Energi

Oljepriset: Im westen nichts neues…

Print Friendly, PDF & Email

Oljepriset ligger envist kvar på sin historiskt sett höga nivå; 1 fat råolja av Brent-kvalitet kostar ca 106 $/fat, med stabil dollarkurs och stabilt guldpris runt 1600 $/uns.  Utvinningen av alla flytande kolväten ligger alltjämt runt 90 Mfat/dag, men detta inkluderar som bekant bio-bränslen, extra tung olja etc. vars utvinning själv förbrukar olja. Eurozonen tar stryk, USA har näsan precis över vattenytan, och Ryssland/ Asien/ Sydamerika rullar på, om än med något svagare tillväxt än väntat. Den svenska exportindustrin lever bra på utvecklingen utanför EU, detta är vad som räddar den svenska ekonomin. Ökningstakten av svenska hushållens skulder förtsätter mattas av, men är fortfarande på en problematisk nivå; i storleksordningen 4.5%, medan BNP och löner ökar betydligt mindre än så.

Den notoriske Peak Oil-förnekaren Leonardo Maugeri, fd chef inom oljebolaget ENI, numera forskare på något som heter John F. Kennedy School of Government vid Harvard university, kom nyligen med en rapport som förutspår en kraftig ökning av oljeutvinningsskapaciteten och en kollaps av oljepriset. Utan att gå in på detaljer, så kan man säga att Maugeri överdriver den förväntande ökningen i utvinningskapacitet, och underskattar minskningen av utvinning från befintliga fält. Stephen Sorrell på TheOildrum  har enkelt konstaterat att om man istället använder IEA’s data (och även peak-oil förnekarna CERA’s data) så kommer utvinningskapaciteten av ”all liquids” öka från nuvarande nivå till måttligare 95 Mfat/dag år 2020. Detta med samma optimistiska antagande om ny utvinningskapacitet.

Den priskollaps som Maugeri förutspår skulle slå undan benen för mycket av dagens icke-konventionella utvinning, som kräver ett högt pris.  Jeff Rubin är en av få ekonomer som kopplar ihop energi & ekonomi.  En kort sammanfattning av Rubin’s resonemang: det höga priset som är förutsättningen för den nya produktionskapaciteten är ju precis vad vi inte vill ha; det är just det som är problematiskt för tillväxten och ekonomin.

Maugeri undviker helt att diskutera varför oljeexportörer med handelsöverskott skulle fortsätta byta sin olja mot ännu mer papperspengar (dvs. någon annans skuld) att samla på hög.  De obalanser, och den kapitalackumulation i världsekonomin som rådde före finanskrisen har inte på något sätt lösts, det är bara ökningstakten som mattats av lite. Från nyhetsrapporteringen kring Eurokrisen får vi lära oss att när ett lands skuldsättning i förhållande till BNP blir för hög, så uppstår en skuldkris och/eller finanskris. Trenden i USA är att landets stats- och utlandsskuld ökar i en snabb takt. Federal Reserve försöker få igång inhemsk efterfrågan genom att hålla låg krisränta för att öka skuldsättningen internt. Denna trend av ökande skulder och kapitalackumulation kommer att brytas på ett eller annat sätt, förr eller senare.

En gång i tiden så fördömdes penningutlåning mot ränta av såväl judendomen, kristendomen och islam. Endast rättrogna muslimer har förblivit trogna denna tradition. Det saudiska kungahuset förespråkar den stränga Wahhabi-grenen av Islam. Man har t.o.m. en religionspolis inom landet som skall ”främja dygd och motverka lastbarhet”  och se till att de stränga sharia-lagarna efterföljs i landet. Man kan inte se det som annat än  ironiskt, att Saudiarabien, med deras handelsöverskott som parkeras i andras skuld, i praktiken är en av världens största penningutlånare.

/Mats Lindqvist/ASPO Sverige/

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

9 Comments on “Oljepriset: Im westen nichts neues…

  1. Många gånger har jag läst att oljepriset är lågt eller högt och nu påstås här att det ligger kvar på en hög nivå. Men 100 dollar motsvarar 4,50 kr och få tycker att det är ett högt pris. Kanske inte ens ASPO-skribenten själv, om han tänker efter. Detta, enligt min mening, låga oljepris bör dock inte hindra oss från att i ökande utsträckning blanda inhemsk metanol i fordonsbränslena.

  2. Nej, Per, du her helt rätt i att oljan egentligen är billig. Ser man till vad oljan uträttar, så är 4.5 kl/liter extremt billigt, billigare än mjölk och mineralvatten på flaska. Man kan ju pröva att knuffa sin bil i 10 km så inser man det. Men det är ett så extremt lågt pris på energi som krävs för att hålla igång den sorts industrisamhälle vi byggt upp; 100 $/fat anses ”dyrt”. De som utvecklar förnyelsebara bränslen och energikällor kommer troligen klara sig bättre i framtiden, än de som enbart förlitar sig på import. Jag är dock inte övertygad om att det är det bästa att, med en insats av både energi och kapital, konvertera trä-råvara till metanol, när vi t.ex. samtidigt bränner 13 TWh fossil, importerad naturgas. Trä-råvaran skulle kunna direkt ersätta den fossila gasen i fjärrvärmeverken, utan kapital- och energiinsats, och den fossila gasen skulle istället kunna användas till fordonsbränsle. Teknik för detta finns redan. Mer pang för pengarna. Långsiktigt tror jag dagens form av massbilism, och mass-vägtransport är dödsdömd, av rent ekonomiska skäl. Det kommer inte vara möjligt att, från nuvarande nivå, driva fortsatt ekonomisk tillväxt med högoktanigt bränsle tillverkat av koskit. Koskiten räcker liksom inte. Svensk metanol räcker inte heller för att hålla liv i våra exportmarknader. Jag läste någonstans att om allt jordbruk i hela världen, användes för drvimedelsproduktion, så skulle det räcka till Tysklands fordon. Det skulle kräva att hela världen slutade äta, och det skulle fortfarande inte bli något drivmedel över till resten av världen. Den globaliserade ekonomin drivs av billig fossil energi (just nu 4.5 kr/liter) och billig kredit. Mot denna bakgrund tror jag det är bättre att lägga krutet på att planera för en framtid utan tillväxt, och med betydligt mindre fossil energi. I en sådan värld kommer vi inte alls åka bil som vi gör idag, helt oavsett satsningar på metanolfabriker, elbilar etc.

  3. Håller med det mesta du skriver, det vore underbart att byta ut en stor del av massbilismen med masscyklism. Tänk bara skillnaden mellan att frakta 90 kilo människa i en bil eller på en 40 kilos transportcykel. Som sagt, oljan är billig men metanol och kärnkraft har jag alltid gillat och en minskande användning av fossila bränslen och en ökande användning av inhemsk metanol vore en god hjälp i omställningen. Vi har ju gott om råvaror och en lagom befolkning. Med några värmereaktorer kan vi dessutom frigöra mycket biobränsle för alternativ användning. Jag har fortfarande svårt att se hur Sverige skulle drabbas av några stora energiproblem i framtiden. Men sen har vi ju förstås EU.

  4. Hej! Min pappa sa i förbifarten förra gången jag träffade honom att ”man hade kommit på att peakoil var helt fel”, att det inte vara några problem, åtminstone inte akuta. Jag kan tänka mig att det har med George Monbiot att göra:

    http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/jul/02/peak-oil-we-we-wrong

    se även youtube-snubbe om prismekanismer:

    http://www.youtube.com/watch?v=i40kEpngJ8c

    Inbitna peakoil-personer ändrar sig inte så snabbt men alla andra verkar köpa det rätt snabbt.

    Jag antar att George Monbiot’s artikel har samma källa/upprinnelse som den du refererar till.

  5. Två citat ur Guardian-texten: ”A boom in oil production has made a mockery of our predictions. ”

    -Vadå för boom? Utvinning av konventionell olja fortsätter att sjunka, icke-konventionell ökar från en mycket låg nivå. Exportörerna använder allt mer själva, och exporten totalt sjunker sedan 2005.

    ”Peak oil hasn’t happened, and it’s unlikely to happen for a very long time.” Konventionell utvinning har sjunkit sedan 2005. Denna olja dominerar all utvinning. Den har än så länge kunnat kompenseras av ickekonventionell utvinning, men hur länge, och till vilket pris? Om det är till ett pris som världsekonomin inte tål, ja då hjälper det inte hur stora reserverna är. Vi är mitt i den värsta finanskrisen sedan depressionen, och detta är helt i linje med vad jag, men mina ”peak oil”-glasögon förväntat mig, ända sedan 2001 när jag började intressera mig för denna fråga.

  6. Det är märkligt att artikelförfattaren helt ändrar inställning på grund av en rapport av Leonardo Maugeri, när det finns mycket litteratur som talar i motsatt riktning. Jag kan tänka mig att det finns en rädsla inom miljörörelsen för att ”global warming”-berättelsen kommer i skymundan. Förstå mig rätt, jag är helt med på att den globala uppvärmningen sker. Men delar av miljörörelsen är tveksam till om dom kan lita på att oljan plötligt ska bli svåråtkomligare just i det ögonblicket som en radikal minskning av koldioxidutsläppen hade behövts. Så dom ser hellre att vi av etiska skäl inser att vi måste minska vår förbrukning av naturresurser.

  7. Shells VD upprepar sin varning om ett nära peak oil Vid ett energiseminarium i tisdags så upprepade Shells VD sin varning om en nära förestående peak för lättillgänglig olja och naturgas. Inom tio år så lär den inträffa, enligt Jeroen van der Veer. Det största problemet som oljebolagen har för att upprätthålla åtminstone en ”plateau oil” är de allt högre kostnaderna för utvinning av olja från oljesand, från djuphavsfält och i arktisk miljö. Man förstår att banker som SEB börjar ställa sig tveksamma till att bevilja lån och krediter till de alltmer äventyrliga oljeprospekteringarna. För bankerna vet att om världsekonomin saktar in tillräckligt mycket så viker efterfrågan på olja. Om oljepriset då faller så får oljebolagen svårt att betala tillbaka på sina lån.

  8. Omkring 6% kommer från Afrika söder om Sahara, och 9% från Asien. Den senare oljan torde helt sugas upp av de törstiga inhemska marknaderna, medan den afrikanska förvisso är tillgänglig för export, men leverantörerna är ofta instabila stater och/eller diktaturer där utvinningen av olja är intimt förknippad med grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Exempel på sådana stater är Nigeria och Sudan.

  9. Nästa torsdag kommer Finansdepartementet att presentera en rapport som kommer göra allt för att sopa problemet peak oil under mattan. Rapporten är skriven av den norske ekonomen Øystein Noreng som inte tror att det finns några fysiska gränser för hur mycket olja som kan matas in i världsekonomins mage. Att frågan om det finns ett produktionsmaximum för oljan eller ej över huvud taget kommer upp på departementsnivå är sällsynt och är kanske ett tecken i tiden på att det inte längre är så enkelt att köra huvudet i sanden när det stigande oljepriset också märks vid svenska bensinpumpar.

Comments are closed.