Kalender

augusti 2011
M T O T F L S
« jul   sep »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Antal besökare

  • 95Besökare idag:
  • 66Besökare igår:
  • 1129Besökare förra veckan:
  • 2462Besökare per månad:

Arkiv över inlägg

  • Why stimulus can’t fix our energy problems 10 juli, 2019
    Economists tell us that within the economy there is a lot of substitutability, and they are correct. However, there are a couple of not-so-minor details that they overlook: There is no substitute for energy. It is possible to harness energy … Continue reading →
  • Grazing, desertification and climate change 18 maj, 2019
    Yesterday I watched the GWPF cliff diving walrus porn video. Afterwards, Youtube took me to this video by Allan Savory. Noting that it had over 3 million views, my blood pressure rose in view of how environmental bullshit attracts so much attention. I started to watch and was then astonished by what Allan Savory had to […]

Risken stor att allt går överstyr

Print Friendly, PDF & Email

Chris Martenson intervjuade Nate Hagens, för några dagar sedan, om de mekanismer som styr tillgång och efterfrågan på energi och hur bristen på energi kommer att påverka samhället och vår livsstil. Nate Hagens menar att bilden börjar klarna. Vi möter en framtid där vi inte förmår producera mer olja, i en tid då världen ständigt kräver mer olja.

Nate Hagens uppdaterar oss om peak oil och vart vi är på väg. Hans resonemang kretsar mer kring antaganden om hur mycket energi vi verkligen behöver för att leva ett bra liv. I stället för hur mycket energi som kommer att finnas tillgänglig framöver.

”Vi står INTE inför en brist på energi”. Utan däremot inför en mental omprövning av förväntningar, som inte kommer att infrias. Det är oerhört viktigt att vi erkänner det, som medborgare och som nation, och börjar förbereda oss inför en drastisk minskad konsumtion i samhället. Ju förr desto bättre. Och vad har vi gjort? Vad har Energimyndigheten gjort? Vad gör regeringen? Svajigt är ordet!

Nate menar att det är två saker som måste ske och där vi kan vara med och bidra. Det behövs någon form av barometer som visar hur mycket av naturkapitalet som vi kan använda hållbart. Vi behöver därför upprätta en balansräkning för vårt naturkapital, som sen sätts i relation till vad vi behöver för att leva ett bra liv. Dessutom måste valutahandeln regleras för att de globala affärstransaktionerna ska kunna fortsätta fungera.

Chris Martenson och Nate Hagens diskuterar också:
– Varför vi har nått vägs ände, där högre energikostnader hindrar en ekonomisk tillväxt.
– Det kritiska förhållandet mellan skuld och energi, som är så svår att begripa för många människor och bara förvärras.
– De mest sannolika konsekvenserna av peakoil för finansmarknaden och våra möjligheter att värdera olika tillgångar.
– Vad medborgare och samhälle måste göra för att förbereda sig för mindre mängd energi.

Nate Hagens ger också förslag på hur individer och samhället kan anpassa sig till mindre mängd energi och visar på en väg framåt. Skaffar vi oss inte en psykologisk motståndskraft och förbereder oss är risken stor att allt går över styr, när frihet efter frihet, försvinner för medborgaren.

Men läget är inte hopplöst säger Nate Hagens. Den genomsnittlige amerikanen använder 230 000 kilokalorier energi per dag. Varav endast ca 2500 används för att ”hålla igång kroppen”. 99 % av energin ligger alltså utanför själva näringsintaget. Han menar att det vore allvarligt om vi totalt använde 10 000 kilokalorier och 2500 avsattes till våra kroppsfunktioner.

Lyssna på samtalet mellan Nate och Chris eller läs ett referat här.

Nate är en välkänd auktoritet inom området globala naturresurser. Tills nyligen var han redaktör för The Oil Drum , en av de mest besökta och välrenommerade webbplatser för analys och diskussion av global energiförsörjning och framtida konsekvenser av en energiminskning.

Nate har medverkat otaliga gånger i media , bl a BBC, NBC och har föreläst runt om i världen. Han har en magisterexamen i ekonomi från University of Chicago och håller för närvarande att slutföra sin doktorsexamen inom naturbruk vid University of Vermont. Nate var tidigare VD för Sanctuary Asset Management och vice VD på värdepappersföretag som Salomon Brothers och Lehman Brothers. Han är också engagerad i ASPO International.

 

facebook twitter Google Buzz MySpace delicious
1 tunna2 tunnor3 tunnor4 tunnor5 tunnor (3 votes, average: 5,00 out of 5)
Loading...

21 comments to Risken stor att allt går överstyr

  • Tack för intressant lästips!

  • Tack själv för många bra inlägg på Osunt!

  • Farfar

    De flesta av de produkter vi idag producerar, tillverkas inte i första hand för att de behövs, utan för att de ska hålla igång konsumtionen och därigenom den penningskapande skuldsättningen.

  • jeppen

    @Farfar: Oerhört märkligt påstående – utveckla gärna. Jag vet inget företag som producerar för att hålla igång konsumtionen i allmänhet, utan de agerar på sina kunders efterfrågan.

  • Jeppen, egentligen så borde jag inte gå in här men jag kan inte annat än sucka. Vadå kunders efterfrågan?

  • jeppen

    Jag förstår nog inte frågan, riktigt. Visst måste du vara bekant med begreppet ”efterfrågan”?

  • Petter

    Grejen är ju att vi, eller ”dom”, fabriserar efterfrågan. Vi blir konstant ilurade att vi behöver en massa saker som vi inte alls behöver eller mår bättre av. Sen börjar det bli hyffsat vedertaget att företag ”bygger in” konstruktionsfel i produkter för att dom inte ska hålla längre än i bästa fall 5 år.

  • jeppen

    Petter, vad är det för något vi inte ”behöver”? Sånt som Amish-folket ratar? Vem är du att definiera mitt behov?

    Att företag bygger in konstruktionsfel låter inte sannolikt. Däremot konstruerar man sällan för lång hållbarhet när det är konsumtionsprylar, men det är en annan sak. Antagligen sparar det resurser – är det inte en pryl som ska användas länge är det onödigt att lägga kraft på hållbarhet. Ta Nokias titan-telefon för ett antal år sen: Hållbar som fasen, visst, men blir ändå snabbt tekniskt frånsprungen och därmed så är dess resurskrävande tillverkning ett stort slöseri.

    Och oavsett vilket så är det fortfarande inte så att prylarna tillverkas för att ”hålla igång konsumtionen”, såsom Farfar påstod, utan prylarna tillverkas för att företagen tjänar pengar på att tillhandahålla dem till kunder som (oavsett skäl) vill ha dem. Företag sysslar med företagsekonomi, inte med nationalekonomi, och de jobbar heller inte för att uppfylla någon bankkonspiration eller master-plan.

  • Vill bara påminna om vad denna tråd handlar om ”mekanismer som styr tillgång och efterfrågan på energi och hur bristen på energi kommer att påverka samhället och vår livsstil”. Håll er till ämnet och lämna Amish-folket utanför!

  • jeppen

    Din uppmaning är märklig iochmed att våra inlägg stämmer in på det du säger att tråden handlar om. Amish är exempelvis en referens till en välkänd energisnål livsstil.

    Det verkar rätt dött här, så om jag vore du skulle jag hellre elda på än motsatsen. Men vill du att jag ska sluta kommentera så kan du bara säga det. Jag är inte svår på det sättet.

  • Petter

    Ja det är väl kanske det som är problemet, folk kan inte definiera sina behov och härleda vart/vad det kommer av. Om man går till kärnan så är det ganska få och enkla saker vi behöver för att må bra och vara lyckliga (vilket det stora flertalet vill vara). Jag tror att det är den kärnan vi behöver hitta tillbaks till för att människan ska överleva. Vi har gjort oss beroende av att konsumera, när vi handlar någonting så uppstår det en känsla i oss som vi gillar, så vi vill känna den igen, så vi måste handla igen. Man måste vara ganska alert för att upptäcka det här, men när man väl gjort det så kan man observera det här fenomenet, vilket gör det lätt att bryta beroendet. Det som man sen kan observera är att vi även gjort oss beroende av att längta efter nya saker att konsumera, det är alltså inte bara själva känslan av konsumerandet, utan faktiskt i större grad känslan av att längta och sukta efter nya prylar som vi gjort oss beroende av. Ganska lätt att se i sig själv, man är inte nöjd särskilt länge när man anskaffat den där saken man vill ha, kvickt ser man till att ha någonting nytt att längta efter.
    Jag tror att mänskligheten står inför en skiljeväg, vid vilken vi måste förändra oss eller dö ut, det är en radikal förändring till ett nytt sätt att vara som inte tär på vårat hem. Vi behöver väldigt väldigt få saker för att vara lyckliga, det vi faktiskt behöver är förmågan att stänga av vårat intellekt och förflytta vårat fokus in i kroppen. Allt vi behöver för att vara lyckliga förutom några få livsuppehållande saker finns redan i våra kroppar, det är så självklart ändå letar vi överallt efter det!
    Vårat eget intellekt är vår största fiende, det som borde vara ett verktyg har totalt tagit kontrollen över oss. Med träning kan vi lära oss att stänga av det (även fast det kommer att försöka övertala dig om att det är en dålig ide på hundra olika sätt). Jag pratar inte att vi ska bli ointelligenta, icke-intellektuella puckon. Vi ska använda vårat intellekt som ett verktyg, inte som ett sätt att vara igenom. Om vi gör det kommer vi inse att vi inte behöver så mycket saker, vi kan mycket väl dela med oss till de som har så pass lite att dom inte kan överleva, och vi kan lätt producera tillräckligt mycket förnyelsebar energi för våra behov.
    Det här må låta flummigt och orealistiskt. Men jag tror att de som verkligen satt sig ner och ärligt försökt gå bortom sitt ego och sitt dömande för att hitta en hållbar lösning så är det här det enda realistiska. För mig tog det många år, det där egot är en slingrig typ.
    Tack för ordet!
    Jag hoppas jag höll mig tillräckligt nära ämnet 🙂

  • Mats Lindqvist

    Jag håller med Petter här… Det som formar vårt konsumtionsbeteende, om man skall tro sociologi-pionjären Pierre Bourdieu, är en strävan att positionera oss status- och identitetsmässigt i det som Bourdieu kallar det sociala rummet. ”Golf”,”parmesanost” och ”cello” har en status/identitetsmässig innebörd, ”innebandy” och ”falukorv” en annan. I mitt hemland som heter ”Bourgeois Bohemia” så är det helt rätt att odla egna kryddor och grönsaker och cykla barnen till dagis i cykelkärra, med hjälm på huvudet. Vi positionerar oss också i en strävan att vara maktstrukturer till lags. Att avvika från normen inom en given maktstruktur är rent förödande för din möjlighet att avancera inom denna maktstruktur. Allt detta är såklart kärnkrafts- och oljedrivet. Även veganer som dunkar sig i ryggen för sin moraliska förträfflighet, äter olja. Den kanske mest omvälvande förändringen som vi kommer att uppleva, som konsekvens av peak oil, är möjligheten att uttrycka sin identitet på detta sätt. Kartan måste ritas om, våra ”metaberättelser” måste förändras. Förändringen kommer ske på ett sätt som vi väljer själva, eller som omständigheterna tvingar oss till.
    /Mats Lindqvist ASPO Sverige

  • Petter delar i stort din beskrivning.
    Alla de lyckoindex som numera presenteras med jämna mellan visar entydigt på samma sak. Den som kan maximera sin konsumtion och lever i ett tillsynes stor materiell välfärd inte är lyckligare än andra som inte har den möjligheten-

    Tidigare styrdes vår konsumtion av behov, ofta grundläggande behov som mat, skydd, trygghet, bekräftelse etc. Dessa behov har skalats upp till ett begär, som till skillnad med ett behov aldrig kan tillfredsställas! Jmf gärna med en andra begär som narkomani, alkoholism etc
    Vad händer när detta begär inte längre får sin ”dos av shopping”. Hur kommer då medborgarna att reagera, framför allt de senaste generationerna som vuxit upp i ett extremt konsumtionssamhälle utan begränsningar?
    Och där vill jag uttrycka samma oro som Nate Hagens: ”Skaffar vi oss inte en psykologisk motståndskraft och förbereder oss är risken stor att allt går över styr, när frihet efter frihet, försvinner för medborgaren”.

  • jeppen

    Sista länken funkade dåligt. Nytt försök.

  • Farfar

    Tack för många kloka ord!

    Efter ett liv som företagare kan jag säga följande:

    Ett företag måste i första hand vara vinstgivande. Det är ett företags enda uppgift och dess enda rätt till existens, sett med vårt nuvarande samhälles bisarra ögon.

    Produkter som produceras i denna vår nuvarande värld, måste i första hand vara SÄLJBARA, INTE hållbara. Jag har utvecklat massor av nya produkter genom åren och har fortfarande patent på en del (skäms faktiskt, med facit i hand). En produkts tillkommelse har sällan att göra med några konsumenters eventuella behov. Behovet skapas genom förväntning och olika marknadsföringsmetoder.

    Frågorna som ställs av kreditgivarna inför bedömningen av en ny produkts kreditvärdighet är i stället:

    Hur ser säljkanalerna ut? Hur bedömer ni volymerna? Hur stor är avkastningen på investerat kapital?

    Pengaskapandet och skuldsättningsprocessen finns sedan inbyggd i hela produktens utveckling och tillverkning. Fabriker, maskiner, underleverantörer, återförsäljare, lager och i slutänden marknadsföring, reklam och konsumenternas eventuella avbetalning eller leasing.

    Hela denna kedja hålls igång av nya friska pengar, skapade genom räntebärande tillväxtfrämjande krediter. Jag har faktiskt hittills aldrig fått frågan av någon bankrepresentant om konsumenternas eventuella behov. I så fall endast om hur man gör för att väcka det.

  • Självklart måste företag vara vinstgivande, det är precis som vilken planta som helst i naturen, utan möjlighet att växa dör den. Ibland kan företag inte växa utan går i konkurs, beskärs de skickligt kan då nya stammar växa från rötterna. Utan avkastning som plockas ut ur verksamheten eller lämnar den genom att folk byter jobb blir det inte heller några ”frön” till nya plantor. Tar man det för långt haltar liknelsen men ofta finner jag det fruktsamt att tänka på marknader som en ekosystem, det finns t.ex. likheter mellan riskerna med monopol och monokultur.

    Ibland träffar jag på människor som har väldigt stor respekt för ekosystem men nästan ingen respekt för det snåriga nystan av relationer som bygger upp marknader som kan anpassa sig till förändringar. Det är nästan lite lustigt att man ser det ena så klart utan att alls se det andra.

    Att innovatörers uppfinningar eller återupptäckter inte tar sig och får någon påverkan på samhället fören de säljs för pengar eller genom sociala utbyten utan pengar är ett faktum som är svårt att komma runt. Det kloka borde vara att arbeta med de systemen som finns och sälja sådant som är ändamålsenligt för den tid som vi lever i och producerbart med de resurser som kommer att vara tillgängliga. Det blir svårare än att bara sälja MER, STÖRRE och BLANKARE men jag finner inget realistiskt och samtidigt moraliskt acceptabelt alternativ till detta.

    Ibland är det dock bra med tvång, t.ex. standardiseringen av laddning och kommunikation för mobiler med micro-USB. Det finns en mängd konsumentprodukter där resurser skulle kunna sparas genom spontan eller påtvingad standardisering som flyttar konkurrenstrycket från design för inlåsning av kunder till andra värden.

    När det gäller välstånd och lycka håller jag på att rikedom inte garanterar lycka men fattigdom ger en stor risk för olycka och att gå från rik till fattig gör de flesta olyckliga utom några få överlevnadsfantomer.

  • Hej Magnus!
    Du har helt rätt att gå från rik till fattig gör de flesta olyckliga. Och att rikedom inte garanterar lycka. De mätningar på lyckoindex, som jag refererade till, visar att man tidigt når sin maximala lycka när de basala behoven är tillfredsställda och där de sociala bitarna är intakta och växer. Det verka ligga i människans natur som social varelse. Lyckokurvan är exponentiell och avtar ganska snabbt när man nått en viss materiell standard och de mest åtråvärda drömmarna är uppfyllda. Lyckoruset vid köp av prylar, där begäret styr, avtar mycket snabbt efter köp och ersätts att en ny tanke och strävan att få nästa ”konsumtionskick”. Och så fortsätter det.
    Som sagt hur kommer våra utpräglade konsumtionsgenerationer som lärt sig och vant sig att ”shoppa loss” att reagera när detta beteende så sakta eller abrupt tas ifrån dem? Vrede eller apati?

    Farfar: Din beskrivning som företagare var riktigt lärorik och bra läsning, speciellt för dom som tror att efterfrågan oftast styrs av konsumenternas behov.

    Mats L: Tack för enkel och exakt beskrivning av konsumtionens roll för att skaffa sig en identitet. Sen håller jag med dig till 100 % om: ”Kartan måste ritas om, våra ”metaberättelser” måste förändras. Förändringen kommer ske på ett sätt som vi väljer själva, eller som omständigheterna tvingar oss till.” Och där finns farorna för samhället, hur reagerar vi med Vrede eller Empati?

  • jeppen

    Jag påpekar vidare att shopaholics, som ni lägger märkligt stor tonvikt på, faktiskt är rätt ovanliga bland vuxna. Jag och många med mig tycker shopping är jobbigt och besvärligt, men vi konsumerar mycket ändå: Kläder och mat måste man ha i någon form. Bilar och cyklar ger en praktisk rumslig frihet. Trädgårdsmöbler, TV-apparater, TV-spel och pooler ger innehåll till fritiden. Diskmaskiner, kylskåp, frysar, tvättmaskiner och motorgräsklippare förenklar vardagen. Sen slits saker ut och då är det ofta smidigt/billigt att köpa något massproducerat istället för att göra en specifik reparation.

    Och visst finns det ett signalvärde i konsumtion, men då gäller det mer typ av konsumtion än mängd. Ett modernt liv innebär en stor mängd materiella prylar.

  • Petter

    Shopaholics har dragit det hela till sin spets, men fenomenet finns i dom flesta. Lite som mångas relation till alkohol. Det finns många som inte klassas som alkoholister som ändå dricker alkohol varje vecka och tycker lite att nått saknas om det inte finns med i livet, även fast det inte är nån katastrof om det råkar utebli.

    Tack och lov så är det typ och inte mängd av konsumtion som ger ett positivt signalvärde, likväl är det konsumtion.
    Det känns lite som att du klamrar dig fast vid att det liv vi lever idag är optimalt. Det är kanske inte att förenkla vardagen som är viktigt i livet i själva verket..

  • Petter, skulle jag gissa på vad som upplevs som viktigast och meningsfullast av flest människor skulle jag gissa på barn och barnbarn och de förenklar definitivt inte vardagen.

  • jeppen

    Martin, rätt patetiskt av dig att censurera när dina påståenden motbevisas sakligt. Ta det som en man istället och erkänn när du har fel!

    Petter: ”det liv vi lever är optimalt”? Jag är liberal, så jag bryr mig föga om optimalitet. Jag bara gav fler och vettigare skäl till att folk konsumerar än att de är shopaholics eller jagar status.

MediaCreeper Creeper bloglovin Vi har placerat ASPO Sverige i Stockholmbloggkartan.se!