Ekologi - Ekonomi - Energi - Politik

Förbifart Stockholm ger längre bilköer – känn er lurade!

Print Friendly, PDF & Email

Förbifart Stockholm måste nog vara ett av Sveriges mest genomkorrumperade projekt, där politiker, myndigheter tillsammans med näringslivet grundlurat medborgarna. I klass med Bottniabanan. Förbifarten påstås lösa trafikstockningarna i hela StorStockholm inklusive City. Men är i själva verket en enda stor lögn, så stor att den varit svår att genomskåda och därför kunnat klubbats igenom till ett pris av 25 miljarder kronor.

Igår återsåg jag reportagen från de senaste årens turer kring Förbifarten, i SVTs Uppdrag Granskning med reportern Johan Winberg. Frågan man ställer sig efter programmet: Hur i h-e kan sunt tänkande människor besluta om Förbifart Stockholm med ett sådant undermåligt beslutsunderlag. Det liknar allt mer en politisk – och myndighetsskandal.

I programmet från hösten 2008 intervjuas Trafikverkets generaldirektör Ingemar Skogö, som snurrar till det så man baxnar. Han staplar lögner med halvsanningar och verkar inte vara bekymrad över att anlitade konsulter får granska sina tidigare och ifrågasatta beräkningar om utsläpp och samhällsekonomisk nytta och lönsamhet etc.  Hänvisar till tyska oberoende forskare som aldrig har skrivit eller dragit de slutsatser som Lennart Skogö påstår. Johan Winberg redovisar hårda fakta om Förbifarten men intervjuar också stockholmare som inte riktigt verkar ha förstått vad Förbifarten ska bidra med. Men framför allt granskas beslutsunderlaget utifrån kalkyler, köer och klimat och då blir det riktigt pinsamt. Och i den röran ingår numera sossarna och Lövdén, som är för! Man tappar faktiskt tron på politiker och samhälle efter en sådan mangling, som Johan W bjuder oss på i Uppdrag Granskning!

Intervju i Uppdrag Granskning okt 2008

Det verkar vila lite av en politisk härdsmälta över Förbifarten, då den går stick i stäv med bland annat riksdagens beslutade utsläppsmål. Och det värsta av allt. Det finns ett alternativ i förslaget Förbifart Stockholm som uppfyller de utsläppsmål som Riksdagen bestämt, förutom mindre trafik i city, mer kollektivtrafik och som samtidigt gynnar biltrafiken. Så länge den nu finns kvar i nuvarande omfattning.

Det alternativ politikerna klubbat igenom går alltså på tvärs mot tagna Riksdagsbeslut. I stället skapas en boende- och shoppingstruktur kring Förbifarten som kräver mer biltrafik som ger mer utsläpp och kommer att finnas kvar 50-100 år. Långt efter att privatbilen fasas ut. StorStockholm ”berikas” med några nya enklaver som får svårt att fungera utan en fortsatt privatbilism. Och det blir alldeles för dyrt att ansluta enklaverna till befintlig spårbunden trafik.
Reportaget fans endast som länk:  http://www.svtplay.se/video/249269/del-6

I programmet har Johan W valt att inte ta upp och inkludera de utsläpp som sker när bilen tillverkas utan enbart tittat på bränslet. Precis som i förslaget Förbifart Stockholm. Bara där halkar man snett, då den energi för att tillverka en bil närmare sig 3-4000 liter olja som ger utsläpp någon annanstans i världen. Och Carlgren (minns ni honom vår tidigare miljöminister) vad ska man säga. Kraftigt schizofren! Och den där myten om att det är inte bilen som är problemet, utan bränslet! Man tar sig för pannan. Finns det ingen politiker som vågar tala klartext. Måste man fortsätta hymla om att vi kommer att bli tvingade att köra kortare sträckor, med lägre hastighet och betydligt dyrare än idag. Om tjugo år kommer det inte att finnas tillräckligt med billigt bränsle för att den mängd bilar som Förbifart Stockholm planeras för. Möjligtvis trampbilar! Det har bland annat Energimyndigheten visat för flera år sedan och som vi tidigare skrivit om på ASPO Sverige!

Elbilar som lösning är och förblir en myt! Det erkänner till och med världens ledande el- och hybridbilstillverkare, Toyota. I likhet med Energimyndigheten.
Är så uppgiven just nu att jag undrar om bara en ekonomisk och finansiell kollaps kan få stopp för detta vansinne som kallas Förbifart Stockholm!
En kollaps skulle innebära att det kapital som krävs för att bygga Förbifarten knappast kommer att finnas eller omdirigeras och användas någon annanstans, t ex för att upprätthålla skola, vård och omsorg! För resandet kommer att minska, vi har redan nått maximal produktion av fossilt bränsle sk peakoil. Och det bilföretagen planerar för om 20 år är just fossilt bränsle! Kalkylen går inte ihop för att satsa på förbifarter med en minskande fordonspark p g a bränslebrist!

Den recession som vi nu glider in i, vare sig vi vill eller inte, kommer att följas av en deflation, vilket innebär att penningmängden kommer att minska i samhället. I detta fall positivt, då kapitalet inte räcker för bygga Förbifarten, men för medborgarna i övrigt en katastrof med ofattbara umbäranden!

För några år sedan doktorerade Markus Robért på KTH kring ”rebounding”. Han studerade vad som händer med trafikvolymen, när man bygger ut kapaciteten för bilar m a o ringleder, förbifarter, bredare vägar, tunnlar etc. Och han hade just fokus på Stockholm.
Det intressanta  i hans doktorsavhandling är slutsatsen: Det är omöjligt att bygga bort bilstockningar. En tillfällig lättnad på några år och sen är vi tillbaka på ruta ett! Och så vitt jag vet finns inget exempel i världen där man lyckats bygga bort bilköer! Så det viktigaste skälet för Förbifart Stockholm baseras på en myt, vilket stockholmarna har gått på. Och inte bara det! Stockholmarna verkar dessutom tro att trafiken i city ska minska genom en förbifart som inte berör innerstaden annat än att fler bilar blir i rörelse och kommer in i city. Det blir värre och värre ju mer man synar maktetablissemangets retorik!

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious

Under åren 2005-2008 jobbade jag med ett omtalat projekt ”Konsumera smartare och minska växthuseffekten” inom Stockholm stads handlingsprogram mot växthusgaser. Slutrapporten kom hösten 2008. I projektet ingick 60 hushåll, som deltog i arbetet med att ta reda på om det går att förändra sin konsumtion och livsstil så att den blir energi- och koldioxidsnål. Därefter var jag anställd på SVT och klimat- och energibloggen Ställ om, där SVT för första gången öppnade ett fönster och förde en dialog med tittarna kring våra stora ödesfrågor. Hur ställer vi om vårt samhälle till mindre mängd fossil energi utan att vår välfärd kollapsar. Projektet Ställ om avslutades vid årsskiftet 2009 och fanns som ett välbesökt digitalt arkiv men är nu nedsläckt. Under 2011 arbetade jag med organisationen Omställning Sverige, som jag var med och introducerade i Sverige sommaren 2008. I projektet Konsumera Smartare lyckades vi visa att familjerna genom mer kunskap kunde göra fler aktiva val, som ledde till minskade utsläpp av växthusgaser högst påtagligt. Många upplevde också att när man gör nåt konkret så blir vardagsstressen och klimatångesten mindre. Om man ska förändra sin konsumtion och livsstil för mindre utsläpp av växthusgaser, så räcker det inte med tips och goda råd. Då behövs framför allt stöd i form av goda exempel och dialog med andra likasinnade. För att klara framtidens utmaningar behövs ”en mental klimat-och energiomställning”. Det betyder att fler måste förstå och förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer om samhället ska klara av att ge våra barn och barnbarn ett drägligt liv. Det är också dags att punktera de myter som florerar om energi, mat, transporter och framför allt hur dyrt och besvärligt det blir om vi ställer om. Vårt vardagsliv kommer knappast att bli sämre, men definitivt mycket annorlunda. De produkter vi använder materialiserar sig inte av sig själva i våra hem och butiker. Utan de har en lång förhistoria. Som det är hög tid att vi tar till oss. För att kunna tillverka varor t ex en bil behövs energi, vatten, stål, plast och textil m.m. Dessutom fabriker, distributions- och avfallssystem. För att komma tillrätta med bilens utsläppsproblem måste man se hela förloppet, från råvaror, tillverkning, användning och återvinning, alltså belysa hela produktens livscykel. Idag pratar vi nästan enbart om de utsläpp som uppstår när vi använder våra bilar, m a o bränslet, inte om de stora utsläpp som sker när bilen tillverkas. Dessa dolda utsläpp kan vi inte friskriva oss ifrån bara för att de sker i ett annat land. Utsläppen är, oavsett var de sker, vårt ansvar som brukare och konsumenter. För mig framstår det allt tydligare att vi inte enbart har en finansiell kris. Utan det är en kris som består av tre delar: en energi-, en ekonomi- och en ekologisk kris. Tillgången på billig fossil energi som olja, kol och gas, de senaste 60 åren, har varit en förutsättning för vår ständiga ekonomiska tillväxt. En av många konsekvenser av denna ständiga tillväxt är klimatförändringarna. Våra ekologiska system orkar inte längre ta hand om våra utsläpp. Dessutom börjar vårt naturkapital sina. Det blir allt svårare att få fram nya mineraler, spårämnen, kol, olja och naturgas etc. Vi kan inte lösa dessa tre kriser var för sig utan måste börja ställa om till ett samhälle där vi ser begränsningar, men också helheten och samordnar våra gemensamma resurser på ett mer rättvist sätt. Jag hoppade så länge sajten ”Ställ om” var uppe kunde bidra bidra med lösningar, goda exempel på vad som händer runt om i Sverige och stimulera till en dialog där man inte fastnar i problem och elände, utan verkligen påbörjar en omställning här och nu i stort och smått. I 25 år jar jag jobbat med miljö- och resursfrågor, både som anställd och egen företagare. Har en filkand-examen i ekonomi och samhällsvetenskap från Uppsala universitet. Utbildare och författare till flera böcker bl a ”Living Dreams om ekobyggande och hållbar livsstil”. Diplomerad marknadsekonom och kommunal klimat- och energirådgivare. Utbildad handledare inom Det Naturliga Steget, EMAS och ISO 14001. Vill du boka mig som föreläsare, för seminarier, workshops ring 0735600819 eller martin.saar@live.se Har de senaste åren genomfört över 100 seminarier kring de tre E.a Energi-Ekonomi och Ekologi och hur vi kan ställa om samhället för att möta de samhällskriser som knacka på dörren ....

7 Comments on “Förbifart Stockholm ger längre bilköer – känn er lurade!

  1. Genom att blanda ut oljan/bensinen med biobränslen kommer oljan att räcka längre – till glädje för oljebolagen, som är inne på etanolmarknaden, och tillverkarna av förbränningsmotorer. Att bränsleförbrukningen stiger kraftigt vid körning på etanol är också en fördel för oljebolagen och bränsletransportörerna.
    http://www.survivalinternational.org/news/7329

  2. Jag har aldrig fattat varför det heter Förbifart Stockholm. Av alla bilar som kommer söderifrån ska en absolut majoritet in till stan med omgivningar. Inte upp till Gävle! Vem är det man försöker lura?

  3. Att satsa miljarder på infrastruktur för massbilism anser jag vara att gå i helt fel riktning, sett med peak-oil-glasögon. Bilen är redan på väg att falla pga sin höga kostnad. Bilförsäljningen sjunker i stora delar av världen och ytor som tidigare konsumerats av vägar byggs om till bostadsområden och annat. Bilens roll som statussymbol är hos den yngre generationen på väg bort. Idag är det coolare att inte ha bil än att ha en.

    Så länge det finns billig olja så får vi mer bilism om vi bygger infrastruktur för mer bilism. På samma sätt får vi mer kollektivtrafik om vi bygger infrastruktur för mer kollektivtrafik. Vilken framtid vill vi ha? Mer suburbia och bilar, eller mer centrala bostäder, tätare bostadsområden, med förutsättningar för kollektivtrafik? Detta är verkligen en fråga för politikerna. Redan idag är bilen problamtisk pga dess kostnad, och bilismen sjunker. Här är en bra text om trenderna:
    ”The demmise of the car.”
    http://www.peakprosperity.com/blog/79493/demise-car
    /Mats L/

  4. Men när det gäller vår huvudfråga om att stoppa planeringen av Förbifarten till förmån för kollektivtrafiken: Förbifart Stockholm behövs för att ta sig från söder till norr ansåg hon förstås, inte oväntat. ”City växer”, och det finns inget annat alternativ. Hon blev dock svarslös när hon som svar på frågan: ”Hur ska man annars ta sig från Södertälje till norrort?” får höra att det går att åka pendeltåg och att kapaciteten nu fördubblas med Citybanan. Förbifarten behövs också för att man ska kunna renovera Essingeleden – den borde egentligen genast stängas, men det går förstås inte förrän Förbifarten är klar, menade Catharina Elmsäter Svärd.

  5. Vår övertygelse är att genom att delta i arbetet kan Riksantikvarieämbetet bättre bidra till att Trafikverket hittar goda lösningar för världsarvet än om vi ställer oss utanför.

  6. Västerleden beräknades vara klar år 2005. Då Dennispaketet omarbetades beslutade regeringen att Västerleden ska lyftas ut och inte tas med i planeringen igen förrän Norra och Södra Länken hade öppnats för trafik. Då hade Västerleden kostat 100 miljoner kronor bara i projektering, utan att en meter byggts.

  7. Att bygga fler vägar hjälper sällan, framför allt inte när det flyttar in ca 30.000 nya medborgare till länet. Då räcker inte Förbifarten utan det blir precis som man säger i programmet bara bättre under en kortare tid. Jag ser bara två lösningar på problemet, stoppa inflyttningen till Stockholm genom att göra det mer attraktivt att bo på mindre order runt om i landet. Decentralisering verkar inte vara direkt ett modeord i dessa dagar. Detta alternativ tar förstås lång tid att genomföra och kräver också någon sorts politisk konsensus. Det andra alternativet är minst lika kontroversiellt och inte i linje med marknadstänkande, vara stenhårda mot bilism, mycket höga vägtullar, ännu högre parkeringsavgifter, förbud för lastbilstrafik att åka på Essingeleden och därmed skyffla över problemet till Mälaren i stället och förstås göra detta i kombination med att satsa hårt på kollektivtrafiken, stora satstninger på tvärkommunikationer och framför allt ska det vara mycket billigt. Som Solnabo kan jag förstås tycka att Förbifarten skulle göra livet drägligare för min hemkommun. Stillastående trafik 4-5 timmar om dagen är inte kul, och det har vi flera dagar i veckan i Solna. Förbifarten skulle vara ett alternativ när Essingeleden får en av sina vanliga infarkter. Det räcker med att en lastbil står still över två filer i ca 20 minuter vid Gröndalsavfarten så har vi stillastående köer till Kistaavfarten på mycket kort tid. Jag förordar alternativ ett egentligen, varför ska alla människor bo i tre tätortsområden? Men det kanske har gått för långt så att det minst trevliga och kanske dyraste alternativet måste genomföras, Förbifarten i kombination med förbättrad kollektivtrafik.

Comments are closed.