många i denna grupp.

5. Medvetande om att predikamentet omfattar alla delar av livet. Detta innefattar allt vi gör, hur vi gör det, våra relationer med varandra, och hur vi behandlar resten av biosfären och planeten. Med denna insikt är inga problem undantagna. Begreppet ”lösning” synas och kastas åt sidan som slöseri med tid.

För de som kommer till Steg 5 så finns det en reell risk med depression Vi har lärt oss att vårt hopp om en bättre morgondag ligger i att vi kan lösa våra problem i dag. Men när inga smarta lösningar verkar kunna lösa vårt predikament, så kan vårt hopp slockna som ett ljus och ersättas med mörker och förtvivlan.
Hur folk klarar av förtvivlan är djupt personligt, men det verkar finnas två huvudspår som folk tar för att förlika sig med situationen eller kombinationer av dessa. Paul kallar det två för den yttre vägen och den inre vägen.

Om man är mer benägen att följa den yttre vägen, då kommer tankar om anpassning och lokal motståndskraft i förgrunden. Omställningsrörelsen är ett exempel. Traditionella politiska partier har inte så stor dragningskraft. De ses kanske mer som en del av problemet och varför spilla kraft på på stora organisationer när det är på lokal nivå som saker och ting kommer att hända.

Att välja den inre vägen betyder att ändra sitt självmedvetande och då kan Gandhis ord ”Bli den förändring du önskar se i världen”, och ske på ett djupt personlig nivå. Detta behöver inte betyda en reträtt in i någon religion. Organiserade religioner ses ofta som en del av predikamentet och inte som en svar på det.

Paul tror att varje steg innehåller ca 10% av föregående steg. Då kanske 90% av mänskligheten befinner sig i Steg 1, och då befinner sig nog bara 1 av 10 000 i Steg 5 och ingen av dom är troligen politiker.

Kathy McMahon är psykolog och skriver på sin hemsida Peak Oil Blues om sådant som handlar om hur man reagerar psykologiskt i olika situationer som arbetslöshet, kolapps och andra dåliga saker som kan hända.
__________________