Claes Arvidsson, Ledarskribent på SvD skriver om MP och tillväxten och hur Romklubben satte upp en bild av tillväxtens gränser. Resurserna höll på att ta slut. MP ska ha en lång väg att gå för att bli trovärdigt som tillväxtens försvarare, enligt Claes som avslutar med Romklubben.
Och Romklubben då? Ja, den hade förstås fel. Annars hade resurserna varit slut nu. Tyvärr lever och frodas fortfarande den föreställningsram som analysen grundade sig på.
The Limits to growth
Detta är en vanlig uppfattning bland vissa ekonomer och andra som tror sig förstå.
Men det är för tidigt att räkna ut Romklubben och dess verk ”Limits to Growth” som skrevs av Donella H. Meadows, Dennis L. Meadows, Jørgen Randers, och William W. Behrens III, och det som boken beskriver börjar mer och mer att falla på plats. Matthew Simmons sa 2004 så här till uppdateringen 30 år efter orginalet.
It is time for the world to re-read Limits to Growth! The message of 1972 is more real and relevant in 2004, and we wasted 30 valuable years of action by misreading the message of the first book.
Så Claes Arvidsson kanske skulle ta och studera lite för att komma ikapp verkligheten, men det är svårt att lära gamla hundar sitta.
via Hur hållbar är De grönas tillväxt? | Ledarsidan | SvD.
(3 votes, average: 3,33 out of 5)
Loading...
Måste säga att Claes A har väl en poäng när det gäller MP, som har haft en liten ambivalent inställning till den ekonomiska tillväxten. Just nu väldigt ambivalent pga Fridolins utspel.
Claes A slutar med: ”Och Romklubben då? Ja, den hade förstås fel. Annars hade resurserna varit slut nu. Tyvärr lever och frodas fortfarande den föreställningsram som analysen grundade sig på.”
Här åker han riktigt ned i diket. Man behöver inte vara speciellt begåvad för att begripa att jordens resurser bl a mineraler är på upphällningen och endast är brytbara tack vare billig energi /olja där vi oxå nått maximal produktion – peakoil. Idag öppnar vi gruvor igen som inte ansågs vara brytbara (för låg mineralhalt) och ger oss på ”energikällor” som tjärsand, oljeskiffer etc där energihalten/energikvalitet är så låg att utbytet av energi mer liknar hjärnsläpp och konstgjord andning än sunt förnuft.
I en marknadsekonomi med ekonomisk tillväxt tar aldrig resurserna slut, de blir bara dyrare och dyrare innan hela systemet kollapsar. Olja och all annan energi ”tar slut” när det går åt mer energi för att utvinna energin än den ger tillbaka, (nettoenergi. Och vi ligger farligt nära den gränsen redan nu för många energikällor. Den käre Claes A har mkt att lära, men ledarredaktionerna på mainstreammedia har en förkärlek att rekrytera följsamma nyttiga idioter som tjänar husbondens röst.
Klockren kommentar, Martin !
Ni är fan helt efterblivna, era antaganden löst baserade på kommunistivrare och miljöterrorister. Jag börjar tro att problemet med den råmande pöbeln är förankrad i brist på objektiva betraktelser.
Det där med att evig tillväxt är omöjlig är en halvsanning. Om den globala ekonomin viker på grund av oljeindustrins oförmåga att leverera, kommer vid någon punkt ändå andra energikällor att lyfta vissa befolkningsgrupper ekonomiskt på nytt.
Hej Ingenjören!
Tack för din välformulerade kommentarer som dessvärre var lite svåra att begripa. Vilka är efterblivna? Vilka kommentarer är löst baserade på kommunistivrare och miljöterrorister? Vad är det för problem du syftar på? Vilken är den råmande pöbeln? Vilken brist på objektiva betraktelser saknar du?
Jag vill gärna veta eör att lära mig mer!
Ingenjören:
Av din kommentar att döma så var detta en öm punkt.
Jag har svårt att se hur resursbrist inom energiområdet kan ligga på någon traditionell höger vänster skala. Båda vill ha tillväxt, men därefter så skiljer sig synen på hur vinsterna ska fördelas.
Till och med MP, WWF och Greenpeace har med tillväxt i sina radikala omställningsplaner på samma sätt som Cera, IEA och EIA, det är BAU för alla. Och vi kritiserar dessa organisationer då deras planer är orealistiska.